Foto: Inka och Niclas

2 är bättre än 1

“När vi är hemma romantiserar vi om att vara ute i naturen. Det började inte så, men vi har ju blivit lite djur- och naturnördar.”

– Sätt på dig de här, säger Niclas Holmström och ställer fram ett par höga stövlar. Stövlarna behövs för att gå ut i buskaget bakom sommarstugan där Niclas och hans partner Inka Lindergård gjorde en installation tidigare i år. Det kryllar nämligen av orm. 


– Ormarna är läskiga, men vi har träffat farligare djur, säger Inka. När vi arbetade iUSA gick jag nästan in i en björmamma och hennes unge. Jag backade långsamt undan, samtidigt som jag började ladda en ny film i kameran. Björnarna stod i motljus ovanför en bäck, det var som ett motiv för National Geographic, nästan löjligt vackert . Just när jag fick upp kameran gick de iväg. Fast det är ju inte sådana bilder vi är ute efter ändå. Efter att ha levt och jobbat ihop i fem år är Inka och Niclas på väg att släppa sin första fotobok som innehåller de verk de skapat tillsammans. Stommen består av fotografier av människor som betraktar natur, därav titeln "Watching humans watching", men där finns också bilder av egna installationer – en spegel finurligt vinklad mot en solnedgång, ett pappark med ett titthål mot ett hav, och den bakom sommarstugan: grenar fastspikade på en björkstam bland ormarna.
– Rent krasst fotograferar vi människor i naturen och mellan varven tillverkar vi installationer och fotograferar dem, säger Inka. Det är först nu efteråt vi har förstått att de här bilderna kan hänga ihop. Att det vi arbetar med är synen på hur människan ser på och interagerar med naturen. Allt började i Tanzania. Paret reste dit efter avslutad fotoutbildning, på jakt efter ett första projekt tillsammans. Många av deras experiment ledde ingenstans, till exempel de tusen vita rosor de strödde runt sitt hus vid Kilimanjaros fot. Istället var det den sista veckans arrangerade safaritripp, en utflykt de i det längsta undvikit att göra, som blev början på de följande årens projekt.
– Vi märkte att det var mer intressant att fotografera turisterna än djuren, säger Niclas. Det stod en grupp japaner här, med kostymbyxor, vita skjortor och portföljer, och en grupp amerikaner där, kittade i khakikläder – på något sätt var de lika mycket i flock som djuren. Den veckans fotograferande har lett vidare till resor till naturattraktioner jorden runt.
– Vi har inte en ironisk utan en kärleksfull syn på naturskådare, säger Inka. Att sitta i naturen är ju det bästa som finns. Folk tolkar ofta in det lustiga, som med Martin Parrs bilder...
– ...fast det är klart att det finns humor i bilderna också, säger Niclas.
Ofta tillbringar paret timmar i väntan på att turister eller inspiration ska dyka upp.
– Häromdagen kom vi fram till att av de fem år vi varit tillsammans har vi nog spenderat ett helt år i bilen, säger Inka.
– Hade jag gjort det själv, åkt ut och bott i en bil i ingenstans, då hade jag blivit galen efter ett tag, säger Niclas.
– Ja, gud ja, flikar Inka in. Bilen har däremot börjat bli mindre viktig. På sistone har Inka och Niclas börjat fotografera mer hemma. Men det händer nästan aldrig att de går ut och fotograferar ensamma. Deras foto är ett – de går ut tillsammans, använder varandras kameror och samlar sina filmrullar i samma påse. Men de har också lagt märke till varandras särart. – Vi är väldigt konstiga nuförtiden när vi jobbat så mycket i natur tillsammans, säger Inka. Vi kan se "åh, nu är det såna moln som du gillar", eller "den där gröna nyansen gillar du". – Vi har till exempel kommit på att jag gillar små granar, säger Niclas och de båda skrattar.
– Om man har fotat granar väldigt mycket så blir det så. Det är små saker som skiljer oss i smak. Om jag gillar en björk bättre än en gran är det en stor grej för oss, men utifrån sett är det bara två träd.
– Vi stoppar aldrig upp i idéstadiet, säger Niclas. Vi gör varandras idéer oavsett vad vi tycker och så får vi se sedan i urvalet om det håller.
– Det mesta handlar ändå om att välja ut bilder, säger Inka. Då är det väldigt skönt att ha någon annan som kan sätta sin kvalitetsstämpel på det man gör. Och att bli överbevisad är bland det bästa som finns. Ofta är det så att Niclas till slut brukar pusha för de bilder som från början varit mina idéer, eller tvärtom. Både Inka och Niclas jobbar även med annat, bland annat är Inka engagerad i ett konstgalleri. Men det är aldrig så att de anstränger sig för att få mer fritid eller tid ifrån varandra.
– All tid är möjlighet till jobb, säger Inka. Ibland kan det vara skönt när det spöregnar en dag, men gör det det två dagar så blir det tråkigt. Vi prioriterar alltid att fotografera... – ...det är bara lyx, fyller Niclas i. Och skulle ovädret fortsätta och även humöret mulna finns det alltid nya fototillfällen att drömma sig bort till.
– Jag vet inte hur många gånger vår kamera varit på väg att ge upp för att den blivit blöt, säger Inka. På många av bilderna från Hammerfest är vi hur trötta som helst... – …och rätt sura, säger Niclas. I Tanzania var vi också sjuka en stor del av tiden och jag avskydde alla fladdermöss som bodde under taket.
– Men när vi är hemma romantiserar vi om att vara ute i naturen, säger Inka. Det började inte så, men vi har ju blivit lite djur- och naturnördar.

 

Per Liljas, frilansjournalist.

Inka och Niklas har en separatutställning på galleriet Swedish Photography i Berlin 4 Nov – 17 Dec 2011 Boksläpp "Watching humans watching", hösten 2011

Se fler bilder och läs om de andra fotografporträtten i nya numret av Fotografisk Tidskrift.

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt