Foto: Knut Koivisto

Bäst fråga fotografen innan man lånar

De nihilo nihil. Av intet blir intet. Godtar vi denna sentens följer det att all nuvarande kunskap bygger på tidigare kunskaper. Och i enlighet med detta synsätt bygger allt skapande idag på det som skapats tidigare.

Med detta sagt innebär det att alla nutida kreatörer står på sina förfäders axlar. Och detta ser vi som lovligt och lojalt. Tankegången återspeglas i lagstiftningen på upphovsrättens område.  Här skyddas verk upp till 70 år efter att upphovsmannen dött. Efter att skyddstiden gått ut är kreatörens verk fria att använda för alla och envar.

Detta är samhällets sätt att stimulera nyskapande och samhällsutveckling; skaparna får ett tillräckligt skydd för sina insatser så att de förhoppningsvis kan leva av sitt skapande och samhället får tillbaka kultur som bidrar till flertalets goda efter en viss tid.

Inom lagstiftningen finns även inskränkningar i upphovsmannens skydd, som exempelvis citaträtten eller användning för privat bruk. Dessa inskränkningar i upphovsmannens rätt kan betraktas som det rimliga ”pris” samhället tar för att upprätthålla det upphovsrättsliga skyddet för författare, bildkonstnärer, fotografer, komponister med flera.

Men när övergår vi från att lojalt stå på våra föregångares axlar till att trampa på deras huvuden? Inom upphovsrättens område kan ett lojalt ”stående på axlarna” primärt definieras som en användning av verk som inte längre skyddas av upphovsrättslagstiftningen. Men även en användning av de undantag som lagstiftaren tillhandahåller kan anses omfatta detta lojala agerande.

Ett exempel på lojal användning är användning av nu levande upphovsmäns verk i andras verk – dock endast i vissa fall.  Jag skriver ”i vissa fall” eftersom det finns gränser för hur man får använda andras verk. På textområdet finns undantag, citaträtten, som inte återfinns på bildområdet på samma sätt.  Det finns även skillnader mellan digital användning och analog på bildområdet.

Så hur ska man veta om man gör det som är lagligt? Och hur ska konsten förhålla sig till lagen? Konsten ska utmana, sägs det. Men hur kan den utmana om det som framställs faktiskt blir olagligt och kanske inte ens går att visa? Ja, det är väl en verklig utmaning om något!  Enda lösningen – om man som kreatör vill vara på den säkra sidan – är att känna lagstiftningen och dess innehåll.

I ett aktuellt fall har ett fotografi av en schlagerstjärnas ansikte använts på ett centralt sätt i ett nytt fotografiskt verk där en kvinna sitter mitt emot fotografiet med ryggen mot betraktaren och onanerar. Fotografen till det använda fotografiet riktade ett krav mot upphovsmannen av det nya fotografiska verket samt utställaren för otillåten användning. De senare valde att betala kravet samt ta bort fotografiet på schlagerstjärnans ansikte ur det nya fotografiska verket. 

Det förekommer idag ett mycket stort antal verksanvändningar inom konsten som faktiskt är direkta intrång. Men en mycket litet antal uppmärksammas och ett ännu mindre antal går till domstolsavgörande.  När konstnärer uppmärksammar att ett företag använder deras alster i sin kommersiella verksamhet brukar konstnären reagera och kräva ersättning. Helt i linje med lagstiftarens intentioner. Men när en annan konstnär använder en annan levande konstnärs verk utan tillstånd är inte reaktionen alltid densamma.

Finns det en tyst överenskommelse mellan konstnärerna om att det är ok att använda andra kollegors (i vid bemärkelse) verk i sina egna även om tillstånd behövs men saknas? Och visst, ibland kan det vara positivt för ”den använda” konstnären, exempelvis om den som använder ens verk är en stor och känd konstnär och användningen kan bidra till att skänka glans åt konstnären till det använda verket.

Men om förhållandet är det motsatta; en okänd (eller kanske ökänd) konstnär använder ens verk och man inte vill bli förknippad med denne. Är det då dags att göra bruk av sina rättigheter och gå in med förbud och krav på ersättning?

Det beror på. För användning av rättigheter kan liknas vid hur man använder sin rättighet till en parkeringsplats. Säg att du har en hyrd p-plats och en dag när du kommer gående så ser du grannens bil parkerad på den. Du kan nu välja hur du vill agera. Du kan anse att han bör flytta den eftersom han inte har frågat dig om lov och går upp och påtalar grannens felaktighet. Men du kan även strunta i det hela eftersom just denna vecka är din bil på reparation och du behöver faktiskt inte platsen. Poängen i historien är att du som rättighetshavare själv väljer hur du vill agera och utöva dina rättigheter. Och väljer du att inte göra något kommer heller inget att ske som gör att intrånget avbryts eller inte upprepas vid ett annat tillfälle.

Upphovsrätten hindrar konstens/affärernas/mänsklighetens utveckling, hävdar några. Kanske, men upphovsrätten skyddar också upphovsmännen och deras efterlevande samt tryggar samhällsförsörjningen av sunda injektioner av konst, litteratur, teater, musik m.m. För om upphovsrätten försvann hur skulle ett samhälle då se ut?

Thomas Riesler, förbundsjurist SFF

Fotografiska anordnar debatt på temat upphovsrätt och konstnärlig frihet den 16 december klockan 18.00. Läs mer

Läs även Jenny Morellis krönika i nya numret av Fotografisk Tidskrift: Konsten att sno andras bilder

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt