Nivån har höjts- ribban har sänkts

Pressfotografin befinner sig i en brytningstid. Efter en fantastisk resa genom decennier av mycket god bildjournalistisk utveckling, där det gjordes bildpolicys, pratades etik och anställdes medvetna fotografer blir bildredaktionerna allt mer pressade. Ibland är en bild verkligen allt. Den fungerar som sanningsvittne och bekräftelse, den berättar och berör. Ibland är en bild inget värd, devalverad till innehållslöst redigeringskitt. Dagspressen har blivit en spelplan där professionalism och amatörism möts.

Det har aldrig pratats så mycket bild som idag. Fotografi är attraktivt. Bildjournalisterna är välutbildade, yrkesfotograferna levererar och gemene man orienterar glatt bland tekniska kamerafinesser och allsköns filter - och exponerar sin berättarglädje i olika digitala plattformar. Även redaktionernas beslutsfattare, i regel renodlade textmänniskor, vet idag att bildkommunikation är ett viktigt redskap. 

Trots all denna kunskap väljer tidningar att använda sig av undermåliga bilder som ogenerat görs till dragarbilder. Arkivbilder letas upp, webben svämmar över av gamla genrebilder. Och redaktörerna vill ha mer; fler och större bilder och de ropar efter rörligt, shoot-it-live och webb-tv. Men alltför få reflekterar över bildernas innehåll. 

Risken är att vi tappar i såväl kvalitet som trovärdighet när stressade redaktörer i en ekonomiskt tuff tid för dagspressen allt oftare använder bilder som visuella magneter utan relevans. Medborgarjournalistiken har demokratiska poänger och allmänheten har alltid varit en viktig informationskälla men i den osorterade mängden bilder finns en uppenbar risk för att värdet av god bildjournalistik devalveras. 

När en ung reporter jag känner, utan något dokumenterat fotointresse, nyligen fick ett kortvikariat på en stor tidning ombads han att göra en hel bilaga, inte bara skriva alla texter – utan dessutom ta alla bilder. Snacka om nonchalans och om utnyttjande av en ung ambitiös journalist. Och vilket hån mot en yrkeskår. Ungefär samtidigt offentliggjordes det uppmärksammade sparpaket som innebär att Sydsvenskans kompetenta bildredaktionen läggs ner och att fotografer sägs upp. Och på GP tillkännagav redaktionsledningen att de har fokus på Bild inför framtida besparingsåtgärder. 

Fortfarande finns det redaktörer som verkar tro att det är kameran som ser, och inte fotografen. Att ny teknik kan ersätta vår professionella blick och våra slipade visuella formuleringar. Som om texter skrivna med den senaste och mest påkostade pennan skulle bli bättre. Ekvationen går inte ihop: nivån har höjts men ribban har sänkts. 

Det är dags för redaktionsledningarna att ta ett betydligt större ansvar för bildjournalistikens fortsatta utveckling och att på djupet visa att de förstår betydelsen av visuell kommunikation.

Lisa Thanner, fotograf Göteborgs-Posten

 

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt