"När ett plus ett blir något annat"

Misha Pedan valde medvetet att göra en bok av sina fotografier.
– Det var det enda sättet att avsluta projektet. Annars hade jag kunnat hålla på hur länge som helst, säger han.
Ur fickan på sin kavaj tar Misha Pedan fram ett paket Camel och frågar artigt om röken stör. Han har beställt en citronläsk och en espresso. Kaféets bord är lågt, men det är inte därför han lutar sig framåt hela tiden. Hans entusiasm smittar av sig och händerna dansar i piruetter medan han förklarar vad han gjort. Han har arbetat med boken stereo_typ i sju år. Bilderna är just i stereo, två och två, åtskilda av ett svart streck. De är tagna på samma plats, med en halvformatskamera.
– Titeln kan också läsas som stereo, typ. Han höjer axlarna och vänder handflatorna mot skyn för att illustrera ”typ”.
Misha Pedan har fotat i svartvitt och kolorerat bilderna i efterhand. En tradition med ursprung från hans hemstad, Kharkov i Ukraina (där även Boris Mikhailov kommer från).
– Många kopplar per automatik ihop svartvita bilder med konstnärligt foto, medan färgbilder ses som mer vardagliga. De här bilderna hamnar lite mittemellan. Bilderna beskriver inte verkligheten. Men de återskapar min verklighet. Tiden är inte så tydlig heller – de kunde tagits för 50 år sedan eller längre tillbaka.

Han kallar boken för sitt forskningsprojekt. Det han vill undersöka var det fotografiska språket. Han upptäckte att ett plus ett inte blir två. Det blir andra summor. Att bilderna fungerade var för sig, men att allt ändrades när de stod tillsammans. – Ofta vill fotografer berätta historier. Men jag vill forska i själva språket, och här gjorde jag det genom att titta på vad som händer när två världar möter varandra. Vad som händer mellan bilderna. Han tar fram boken och slår upp den. Visar var han stått när han tog den ena, sedan den andra. Hur platser fått en stämning i sig som var helt oväntad. Bara för att de finns i stereo.
– Jag kunde ha fortsatt med det för alltid. Då var det bra att ha boken. Avsluta kapitlet, avsluta projektet. Nu måste den iväg till tryckeri! Det var inte lätt att välja papper när nyanserna måste stämma till hundra procent. Men samarbetet med Göteborgstryckeriet gick mycket bra. – De lyssnade verkligen på mig. Själv hade jag sagt till en sådan jobbig typ att dra åt helvete efter en kvart. Men de ansträngde sig och var enormt proffsiga. Bokens omslag är enfärgat, bildlöst och ska understryka forskningskänslan. Men pappret på insidan är vackert marmorerat i brunt. Det finns också 70 specialutgåvor av boken, en för varje bild. De har alla var sin marmorering, gjord i England med traditionell 1700-talsteknik. Misha Pedan är mycket glad över texten som inleder boken. Den är skriven av Mara Lee.
– Hon är en fantastisk poet, så noggrann med sitt språk. Efter att boken tryckts gjorde Misha Pedan flera bilder som han tänkte kunde ha passat i stereo_typ. Men de kom inte med, och någon stereo_typ del 2 blir det inte.
– Jag fick lämna och gå vidare. Nu jobbar jag med nästa projekt, som också kommer att bli en bok. Den heter The End of the Belle Epoque och innehåller bilder från Sovjet från åren 1986–1989.
Trots att han bott i över 20 år i Sverige har han svårt att smälta vissa saker. Han kallar det en kulturchock att upptäcka hur samtalet mellan svenska fotografer ser ut.
– Det är mest: Hur går det på jobbet? Fick du stipendiet du sökte? Sällan pratar man om fotografi. Det är samtal jag saknar hemifrån. Tack och lov har jag mina studenter att diskutera med.
Han tror att inställningen har med den lutherska kulturen att göra.
– Man vill inte förhäva sig, inte konkurrera, och tror att det är det man gör genom att tala öppet om sitt eget arbete. Vilket blir löjligt i ett skapande yrke. Skapande yrken baseras ju på att vi är olika. De dansande händerna lägger sig en stund i knät. Kaffet är urdrucket, cigaretten slut. Men han är inte helt klar.
– Det finns ingen historia i den här boken, det finns ingen sanning, det är bara mitt eget samtal med mig själv som redovisas på det här sättet. Mitt försök att undersöka mina egna och andras fotografiska stereotyper.

Ana Udovic

Namn: Misha Pedan
Ålder: 55 år
Bor: Stockholm
Bok: stereo_typ, Khimaira Förlag, formgivning: Anders Malmströmer. 

 

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt