Walter Hirsch 1959. Foto: Jan Fridlund

"Vad jag saknar dig, grabben"

Tråkigt, en gammal polare har dragit.
 
Walters pappa var tysk jude som av förklarliga skäl flydde från Tyskland tidigt trettiotal. Först runt i Europa med sin icke judiska hustru Paris, Moskva och senare Leningrad. Och just i Leningrad kom Walter att födas 1935. Familjen skulle tre år senare flytta till Sverige.
Efter ankomsten till Sverige drabbades Walter åtta år gammal av polio, vilket innebar att han senare i livet skulle tvingas begränsa sina yrkesval till stillasittande arbete. Walter avskydde att vara stillasittande. Han utbildades till tandtekniker. Ett yrke han lämnade efter en kortare tids praktik.

 Walter var nyfiken på film och bilder överhuvudtaget. Fick jobb som vaktmästare på Paramounts distributionskontor i Stockholm, där bland uppdragen också ingick att fotografera känt folk på Paramountfilmernas premiärer. En ung och söt flicka med italienskt påbrå Amelia Adamo var springflicka där och en liten romans uppstod.I denna veva blev jag bekant med Walter. Christer Strömholm som hade en lägenhet på Bastugatan fixade en bostad åt mig, just hemkommen efter några år utomlands. Rune Hassner fanns redan där i två rum och kök, Lasse Swanberg då konstfackelev hyrde rum med toalett. Jag fick ett rum med fönster mot himlen och med rätt att använda Swanbergs toalett.
Walter som var polare med Lasse Swanberg fanns däri stort sett varje dag.
Mina pockande behov av att justera vätskebalansen hos Swanis gjorde att vi på sikt blev rätt goda vänner.
 
Walter inledde sin karriär som stillbildsfotograf vid filminspelningar och arbetade bland annat med inspelningarna av Vilgot Sjömans ”Jag är nyfiken - gul” och Roy Anderssons ”En kärlekshistoria”. En bild från den senare såldes så sent som förra året på Bukowskis för 33 000 kronor.
Större delen av sin karriär arbetade Walter Hirsch som frilansfotograf och blev känd bl.a. för nakenstudier och sitt arbete med att fånga rörelse på bild. Närgångna porträttbilder med djup känsla för psykologiska mekanismer imponerar också.
 
En uppdragsgivare till både Walter och mig, Mats Tralla, hade köpt ett hemman uppe i Marnäs. Dit upp reste vi ett gäng ungdomar nästan varannan månad för att festa och tjoa. Det var midsommar i Marnäs 1966 som Walter tog en massa fina bilder som också kom att bli hans genombrott. Glada och tokiga ungdomar festade. Flera fototidskrifter publicerade dessa bilder, framför allt Aktuell Fotografi 1967 med 16 sidor. Det känns så lätt att fotografera när man tittar på Walters bilder. Han var en lekfull och lättsam fotograf.

1968 hedrades Walter med statlig konstnärslön. Klart att han också guldäggbelönades av reklambranchen för sina dobberbilder.
Han var också den förste fotograf som fick göra en separatutställning på Moderna museet i Stockholm. Det blev en lång rad bilder gjorda med en halvformatskamera Canon Dial 35-2. Bildraden 700 st populärt kallad Midgårdsormen visades 1968. Bilderna en representation av ett endagsbesök i London.

Visst hade han flicktycke. Han var varm och charmig, när han var på det humöret. Han kom också att bli en av våra intressantare flickfotografer, dock lite mer sofistikerad än de flesta.  En av mina favoriter är den tidiga bilden av Amelia Adamo; ett par bara ben sträckta upp i luften, rar, oskyldig och kärleksfull. Walter var också modefotograf. Man minns mycket personliga bilder av hoppande modeller för Dobber, som troligen påverkat modefotografins utveckling.

En bild av Walter, som vad jag vet aldrig blev tagen, är när hans assistent springande drar honom i rullstolen framför en modell som skuttar efter.  Mannen som aldrig gav upp! Envetet sökte han bildlösningar som för oss med bättre rörelseförmåga var besvärliga nog.

Flera böcker än någon annan svensk fotograf publicerat bär Walters signatur.

Walter var definitivt mera profan än religiös, därför lyftes ett och annat ögonbryn när det blev känt att Walter låtit sig döpas i den ryskortodoxa kyrkan. Vad händer? Kärleken! Föremålet för hans kärlek Marja! En stilig och klok dam, präst och psykoterapeut.

Det känns jobbigt att Walter är död och lämnat sina nära och kära, framförallt två fina pojkar Max och Sam.

Fan, vad jag saknar dig grabben!

Jan Fridlund


SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt

Kommande kurser

Inga aktuella kurser för tillfället.

På gång