Foto: Johan Nilsson

"Vi gillar att smyga på människor"

Inka Lindergård är den som kommer först till vår mötesplats, men det dröjer inte länge innan Niclas Holmström, hennes partner i fotograferandet och i livet, dyker upp. Hans långa blonda hårsvall är fäst i tofs, hennes hänger löst.
– Prata du, säger han till Inka och lägger de tatuerade underarmarna på bordsskivan med händerna sammanflätade.
Inka lyfter upp deras vita bok Watching humans watching bägges första fotobok. Den trycktes i samband med öppningen av deras utställning på Swedish Photography Galleri i Berlin i slutet av förra året.
Hon berättar att den grafiska formgivningen gjordes av H-T Nilsson och Rasmus Svensson, ett par som arbetar ihop precis som hon och Niclas.
– Vi åkte ner med vårt material och hade en workshop i deras lilla stuga i Skåne, sedan lämnade vi dem att jobba vidare själva. Vi tycker om deras fria syn på formgivning. De har inte så mycket regler, ändå är det väldigt genomarbetat, säger Inka. Inka och Niclas har arbetat tillsammans med fotografi sedan 2007.
– Det föll sig helt naturligt, vi behövde inte ens fatta beslutet att samarbeta. När vi var i Tanzania hade vi var sin kamera men kastade ner all film i en och samma påse. Sedan mindes vi inte vem som tagit vilken bild, och till sist gick vi över till att använda en kamera tillsammans i stället, säger Inka. Att vara två ger energi och en annan dynamik.
– Resultatet blir alltid en kombination av bådas ursprungsidéer, förklarar Inka och flyttar händerna från tekoppen och ner på sin blanka svarta kjol med veck. Projektet Watching humans watching började när Niclas och Inka åkte på safari för att titta på djur, men blev mer fascinerade av att se människor som tittade på djuren och naturen. – Vi gillade konceptet att se människor som djur – att se dem på distans och smyga på dem. Människorna på bilderna vet inte att de blir fotograferade, säger Inka. De fortsatte undersöka mänskliga beteenden på ställen dit människor åker för att se naturen och funderade mycket över vad det var som grep dem så.
– Vi tittade på vad människor har för förväntningar på naturen, inflikar Niclas.
– Vad har solnedgången för magisk kraft som gör att människor aldrig tröttnar? Det var en av frågorna vi ställde oss. Vi började arbeta med att applicera solnedgångens färger på andra andra föremål, speglar, ismassor, moln. Färgerna är inte kolorerade i postproduktionen utan vi har använt färgad rök, filter och sprayfärg, säger Inka.



Watching humans watching
innehåller egentligen två bildsviter som de till en början arbetade med var för sig, tills de upptäckte att projekten växte av att blandas med varandra. Den ena delen heter som bokens titel, och de bilderna föreställer människorna som ser på naturen. Den andra heter Saga och där finns inga människor även om spåren av dem är tydliga i form av installationer i natur. Niclas förklarar att Saga är som ett paraply eller en samlingstitel som han och Inka kunnat använda sig av i arbetet.
– Under det paraplyet har vi kunnat jobba med olika förhållningssätt, säger Niclas.
– Men allt är kopplat till människans föreställningar kring naturen, fyller Inka i. De undvek att läsa för mycket om vad forskningen sagt om människor som tittar på naturen tills projektet var färdigt. Sedan släppte de in forskarna, ända in i sin bok. En av dem är danske kulturgeografen Jonas Larsen, som i ord beskriver vad de fångat på bild: Att landskapet bara finns när människan ser och fotograferar det.
– När turisterna var i ett landskap blev allt de såg intressant. Minsta sten skulle fotograferas, säger Inka.
Naturen är just nu i nöd, med klimatkris och nedsmutsning. Blir den hjälpt av att beskådas av människan? Inka och Niclas nickar.
– Vi tror att det är bra att människan vill se naturen. Att se den är ett sätt att visa den uppskattning. Men för oss gäller den romantiska synen inte naturen utan människorna. Vi tycker att tanten i khakifärgade kläder som sitter på en klippa är fin. Vi är också intresserade av vad som händer med naturen när människan är i den. Ett rådjur i natur förstärker bara naturen. En människa i natur blir något helt annat, säger Inka. Fyra år har de arbetat med Watching humans watching. De vill gärna göra fler böcker, eftersom de tycker om känslan av att avsluta något och börja om från noll. De har själva många konstböcker hemma och tycker att böcker är ett bra medium för bilder. – Böcker till skillnad från utställningar går att få med sig hem, säger Inka.
– Och du kan ge bilderna tid, menar Niclas.

De är i full färd med sitt nästa fotoprojekt med bilder från en resa i Nya Zeeland, där de har inspirerats av magi, månar, planeter och allt däremellan. Den kommande utställningen kommer att öppnas i januari i Köpenhamn. Den har ännu ingen bok kopplad till sig. Men det kan bli.

Ana Udovic, frilansjournalist

Namn: Inka Lindergård och Niclas Holmström
Ålder: Inka 27, Niclas 28
Bor: Stockholm.
Familj: Varandra
Bok: Watching humans watching (Kehrer Verlag Heidelberg Berlin. Formgivning: H-T NIlsson och Rasmus Svensson.

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt

Kommande kurser

Inga aktuella kurser för tillfället.