Screen tests

Screen tests – Göteborg International Film Festival 1993 – 2006
Ola Kjelbye, Mikael Olsson (foto)
Göran Bjelkendal, Johan Croneman m fl (text)
Filmkonst 106/107

SOLEN GÅR UPP över Fårö. Den går över i middagssol, och den går ner över samma Fårö. Det växer gulmossa på de raukiga klipporna och tångruskorna gömmer sig under vattenytan. Månen är liten och mumindals-söt när kvällen lagt sig. Mitt i allt detta står ett lagårdsaktigt hus i vit puts med fult svart tak och det krävs att man vet – instruerad av bildtexten eller andra bilder av samma heliga byggnad – att det är Ingmar Bergmans privata biograf för att fotot ska få någon innebörd. 


Ola Kjelbyes och Mikael Olssons Fårö-svit avslutar Screen tests, ett jubileumsdokument över Göteborgs Filmfestival, utgiven till festivalens 30-årsjubileum, komplett med kärleksfulla och sentimentala minnestexter av Gunnar Bergdahl och andra initiativtagare samt kritikern Johan Croneman.

Regndimmiga bilder av Göteborgs hamn och gator inleder den. Däremellan paraderar en rätt lång rad av det senaste decenniets mest bekanta regissörsansikten fram i omväxlande svartvitt och färg, fångade på bild med huvudsakligen två olika porträttgrepp: å ena sidan no bullshit-stilen, arty, blixtbelyst och till synes ögonblicksstyrt slumpartat. Tänk Josef Fares i en tugga korv med bröd. Å den andra klassiskt höviskt mystifierande: Vilgot Sjöman som en stenstod i mjuk gråskaleprofil. Kristian Petri på en regnvåt kaj. Det genomgående och bästa draget i boken är hur festivalmiljön – hotellrummen, hissarna, trapporna, korridorerna – skildras, det semioffentliga rummet där människor möts, framför fula glasdörrar och ledsna element. Här är den offentligheten porträttens fond, splittrad men med röd tråd-effekt, antagligen vald av nödvändighet eftersom villkoren för fototillfällena nog ofta varit ett hej och tack i en vestibul.

Det är svårt med porträttfoto. Det är en genre många fotografer gärna vill jobba med, eftersom arbetet bjuder på roliga möten och, viktigast av allt, en färdigserverad förutsättning: det är den andres uttryck som ska förmedlas. Fotografen får någon annans utstrålning serverad – och då börjar prestigekampen. Du ska inte tro att du vinner över mig och mitt konstnärliga uttryck, tänker fotografen – medvetet eller omedvetet – truligt. Jag gestaltar dig precis som jag känner för, hur snygg du än är eller hur mycket kulturell magi du än släpar runt på. Modellerna kämpar i varierande grad med sin image. 

Men det är också ett skitsvårt arbete. Få fotografiska genrer bär på samma klyscharv. Hur många popkulturikoner har vi inte sett tryckas in i hora- och madonnaroller, Gud- och Jesusposer. 


I fallet Ingmar Bergman vågar eller vill Kjelbye och Olsson inte ens pröva. De strövar runt på Fårös stränder istället, som katter runt het symbolisk mark och fäster luften som den mystifierade regissören andas på film, istället för hans nylle. Det är ett grepp så utomordentligt klyschigt att det blir humoristiskt.

MALENA RYDELL

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt