Boken är liten och vacker och man vill bara krama om den och säga att det är okej, det är ingen fara längre, och sedan lägga den under huvudkudden. Det lilla formatet och de ödmjuka polaroidbilderna är som kärlek; det finns inget att bevisa, allt bara är. Ibland gråter man och ibland skrattar man, fördärvet och euforin går in i varandra och kvar lämnas dessa spår. Bilderna är lätt blanka, likt ögon som lämnats eller fått syn på någon. Boken får mig att längta efter det, sakna det, insupa det, tvätta bort det, sträcka mig efter det. Det! Som vi kallar kärlek.
Oscar Poulsen
Ylva Sundgren
Ingen kan älska som vi
Journal, 2010
