Illustration: Pia Koskela

Vad vi talar om när vi talar om fotoforskning

Forskning om fotografi består av många inriktningar, traditioner och individer. Eftersom forskningen inte kan placeras inom ett särskilt ämne eller en etablerad institution finns många utövare på många olika platser. Det finns också flera skilda synsätt kring frågor om vad forskning är, hur den ska utövas, vem som ska bedriva den och var. 

När Annica Karlsson Rixon doktorerar på Valand med ett projekt där hon undersöker den fotografiska gestaltningen av queerkulturen i Ryssland är det forskning. När frilanshistorikern Björn Axel Johansson presenterar en okänd öländsk bygdefotograf är det forskning. När Karin Wagner på Göteborgs universitet undersöker hur människor lägger upp bilder tagna med mobilkameror på nätet och vilka bildkonventioner som de använder sig av är det också forskning. Men deras perspektiv är väldigt olika. Konstnärlig forskning styrs inte av samma regelverk som akademisk forskning. Den pågående internationella forskningen har en annan horisont än den svenska.

De jag talat med anser att alla typer av forskning behövs, men ibland blir det förvirrat när man talar om forskning som en och samma sak och jag har hört det gnissla en smula fälten emellan. Fotohistoriska berättelser som inte anger källor har svårt att kvala in i den akademiska forskningsringen. Centennium – fotografi i Sverige 1895–1974, som gavs ut av Svenska Fotografers Förbund, är ett exempel.

Så hur tolkar olika utövare själva ordet forskning? Först ut att svara är Louise Wolthers på Hasselblad Foundation i Göteborg. Hon forskar om fotografi utifrån sociala och politiska aspekter som exempelvis övervakning. För henne är forskning att ställa nya, kritiska frågor till historien och hitta nya vinklar på fotohistorien. 

Vad vi ska ha forskning om fotografi till?
”Fotografin har en enorm betydelse som teknik, som bild, som föreställning. Denna betydelse och dess spridning – både historiskt och nu – kräver att vi ställer djupgående frågor till fotografin, med fotografin och kring fotografin”, skriver hon.

Anna Dahlgren, professor i konsthistoria som disputerade med avhandlingen Fotografiska drömmar och digitala illusioner för tio år sedan får samma fråga och svarar:
”Nästan alla människor på jorden äger i dag en kamera och tar fotografier. Fotografi är en av de allra vanligaste bildteknikerna i vårt samhälle generellt, i nyhetsförmedling, reklam och information. För att kunna vara kritiska och medvetna behöver vi ha kunskap om fotografiets historia, tekniker, användningar och betydelser. Kunskapen om fotografins historia ökar förståelsen för äldre perioder, men sätter också in vår samtid i ett historiskt perspektiv”, skriver hon.

Niclas Östlind, lärare och doktorand i Fotografisk gestaltning vid Akademin Valand, får frågan om vad som är forskningens viktigaste frågor. Han betonar först att fotografin är ett fenomen som finns i vitt skilda sammanhang och rör sig över olika typer av gränser.
”För vår svenska forskningskontext svarar jag samverkan. Jag tänker främst på kontakten mellan institutionerna som förvaltar viktiga fotosamlingar och forskningen som bedrivs såväl inom som utanför akademin. En annan viktig strukturell fråga handlar om hur vi bäst bevarar och tillgängliggör det fotografiska kulturarvet”, skriver han.

På den internationella scenen är mycket av den fotografiska forskningen kopplad till digitalisering. Det gäller inte bara fotografi utan även många ämnen inom humaniora.  ”Den övergripande frågan alla ställer sig är på vilket sätt digitaliseringen förändrat och förändrar sociala, ekonomiska, kulturella praktiker där fotografiska bilder används och vilka effekter det har på vår förståelse av oss själva och vår omvärld”, skriver Anna Dahlgren.

Så vad tycker forskarna att vi ska forska om? Anna Dahlgren anser att det finns många kunskapsluckor att fylla. Vilka fotografer och vilka bilder som inkluderas i historien och hur fältet ser ut i dag anser hon vara intressanta frågor.
”Frågor om hur människor använder och förstår fotografier både historiskt och i samtiden är viktiga. Och förstås digitaliseringen och den utmaning den innebär för alla,” skriver hon.

Niclas Östlind vill gärna se mer forskning om fotografins historia sedd ur ett svenskt perspektiv. Och precis som Anna Dahlgren önskar han mer forskning om vem som skriver fotohistoria och om vad. 

”Vilka berättelser rymmer fotohistorien? Vad saknas och varför ser den ut som den gör? För egen del driver jag ett forskningsprojekt om den tryckta och distribuerade fotografin, med särskilt fokus på hur boken används för att visa och sprida fotografiska arbeten,” skriver han.

Alla tre beskriver ett forskningsklimat som har förändrats. Svenska universitet har internationaliserats.
”I dag forskar vi i mycket högre utsträckning i dialog med det internationella forskningsfältet och forskare skriver både på svenska och engelska och deltar i nationella, men också nordiska och internationella, nätverk, konferenser och samarbeten”, skriver Anna Dahlgren.

”Inom den akademiska forskningen i Sverige har fotografi länge haft en undanskymd plats, även om det hänt en hel del på senare år inom ämnen som till exempel modevetenskap, idéhistoria och genusvetenskap,” skriver Niclas Östlind.

Louise Wolthers ser tendenser till att forskningen har instrumentaliserats vilket kan vara begränsande. ”Men samtidig pågår forskning i fotografi på många olika platser och institutioner, vilket speglar att fotografi och fotografiska bilder har betydelse och verkar inom så många områden av samhället – forskningsklimatet kan därför kanske karakteriseras som fragmenterat, men detta är ju absolut inte negativt,” skriver hon.

På frågan om de anser det är viktigt att det finns både akademisk och konstnärlig forskning är svaret entydigt: ”Eftersom både akademin och konstfältet är magra på tjänster så är det alltid bra med fler tjänster och möjligheter att söka anslag. I dag finns både forskarutbildning, tjänster och anslagsformer för akademisk och konstnärlig forskning om fotografi,” skriver Anna Dahlgren.

Niclas Östlind tycker det är viktigt eftersom de olika forskningsmiljöerna bidrar till fler sammanhang där det sker en kvalificerad reflektion om och med fotografi. ”Ur ett strategiskt perspektiv innebär det också att det finns fler källor till ekonomiska och andra resurser. Min huvudpoäng är att styrkan finns i en ökad samverkan mellan forskningen inom olika discipliner och aktörer.”

Louise Wolthers anser att de två typerna av forskning utmanar och inspirerar varandra och att båda genererar värdefull kunskap om fotografi.


Illustration: Pia Koskela

Bifogade filer: 

SFF info

SFF

SFF är med över 2000 medlemmar den största organisationen för fotografer i Norden.

Förbundsnytt

Kommande kurser

Inga aktuella kurser för tillfället.