 |
 |
Mediokert upplägg skymmer fotografen
Stockholmsbilder 1926–1946 Pressbilder från Karl Sandels Illustrationsbyrå
Karl Sandels m fl (foto), Stefan Ersgård, Christer Strandberg (text)
Bokförlaget Arena
UNDER NÅGRA av nittonhundratalets decennier var Karl Sandels ett viktigt namn i svenskt pressfoto. I mitten av 20-talet inledde han sin bana som fotograf i Stockholm, visade sig ha både framåtanda och nyhetsnäsa och fick in en fot på Stockholms Dagblad där han strax blev anställd och under flera år framöver kom att dokumentera dagens aktualiteter. 1930 var han med om att bilda Pressfotografernas klubb och fyra år senare startade han Sandels Illustrationsbyrå, ett företag som snabbt etablerade sig på marknaden och knöt till sig flera av tidens fotografer. Firman drev han fram till 1948. Illustrationsbyråns bildarkiv förvaltas numera av IBL.
Stefan Ersgård och Christer Strandberg har ställt samman ett urval ur den fotografiska kvarlåtenskapen i Stockholmsbilder 1926 – 1946. Pressbilder från Karl Sandels Illustrationsbyrå. Det är en bastant volym där utgivarna valt att omge fotografierna med långa textutdrag från tidningsläggen. Sammantaget har det blivit en krönika där tanken är att text och bild ska spegla tidens skeenden ur Stockholmsperspektiv, stort och smått om vartannat: besök på Holger Rosenquists dansskola, regeringskris med Per Albin Hansson i huvudrollen, Västerbron byggs, Skanstullsbron byggs, Stockholmsutställningen, Slussen, Pearl Buck på besök, Leni Riefenstahl på besök, Per Albin kliver av 12:ans spårvagn, kriget bryter ut, beredskapstid, freden kommer med konfetti över Kungsgatan. Plus en hel del till. Boken är 432 sidor.
Nog känns upplägget bekant. Genom åren har det kommit många såna här kronologiskt ordnade sammanställningar ur arkiven som kan vara roliga att bläddra i och användbara som dokumentsamlingar. Tyvärr lägger ”Stockholmsbilder” inte mycket till vad som redan finns. Visst finns här flera slagkraftiga fotografier där Karl Sandels kapacitet som nyhetsfotograf kommer till sin rätt, det gäller inte minst de där Per Albin figurerar (han måste ha varit förra seklets mest fotogeniske statsminister, möjligen vid sidan av Palme). Men ännu fler bilder är tämligen slätstrukna och textsjoken är alldeles för jämngrå och utrymmeskrävande.
Det som är bra skyms av det mediokra. Ett smalare, stramare, mindre konventionellt upplägg hade gett ett större spelrum för en av förra seklets inflytelserika fotografer.
TORKEL RASMUSSON
|
|
|
|
