 |
 |
Åter till tomhet och berusning
From Back Home
Anders Petersen, J H Engström
Bokförlaget Max Ström
ANDERS PETERSENS och J H Engströms fotografier ger en annorlunda bild av Värmland, långt ifrån det förskönade landskapet hos Selma Lagerlöf eller Göran Tunström. Anders Petersen bodde fyra år i Värmland och vill återskapa minnen från sin tonårstid där. J H Engström däremot återkommer till en plats som han känner som en del av sin uppväxt och som är bekant. Båda gör rekonstruktioner av ”hemmavid”: platser, landskap och människor som de har mött.
Det finns en paradox som handlar om att minnet är bräckligt och i allra högsta grad förrädiskt. Hjärnan sorterar bort det som inte passar individens värderingar och man kan helt enkelt inte lita på sin egen förmåga att minnas. Risken är att man blir fånge i sin egen konceptuella och visuella värld. I presentationen som bokförlaget gör står: "De internationellt erkända fotograferna Anders Petersen och JH Engström, vars bilder visas på museer och gallerier över hela världen, har nu riktat objektiven mot vårt kanske mest nationalromantiska landskap. Båda två har växt upp i Värmland och har återvänt för att skildra sin hembygd". Men jag får intrycket av att bilderna korresponderar mera med fotografernas egen "världsbild" än med reflektioner över livet i Värmland. Tomma och osäkra blickar hos yngre människor, fylla, korvkiosker, ölmagar, campingplatser, allt känner vi igen.
Engström påstår att man alltid är ambivalent inför sitt ursprung, inför platsen som man kommer från. Visst, tid och distans behövs för att kunna gå igenom besvikelser, konfrontationer, utmaningar, att sörja, men också att lyckliga stunder i det förflutna får komma i balans med sig själv och vad man minns. Man undrar vilken sanning som finns i den vision som de två väletablerade fotograferna visar? Eller kanske är det meningslöst att överhuvudtaget reflektera över detta. I stunder kommer jag att tänka på en mening från den brasilianske författaren Joao Ubaldo Ribeiro i hans bok Brasilien: "Så lyder sanningens hemlighet: det finns inga fakta, endast berättelser."
Kafe Lehmitz, Fängelse, Härbärge eller Trying to Dance upplever jag definitivt som mera genomtänkta projekt och med mycket starkare berättelser jämfört med From back home. Trots detta innehåller boken en del oerhört spännande bilder som genomsyras av en stark poetisk visualitet, till exempel Petersens bild på den liggande hästen i ett disigt landskap på sid 146-147, en ung tänkande och rökande man lutandes mot en motorhuv på sid 141 och hans bild av mannen som dyker upp ur en insjö på sid 132. Några bilder i blek färgskala hos J H Engström upplever jag som en slags “nordens surrealism”: några hus i en ödsligt landskap på sid 199, skogspartier som reflekteras i vatten på sid 240-241eller ett övergivet hus mitt i skogen på sid 184-185. Det finns också en hel del bilder där det ironiska och absurda träder fram. Men tyvärr, i många bilder kan man få känslan att konstnärerna hade för bråttom med sitt projekt: för många stirrande maktlösa människor mot fotografernas blixtar, för många berusade poserande människor utan kontakt eller närhet med fotografen. Eller handlar det om att ge en mer amatörmässig och kaotisk prägel över det hela?
På bokens sista sidor presenteras Värmland med en torr text ur Nationalencyklopedin som blir en paradoxal kontrast mot de bilder som Petersen och J H Engström visar.
PATRICIO SALINAS
|
|
|
|
