Allt arbete som utförs har ett värde. Detta måste inte alltid mätas i pengar. Vill man jobba med välgörenhet i någon form och ger sin tid till någon mer behövande, är det ett eget val. I en sådan situation värderar man sig själv – och uppskattas av omgivningen – genom mått av godhet och altruism. Att vara en som arbetar gratis åt någon som bedriver affärsverksamhet är någonting helt annat. I ordböcker heter det slav eller träl, i vår bransch heter det »att få in en fot«.
Jag talar inte om några dagars provjobb för att se om man kan trivas ihop eller om man klarar uppgifterna. Det handlar inte heller om praktik under pågående utbildning. Nej, jag talar om långvarigt utnyttjande av personer, vuxna människor, ofta välutbildade, som uppenbarligen inte har något värde för arbetsgivaren, och inte heller skattar sig själv särskilt högt. Individer som tror att det runt hörnet finns en möjlighet att få egna kunder och börja fakturera, men som inte ser att så länge man inte ger sig själv ett värde så kommer ingen annan heller att göra det.
Från den bottenpositionen är det en lång och svår väg upp, och hela tiden måste någon annan stå för försörjningen. En mamma, McDonalds eller kanske socialen. När man talar om detta med en del kolleger får man då och då till svar att vederbörande minsann själv jobbade gratis som assistent när denne var ung. Om denne var ung på 80-talet kan jag säga: Du blev lurad! Vi andra hade firma och fakturerade varenda assistenttimme. Vi tjänade faktiskt ganska bra. Kunderna var också vana vid att det fanns en assistentpost på fakturan.
Nu har vi i vår bransch vant kunderna vid att en assistent är värdelös. Visserligen har staten aktivt och destruktivt medverkat genom olika tokiga åtgärdspaket, till exempel alu som var en »arbetsmarknadsåtgärd« som tillämpades i Sverige från 1993 till 1996. Gratis arbetskraft från kulturarbetsförmedlingen. Man kunde få både två och tre stycken. Man kunde också använda dem till att gå ut med hunden eller hämta barnen på dagis om man blev sen, och man kunde offerera några tusen mindre. Alla var nöjda. Eller? Kanske inte den som trodde att den skulle få in en fot, men aldrig fick det.
Vi har en arbetslagstiftning som är tydlig. Det skall finnas anställningsavtal mellan arbetsgivare och arbetstagare där arbetsvillkoren framgår. Även om ett sådant inte finns, så skulle det arbete en assistent utför åt en fotograf med största sannolikhet tolkas som ett regelrätt förvärvsarbete. Som ersättning för sitt förvärv erhåller arbetstagaren lön. Begreppet används för att skilja sådant arbete från hushållsarbete eller arbete som utförs ideellt och utan att ge utföraren en ekonomisk inkomst. Så detta är en uppmaning till både gratis-arbetsgivare och gratis-arbetstagare att tänka om.
Ingen skall arbeta utan lön.
Och till dig som jobbar gratis: Res på dig! Känn ditt värde! Gör fotografi till ditt yrke, inte till din hobby. Ingen ska jobba
