I en blogg på den brittiska fotosajten Foto8 diskuteras för närvarande om de tusentals bilder som dagligen pumpas ut från Haiti efter jordbävningen verkligen berättar hela historien, eller om själva kvantiteten av katastrof-bilder istället döljer verkligheten för omvärlden och gör de drabbade en otjänst.
Kanske behövs en bättre samordning bland fotograferna för att täcka olika aspekter och följa hela berättelser, istället för att alla tar samma hemska bilder om och om igen, resonerar bloggaren Michael David Murphy. Han föreslår en mer samorkestrerad presskår: ”..why couldn't these media outlets band together to paint a wider, deeper, more involved picture of what's really happening in Haiti?”
I en kommentar till bloggen föreslås att pressen vid katastrofer samordnas av en slags "katastrof-curator" på plats, som kan skicka fotografer och journalister åt olika håll, för att täcka situationen bättre. Även från den amerikanska liberala dagstidningen The New Republic har det föreslagits en internationell journalistpool för katastrofer - för att inte världens medier ska tära på de knappa resurserna.
I Expressen skriver Marie-Louise Samuelsson att de tusentals fotograferna och journalisterna som befinner sig på Haiti riskerar att göra landet en otjänst. Skicka pengar istället för reportrar, skriver hon.
I lördags diskuterades Sveriges Radios program Medierna tidningarnas publiceringar av bilder från katastrofen i Haiti. Chefredaktörerna för kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen har båda deklarerat att de vanliga etiska begränsningarna för hur råa bilder av död och lidande man kan publicera inte längre gäller vid en så omfattande katastrof som på Haiti.
- Här har vi en bild av förkolnade rester av människor, som fortfarande brinner. I normala fall skulle vi aldrig publicera sådana bilder, säger Lena Melin, chef för samhällsredaktionen på Aftonbladet, till Medierna, sanningen behöver ju inte bli lidande för att man inte visar bilder på döda människor, men här är det närmare 200 000 människor som har dött. Man kan inte ens ta hand om alla döda på ett värdigt sätt, utan de får skyfflas ihop. Det måste vi berätta, säger hon.
- Man vill liksom bara skrika till världen att så här ser det ut, säger fotografen Thomas Nilsson som bevakar situationen i Haiti för den norska dagstidningen Verdens gang, till Medierna. Han berättar att han tar bilder på det han ser, och lämnar sedan åt redaktionen där hemma att göra urvalet.
På Sydsvenskans bildredaktion förklarar Karl Melander att han valde bort de i och för sig väldigt starka bilderna på likuppsamlingsplatserna på Haiti, där döda kroppar staplas på varann. De var för frånstötande för att publiceras. Respektfulla bilder kan säga mer än sådana som är direkt frånstötande, menar han.
|
