All form av digitalisering av ett motiv, vare sig det är med en digital kamera eller med film och skanner, medför att skärpan minskar. Vid varje skarp övergång mellan två färger skapas en zon av oskärpa, eftersom varje pixel bara kan ha ett färgvärde. De pixlar som hamnar över en sådan övergång får ett medelvärde av de färger som finns där. De färgfilter som sitter över pixlarna bidrar också till att skärpan inte blir optimal. På de allra flesta kameror finns dessutom ett lätt diffuserande filter, ett AA-filter, för att minska risken för moaré i bilden. Det gör att alla digitala bilder kräver en försiktig grundskärpning för att man ska bevara motivets detaljåtergivning. Hur mycket som krävs varierar beroende på hur kraftigt filter som kameran använder.
Ett motiv som innehåller en skarp övergång från en färg till en annan...
skapar en lätt diffuserad övergång när den digitaliseras.
Men grundskärpningen bör du också anpassa efter motivets utseende. Ett motiv som innehåller en mängd små detaljer, som en landskapsbild, bör skärpas helt annorlunda än ett motiv som har större detaljer, som en porträttbild. Jag brukar därför dela in mina bilder i tre olika kategorier; normala, porträtt- och landskapsbilder. För varje sådan bildkategori har jag en förhandsinställning som jag direkt kan applicera. På så sätt har jag fått en mycket bra utgångspunkt och behöver bara finjustera mina inställningar när jag väl öppnar bilderna i Camera Raw.
När jag själv ska hitta fram till vilka grundinställningar som jag ska använda går jag först till fliken ”Detalj” i Camera Raw/Lightroom. Jag ställer in bilden på 100% förhandsvisning för att kunna bedöma bilden korrekt. Jag börjar med att ställa in mängden på ett relativt högt värde, runt 50 – 100, detta mest för att kunna bedöma de följande inställningarna på bästa sätt.
Det är i inställningarna ”Radie” och det reglage som heter ”Skärpa” i Camera Raw men ”Detalj” i Lightroom som jag använder olika inställningar för olika bildtyper. Jag tycker att översättningen i Lightroom mera beskriver funktionen hos detta reglage. Det handlar nämligen just om hur de finaste detaljerna i bilden ska lyftas fram. Ju finare detaljer, desto högre värde på detta reglage.
För en normal bild använder jag en radie på 1 och en skärpa på 20 – 30. För landskapsbilder använder jag en betydligt lägre radie, runt 0,7. Däremot höjer jag skärpan kraftigt, ofta upp mot maximala 100. För bilder som stilleben och porträtt, där jag oftast inte vill lyfta fram de allra finaste detaljerna använder jag en bredare radie, runt 1,2 – 1,4 och en skärpa inställd på värden runt 5 – 10.
Bildens utseende utan någon skärpning...
och här i ett utsnitt vid 100%, det vill säga att en pixel i bilden visas på en skärmpixel.
och efter det att jag lagt på en skärpning som är anpassad efter ett motiv med många små detaljer. I detta fall har jag valt en mängd på 45 (vilket är ovanligt högt för denna typ av motiv, brukar snarare vara runt 10 – 20), en radie på 0,7 och en skärpa på 100. Maskningen ligger på 6, eftersom bilden är tagen på lågt ISO och är korrekt exponerad, vilket innebär att bilden har en låg brusnivå.
Trots den låga brusnivån har jag brusreducerat bilden en aning. Luminansbruset är inställt på 4 och färgbruset på 17.
Till slut ser du bilden efter skärpningen i 100% visning.
Maskningen justerar jag efter hur brusig bilden är. När jag använt en kamera med låg brusnivå och fotograferat på ett lågt ISO-tal använder jag en försiktig maskning, runt 5 – 10.
Med en brusigare kamera och med högre ISO-tal använder jag en högre maskning, men har jag för mycket maskning kan bilden kännas uppdelad i en skärpt och en oskärpt del.
När jag väl har dessa inställningar avklarade återgår jag till mängden och justerar den. I Camera Raw 6/Lightroom 3 har Adobe gjort om hur bilden räknas fram, demosaikeringen. Vilken process som används syns i Kamerakalibreringsfliken. Är den inställd på 2010 använder du den nya processen. Står den på 2003 utnyttjar du inte den förbättrade detaljåtergivningen som den nya processen innebär.
Den nya processen kräver att du använder en betydligt lägre mängd än om du använder den äldre. Använder du samma inställningar som tidigare kommer bilden kännas överskärpt redan i denna fas. Särskilt om du använder höga värden på skärpa är det viktigt att mängden inte sticker upp för högt. Jag brukar ofta hamna på värden på cirka 10-20 i mängd när jag skärper landskapsbilder, alltså bilder med mycket små, fina detaljer som jag vill lyfta fram.
Har jag däremot en porträttbild och använder en låg skärpa måste mängden oftast höjas, kanske upp mot 40-50. Men mängden är något som är svårt att ge några definitiva rekommendationer på, eftersom olika kameror kräver olika inställningar på mängd. Dessutom bör du anpassa värdet på mängden så att bildens skärpning passar den karaktär du vill ha på bilden.
I min föregående artikel om skärpning (f nr 3/2011) rekommenderade jag att använda en lagerstil som begränsar skärpningen i de extremaste hög- och lågdagrarna. Eftersom man inte kan göra en sådan begränsning av skärpningen i Camera Raw var jag från början skeptisk till att använda skärpningen i råkonverteraren. Jag väntade hellre till dess att jag hade öppnat bilden i Photoshop och gjorde skärpningen där. Men det har visat sig att Adobe byggt in en sådan begränsning av skärpningen i hög- och lågdagrar direkt i Camera Raws skärpningsrutiner. Det gör att man inte får de utfrätta högdagrar som en skärpning som omfattar hela valörskalan skulle medföra.
Brusreducering
I tidigare versioner var brusreduceringen i Camera Raw inget vidare. Framförallt luminiscensbrusreducering var mer eller mindre oanvändbar. Så fort som man drog en aning i detta reglage försvann all den skärpa och detaljåtergivning som man fått fram i skärpningsdelen.
Detta medförde att om jag behövde ta bort brus använde jag ett speciellt brusreduceringsprogram. Även idag kan dessa separata program vara användbara när bilderna är extremt brusiga, men för vanliga bilder är numera brusreduceringen i Camera Raw oftast tillräcklig.
Jag letade reda på en extremt brusig bild, tagen på högt ISO och med en kamera med relativt liten sensor. Detta är utseendet i Camera Raw om jag avaktiverar all brusreducering.
Detta är utseendet om jag tar den föregående bilden och brusreducerar den i Topaz DeNoise, det brusreduceringsfilter jag fick bäst resultat med vid den test av brusreduceringsprogram jag gjorde. Färgbruset finns kvar i stor utsträckning och programmet har skapat en hel del artefakter.
Så här blir bilden vid en mycket kraftig brusreducering i Luminiscens och en måttlig brusreducering i Färg. Bilden ser betydligt bättre ut. Framförallt har det fula färgbruset reducerats kraftigt.
Även vid brusreduceringen börjar jag med att förstora bilden till 100% eller, ännu hellre, 200%. Jag väljer en del av bilden som innehåller jämna färgytor i ett skuggparti, eftersom bruset syns tydligast där. Jag justerar ”Luminiscens" och "Färg” till dess jag fått den balans mellan brusreducering och detaljåtergivning som jag tycker är acceptabelt. Det är svårt att ange några riktvärden här, eftersom det beror på så många olika faktorer. Några av dessa faktorer är vilken kamera som är använd och hur bilden är exponerad. Du får helt enkelt justera dessa parametrar till dess din bild ser bra ut på skärmen.
Stefan Ohlsson
