All form av digitalisering av ett motiv, vare sig det är med en digital kamera eller med film och skanner, medför att skärpan minskar. Vid varje skarp övergång mellan två färger skapas en zon av oskärpa, eftersom varje pixel bara kan ha ett färgvärde. De pixlar som hamnar över en sådan övergång får ett medelvärde av de färger som finns där. De färgfilter som sitter över pixlarna bidrar också till att skärpan inte blir optimal. På de allra flesta kameror finns dessutom ett lätt diffuserande filter, ett AA-filter, för att minska risken för moaré i bilden. Det gör att alla digitala bilder kräver en försiktig grundskärpning för att man ska bevara motivets detaljåtergivning. Hur mycket som krävs varierar beroende på hur kraftigt filter som kameran använder.
Ett motiv som innehåller en skarp övergång från en färg till en annan...
skapar en lätt diffuserad övergång när den digitaliseras.
Men grundskärpningen bör du också anpassa efter motivets utseende. Ett motiv som innehåller en mängd små detaljer, som en landskapsbild, bör skärpas helt annorlunda än ett motiv som har större detaljer, som en porträttbild. Jag brukar därför dela in mina bilder i tre olika kategorier; normala, porträtt- och landskapsbilder. För varje sådan bildkategori har jag en förhandsinställning som jag direkt kan applicera. På så sätt har jag fått en mycket bra utgångspunkt och behöver bara finjustera mina inställningar när jag väl öppnar bilderna i Camera Raw.
När jag själv ska hitta fram till vilka grundinställningar som jag ska använda går jag först till fliken ”Detalj” i Camera Raw/Lightroom. Jag ställer in bilden på 100% förhandsvisning för att kunna bedöma bilden korrekt. Jag börjar med att ställa in mängden på ett relativt högt värde, runt 50 – 100, detta mest för att kunna bedöma de följande inställningarna på bästa sätt.
Det är i inställningarna ”Radie” och det reglage som heter ”Skärpa” i Camera Raw men ”Detalj” i Lightroom som jag använder olika inställningar för olika bildtyper. Jag tycker att översättningen i Lightroom mera beskriver funktionen hos detta reglage. Det handlar nämligen just om hur de finaste detaljerna i bilden ska lyftas fram. Ju finare detaljer, desto högre värde på detta reglage.
För en normal bild använder jag en radie på 1 och en skärpa på 20 – 30. För landskapsbilder använder jag en betydligt lägre radie, runt 0,7. Däremot höjer jag skärpan kraftigt, ofta upp mot maximala 100. För bilder som stilleben och porträtt, där jag oftast inte vill lyfta fram de allra finaste detaljerna använder jag en bredare radie, runt 1,2 – 1,4 och en skärpa inställd på värden runt 5 – 10.
Bildens utseende utan någon skärpning...
och här i ett utsnitt vid 100%, det vill säga att en pixel i bilden visas på en skärmpixel.
och efter det att jag lagt på en skärpning som är anpassad efter ett motiv med många små detaljer. I detta fall har jag valt en mängd på 45 (vilket är ovanligt högt för denna typ av motiv, brukar snarare vara runt 10 – 20), en radie på 0,7 och en skärpa på 100. Maskningen ligger på 6, eftersom bilden är tagen på lågt ISO och är korrekt exponerad, vilket innebär att bilden har en låg brusnivå.
Trots den låga brusnivån har jag brusreducerat bilden en aning. Luminansbruset är inställt på 4 och färgbruset på 17.
Till slut ser du bilden efter skärpningen i 100% visning.
Maskningen justerar jag efter hur brusig bilden är. När jag använt en kamera med låg brusnivå och fotograferat på ett lågt ISO-tal använder jag en försiktig maskning, runt 5 – 10.
Med en brusigare kamera och med högre ISO-tal använder jag en högre maskning, men har jag för mycket maskning kan bilden kännas uppdelad i en skärpt och en oskärpt del.
När jag väl har dessa inställningar avklarade återgår jag till mängden och justerar den. I Camera Raw 6/Lightroom 3 har Adobe gjort om hur bilden räknas fram, demosaikeringen. Vilken process som används syns i Kamerakalibreringsfliken. Är den inställd på 2010 använder du den nya processen. Står den på 2003 utnyttjar du inte den förbättrade detaljåtergivningen som den nya processen innebär.
Den nya processen kräver att du använder en betydligt lägre mängd än om du använder den äldre. Använder du samma inställningar som tidigare kommer bilden kännas överskärpt redan i denna fas. Särskilt om du använder höga värden på skärpa är det viktigt att mängden inte sticker upp för högt. Jag brukar ofta hamna på värden på cirka 10-20 i mängd när jag skärper landskapsbilder, alltså bilder med mycket små, fina detaljer som jag vill lyfta fram.
Har jag däremot en porträttbild och använder en låg skärpa måste mängden oftast höjas, kanske upp mot 40-50. Men mängden är något som är svårt att ge några definitiva rekommendationer på, eftersom olika kameror kräver olika inställningar på mängd. Dessutom bör du anpassa värdet på mängden så att bildens skärpning passar den karaktär du vill ha på bilden.
I min föregående artikel om skärpning (f nr 3/2011) rekommenderade jag att använda en lagerstil som begränsar skärpningen i de extremaste hög- och lågdagrarna. Eftersom man inte kan göra en sådan begränsning av skärpningen i Camera Raw var jag från början skeptisk till att använda skärpningen i råkonverteraren. Jag väntade hellre till dess att jag hade öppnat bilden i Photoshop och gjorde skärpningen där. Men det har visat sig att Adobe byggt in en sådan begränsning av skärpningen i hög- och lågdagrar direkt i Camera Raws skärpningsrutiner. Det gör att man inte får de utfrätta högdagrar som en skärpning som omfattar hela valörskalan skulle medföra.
Brusreducering
I tidigare versioner var brusreduceringen i Camera Raw inget vidare. Framförallt luminiscensbrusreducering var mer eller mindre oanvändbar. Så fort som man drog en aning i detta reglage försvann all den skärpa och detaljåtergivning som man fått fram i skärpningsdelen.
Detta medförde att om jag behövde ta bort brus använde jag ett speciellt brusreduceringsprogram. Även idag kan dessa separata program vara användbara när bilderna är extremt brusiga, men för vanliga bilder är numera brusreduceringen i Camera Raw oftast tillräcklig.
Jag letade reda på en extremt brusig bild, tagen på högt ISO och med en kamera med relativt liten sensor. Detta är utseendet i Camera Raw om jag avaktiverar all brusreducering.
Detta är utseendet om jag tar den föregående bilden och brusreducerar den i Topaz DeNoise, det brusreduceringsfilter jag fick bäst resultat med vid den test av brusreduceringsprogram jag gjorde. Färgbruset finns kvar i stor utsträckning och programmet har skapat en hel del artefakter.
Så här blir bilden vid en mycket kraftig brusreducering i Luminiscens och en måttlig brusreducering i Färg. Bilden ser betydligt bättre ut. Framförallt har det fula färgbruset reducerats kraftigt.
Även vid brusreduceringen börjar jag med att förstora bilden till 100% eller, ännu hellre, 200%. Jag väljer en del av bilden som innehåller jämna färgytor i ett skuggparti, eftersom bruset syns tydligast där. Jag justerar ”Luminiscens" och "Färg” till dess jag fått den balans mellan brusreducering och detaljåtergivning som jag tycker är acceptabelt. Det är svårt att ange några riktvärden här, eftersom det beror på så många olika faktorer. Några av dessa faktorer är vilken kamera som är använd och hur bilden är exponerad. Du får helt enkelt justera dessa parametrar till dess din bild ser bra ut på skärmen.
Stefan Ohlsson
Kommentarer
Tack. Jag uppskattar dina artiklar mycket. Nu är jag dock en aningen förvirrad. Jag har lärt mig skärpa på följande sätt. Först källskärpa i acr sedan att dela in bilder i låg och högfrekventa. Kantmask för respektive låg och högfrekventa bilder och sedan högpass för lågfrekventa respektive smart sharpen för högfrekventa. Jag är inte alltid hel nöjd med resultaten, det ser ibland onaturligt ut. På vilket sätt skiljer sig din metod?
Jag arbetade på samma sätt som du beskriver tidigare, men efter att ha testat de möjligheter som det finns i råkonverteraren såg jag att jag fick samma eller bättre resultat i råkonverteraren och det går ju mycket snabbare.
Tack., Detta behöver jag.
Skall träna på det under kvällen
/Thomas
Den skärpta bilden ser onaturlig ut - alldeles för mycket skärpa.
Sorry to say so.
Inga problem med detta, eftersom jag i detta fall har tagit en skärmpdump för att visa hur det ser ut på en skärm. Att göra detta i tryck är ju rätt svårt :-). Den tryckta bilden har jag sedan konverterat tillbaka till en webbild, vilket gör att det du ser här är två led bort från vad jag ser.
Testa detta på din egen skärm istället. Börja med att ställa in bilden utan skärpning och använd sedan samma värden som jag har gjort. Jämför de två bilderna du fått fram och du kommer se att skärpan är extremt försiktig.
Stefan
....hvordan betrakter du nytten av USM / "masking", Stefan?
Olav N.
Ok att skärpan minskar vid digitalisering av en bild, men det innebär inte att alla måste göra en skärpning av bilderna i datorn.
Om man har ett bildbehandlingsprogram som importerar rå-filen inklusive kamerans inställningar för skärpning mm är det inte obligatoriskt med ytterligare skärpning av alla bilder.
Notera att skärpa är tycke och smak. En del finsmakare tycker t.ex. bäst om sträva röda viner men det gör inte jag, så jag tycker de har fel ur. Ingen är proffs på smak, utan man kan bara förmedla sin egen åsikt eller försöka bedöma vad en majoritet skulle tycka i ett visst fall (obs försöka, det blir ändå lätt en dragning åt vad man själv tycker).
Själv gillar jag skärpa men givetvis kan skärpan till sist bli en struktur i sig som inte längre är riktigt representativ för motivets verkliga utseende. Lagom är bäst - vad gjorde vi här i världen utan detta svenska honnörsbegrepp?
/ Staffan
Hur jag bedömer nyttan av USM? För mig är det ett självklart inslag i bildbearbetningen. Alla bilder kräver en skärpning och jag använder oftast oskarp mask=USM för detta. Alternativet är Smart skärpa och jag ser inte riktigt att jag får så mycket bättre skärpa med detta filter så att det är värt den betydligt längre tid det tar när jag använder detta filter istället för oskarp mask.
Att maska bort delar av bilden vid skärpning är både bra och dåligt. Naturligtvis vill jag inte skärpa partier av en bild som inte innehåller några detaljer. Det enda som händer är att lyfter fram brus. Så där maskar jag inte. Men om jag maskar för mycket skapar jag lätt en oharmonisk bild, där vissa delar är skärpta och andra delar är oskärpta, vilket inte ser bra ut i mina ögon. Så maska med förstånd och med låg opacitet på masken.
Stefan
Om man har ett bildbehandlingsprogram som importerar rå-filen inklusive kamerans inställningar för skärpning mm är det inte obligatoriskt med ytterligare skärpning av alla bilder.
Självklart ska man då inte grundskärpa igen, eftersom denna skärpning redan är inställd och genomförd i programmet. Men det är ju inte så att bilden inte skärps, tvärtom är de flesta av dessa program inställda på en relativt aggressiv skärpning.
I Camera Raw händer inte denna automatiska skärpning, där måste du göra dessa inställningar själv. Samtidigt ger de flesta av dessa program inte en så noggrann kontroll, framförallt inte hur man kan anpassa skärpningen för olika motivtyper.
Själv gillar jag skärpa men givetvis kan skärpan till sist bli en struktur i sig som inte längre är riktigt representativ för motivets verkliga utseende.
Jag kan bara instämma, så fort som skärpan börjar bli så tydlig att man upplever att bilden är skärpt, då är det något som gått fel. Det är därför som denna teknik att skärpa i olika faser av bildens bearbetning är så bra. Det är enkelt att skärpa bilden lagom mycket
Den skärpta bilden ser onaturlig ut - alldeles för mycket skärpa.
Sorry to say so.
Jag bytte ut de bilder som jag gjorde till trycket och gjorde nya skärmdumpar. Dessa måste ju tyvärr skalas ner till mindre storlek, så jag gjorde också ett utsnitt ur dessa bilder som du ser i 100%. Dessa utsnitt representerar rätt väl det jag ser på min skärm när jag skärper bilden.
På det sättet hoppas jag att du ser skärpningen på samma sätt som jag gör det.
Har läst nånstans att skärpning bör göras sist i processen, efter alla andra justeringar. Detta talar för att göra det i photoshop, inte i camera raw. Hur ser du på det?
Stefan, tack för en bra artikel. Håller precis på att lära mig Lightroom 3 och dina tips och förklaringar underlättar. Ser fram mot dina fortsatta alster. / Per
Har läst nånstans att skärpning bör göras sist i processen, efter alla andra justeringar. Detta talar för att göra det i photoshop, inte i camera raw.
Att all skärpning skulle göras till slut var ju något som alla, inklusive jag, alltid pratade om hur viktigt det var. Men sedan kom Bruce Frasers bok om skärpning, där han ägnat månader åt att testa olika testningsmetoder innan skrev den. Här förde han fram att skärpa i tre faser, en ingångsskärpning (mycket försiktigt skärpning), en kreativ skärpning (bara på enstaka detaljer i bilden som ska framhävas) och en slutskärpning (efter det att bilden är skalad till rätt storlek och upplösning för sin slutliga användning).
Anledningen att han förkastade den gamla teorin var att det blev så svårt att anpassa skärpningen för alla de ofta motstridiga krav som ställdes på skärpningen. Vi vill skärpa bilderna av de skäl jag talat om i denna artikel, vi vill skärpa bilderna inför trycket och dessa skärpningar ser helt olika ut.
Idag är det nog mycket få som arbetar mycket med Photoshop som inte ställer upp på hans teorier. De ligger också bakom hur skärpeverktygen är utformade i dagens program, även om Fraser avled i cancer 2006.
Så vad jag har beskrivit i denna artikel baserar sig på hans grundarbete och den erfarenhet och tester jag själv har gjort sedan dess.
/Stefan
Stefan. Tack för en lärorik artikel.
Hur jämför du brusreduceringen hos Topaz jämfört de i LR 3.x ?
Ligger Topaz fortfarande steget före?
/Anders
Hur jämför du brusreduceringen hos Topaz jämfört de i LR 3.x ?
Tidigare hette det ju att skulle man brusreducera i ett program som Topaz så skulle man inte göra det i Camera Raw/Lightroom. Men jag tycker idag att kombinationen är den bästa. Alltså först en försiktig brusreducering i CR/Lightroom och sedan brusreducera en gång till i Topaz för mycket brusiga bilder. För normalt brus, säg att jag fotograferar vid 1600 ISO, så räcker det med råkonverterarens brusreducering. Så Topaz får mycket mindre användning idag än tidigare.
Stefan
Moaré?
Utgår från att du menar moire...
Enligt SAOL är stavningen moaré, men jag trodde nog båda var godkända. Men så var det inte :-) Korrekt svensk stavning är alltså moaré.
Vilken av de tre skärpefaserna anser du vara viktigast? Jag har länge kört med bara detaljskärpning alt skärpning med kantmask och slutskärpning. Jag tyckte inte att acr gav så mycket. Jag kanske gjorde fel eller testade på en bild som var dålig i sammanhanget.
Vad som är viktigast beror mycket på det arbetsflöde du har. För många fotografer är det ju svårt att slutskärpa bra, eftersom de inte vet om hur bilden sedan ska användas. Slutskärpning måste ju ske först när bilden är skalad till rätt storlek och upplösning. Då blir grundskärpning och detaljskärpning viktigast, eftersom det är det enda man kan göra.
Tycker också det syns rätt tydligt på de nuvarande exempelbilderna att grundskärpning är viktigt.
Har du kontrollen över hela kedjan, dvs du levererar bilder som är skalade och färdiga för utskrift/tryck eller kanske skriver ut själv, då är slutskärpningen viktigast. Det är ju det moment där den kraftigaste skärpningen ska göras. Jag gör grund- och detaljskärpning försiktigt och ser på min bild vid 100% visning för att bedöma när det är en bra skärpning. Slutskärpning gör jag vid 50% visning, så att jag verkligen får en ordentlig uppskärpning av bilden då.
Hej,
Jag har tidigare använt Anders Jensens rekommendationer för grundskärpning i ACR men de gällde ju för CS4 och fungerar inte längre.
När jag läser din artikel så blir jag lite förvirrad över vilka värden man bör ha som grundvärden.
Kan du sammanfatta... Vad bör man alltså ha för grundvärde för Mängd, Radie, Skärpa, Maskning på lågfrekventa bilder (porträtt) respektive för högfrekventa (övriga) och för jpg-bilder från kompaktkameror (som ju redan brukar ha en skräpning direkt från kameran).
Jensen rekommenderade ju även att man efter grundskärpning gör en kantmask och skärper ytterligare i Photoshop innan man lägger på slutskärpa. Ersätter din rekommendation båda de första stegen?
För att ta din sista fråga först. En av fördelarna med att göra det i CameraRaw/Lightroom är just att metoden ersätter den rätt komplicerade skärpningen med en kantmask. Eftersom du kan anpassa skärpningen till motivets struktur, så räcker det alltså med skärpningen i råkonverteraren.
Din andra fråga är svårare att svara på. Grundregeln är ju att ha en låg radie (0,5-0,7) för motiv med fina detaljer och då möta det med en hög skärpa (75-100). Anpassa sedan mängden så att det ser bra ut vid 100% skärmvisning. Det brukar vara rätt låga värden(10-20), men är mycket beroende på vilken kamera du använt.
För motiv med bredare, större detaljer, typ porträtt, använder du låg skärpa (5-10) och en större radie (1,3-1,4). Mängden blir oftast högre än för motiv med fina detaljer. 40-50 är en rimlig utgångspunkt, men det är återigen beroende på kamera i stor utsträckning.
Motiv med normala detaljer fungerar bra med 1 i radie och en skärpa runt 25-35. Mängden är återigen flexibel, men bör hamna någonstans runt 25-35.
Mängden är alltså det reglage där det är svårast att ge några rekommendationer. Kameran inverkar, din egen bildstil inverkar, motivets utseende inverkar.
Stefan
Tack för svar Stefan,
Jag har en Nikon D5100 med 16 megapixlar samt en liten kompakt Sony TX1 med 10 mpx.
Två frågor återstår. Vilka värden bör jag ha på maskningsreglaget på porträtt respektive övriga bilder? Samt hur tycker du att man ska göra med kompaktkamerornas jpg (som redan har en hel del skärpa pålagd från början).
Kenneth
Skriv ny kommentar