Båda dessa fel beror ofta på att bilderna bearbetas på skärmar med för snävt färgomfång. Skärmarna är oftast inte heller kalibrerade/profilerade. Att idag arbeta med en okalibrerad skärm kan väl närmast jämföras med om man som yrkesfotograf hade lämnat in sina negativ på ett entimmarslabb för kopiering under den analoga eran. Idag har också skärmar med stort färgomfång krupit ner i pris så mycket att det borde vara en självklar del för en professionell fotograf.

Arbetar du vid en skärm som har ett färgomfång som bara täcker in sRGB kommer intensiva, mättade färger ofta se blekare ut än vad de egentligen är. Öppnar du sedan samma bild på en skärm med ett större färgomfång kommer du se hur mättade dina färger egentligen är. Det är då lätt att färgerna har blivit så mättade att de inte kan konverteras till tryckfärgerna med bevarat utseende. Jag har i en tidigare artikel i denna serie (1/2011) beskrivit hur du kan kontrollera och korrigera dina bilder om de har för hög färgmättnad.

Längst ner på denna sida hittar du en bild du kan ladda ner som heter Granger. Om du öppnar denna bild i Photoshop och sedan öppnar Photoshops dialogruta för korrekturinställningar (Visa > Korrekturinställningar > Egen). I den dialogrutan som då öppnas lägger du in din skärms profil som den enhet som ska simuleras. Då är det lätt att se om din skärm har ett färgomfång som kan visa alla nyanser i Adobe RGB. 

Om du aktiverar funktionen »Tryckbarhetsvarning« (Visa > Tryckbarhetsvarning) om du arbetar vid en skärm med ett litet färgomfång kommer alla färger gråmarkeras som ligger utanför det omfång som skärmen kan hantera.

På en bra skärm med stort färgomfång ser samma bild ut så här när tryckbarhetsvarningen har aktiverats. Alla färger ligger innan för det omfång som skärmen kan återge korrekt.

Ett ännu allvarligare fel är om du levererar en bild där högdagrar är utfrätta och där skuggor har grott igen. Ett sådant fel är omöjligt att korrigera i efterhand utan att gå tillbaka till den ursprungliga råfilen. Också här beror felet ofta på en dålig skärm som inte kan separera valörer i de extrema partierna. På en bra skärm ska man kunna se skillnad mellan en helt svart yta (RGB = 0, 0, 0) och en mycket mörk yta (RGB = 4, 4, 4 eller lägre). På dåliga skärmar ser man ofta inte ens skillnaden mellan en gråton med ett RGB-värde på 16, 16, 16 och en helt svart yta. Likaså försvinner separationen i de ljusa tonerna på en dålig skärm. 

Öppnar du denna bild i ett färghanterat program, som till exempel Photoshop, bör du kunna ana rutan som är markerad med 2,2,2 eller åtminstone den ruta som har markeringen 4, 4, 4.

Jag menar nu inte att en bild inte får innehålla partier som blir helt svarta eller vita. De flesta bilder ser bättre ut om det finns några partier som är helt svarta. Likaså bör en ljuskälla eller en glansdager i ett blankt material ofta vara helt vit för att bilden ska se bra ut. Men när stora ytor blir helt vita, utan valörer och nyanser ser det inte så bra ut. Jag har därför gjort ett makro som markerar de ytor i bilden som kommer bli utfrätta respektive igenbeckade. 

Makrot skapar ett inverterat justeringslager. Genom att begränsa inverkan med hjälp av en lagerstil markerar detta lager bara de partier som är ljusare än RGB 248, 248, 248 och mörkare än RGB 10, 10, 10. De partier som är ljusare än 248 markeras med en röd färg, de partier som är mörkare än 10 markeras med en cyanfärgad yta. Du hittar detta makro, som kallas för bildkoll, på sfoto.se. När du har hämtat hem makrot installerar du det i Photoshop genom att gå till din panel för funktionsmakron och klicka på den nedåtriktade triangel som finns i övre, högra hörnet. Då öppnas en meny där du kan välja »Läs in makron« (Add action). I den mapp som då skapas i din funktionsmakropanel hittar du makrot »svart och vitt«. I Photoshop CS6 räcker det med att du dubbelklickar på makrot för att det ska installeras. 

Använd makrot efter det att du har gjort dina bildjusteringar, men fortfarande har kvar alla dina justeringslager. För du korrigerar väl dina bilder med hjälp av justeringslager? Ett lager kommer läggas högst upp i lagerstapeln och en dialogruta kommer att öppnas. I dialogrutan beskrivs de färger som markerar utfrätta respektive igenbeckade partier. Du kan också välja att fortsätta eller avbryta makrot. 

Om du inte ser några partier som är cyan- eller rödfärgade kan du klicka på »Fortsätt«. Även om du ser partier som är cyan- eller rödfärgade kan du klicka på knappen för att fortsätta makrot, om det är OK att dessa partier är helt svarta eller vita i den färdiga bilden. Makrot kommer då slänga detta justeringslager. När makrot är färdigt har det alltså inte hänt något och du kan avsluta bearbetningen av bilden. 

När jag använder makrot på denna bild ser jag stora svarta partier som är cyanfärgade, men framförallt en hel del vita ytor som är rödfärgade.

Efter den justering jag gjort har varningen försvunnit i de vita partierna. En del svarta partier är fortfarande så mörka att de kommer att återges helt svarta i trycket. Bilden skulle bli alltför kontrastlös om också dessa partier korrigerades fullt ut.

Men om du ser en varningsfärg på bildpartier som inte bör bli helt utan valörer i den tryckta bilden, tryck på »Stopp«. Ditt inverterade lager ligger då kvar och du kan gå ner i lagerstapeln och göra de förändringar på svart- och vitpunkt som du behöver göra för att dessa partier ska få lite ton. Precis när färgvarningen försvinner har du justerat din bild så mycket som krävs för att det ska bli någon ton i dessa partier.

När du justerat färdigt din bild markerar du det översta lagret, det lager som heter Invertera 1, och drar detta lager till den papperskorg du hittar i lagerpanelen. Om nu bara tryckaren sköter sin del kommer din bild att återges med ton i både det mörkaste och ljusaste partiet i bilden. 

Mina inställningar är gjorda för tryck på ett bestruket papper, ett sådant papper som används i f. Ska du trycka din bild på ett enklare papper kan du behöva ändra de inställningar jag har gjort i dialogrutan för lagerstil, de som bestämmer hur många valörsteg som blir markerade. Enklast gör du sådana ändringar genom att aktivera funktionen »Växla dialogruta av/på«. Om du klickar i rutan framför det sjätte steget i makrot, det steg som ligger före stopp-steget, kommer dialogrutan för lagerstilen att öppnas så att du har möjlighet att ändra inställningarna. 

Om din bild ska trycka på ett lättbestruket papper, ett sådant papper som många veckotidningar trycker på, kan du dra den vita triangeln till ett värde på 10 istället för det värde på 7 som finns i standardinställningen. Likaså kan du dra den svarta triangeln till ett värde på 240 istället för de grundinställda 245. Ska din bild tryckas på dagstidningspapper kan du dra den svarta triangeln till ett värde på 235. 

Återigen, det är inte fel på en bild bara för att den innehåller valörer som blir helt svart eller vita. Särskilt i dagstidningstryck krävs det att partier verkligen blir helt svarta, annars ser bilden grå och kontrastlös ut. Men det är bra om vi har koll på vilka toner som blir helt svarta eller helt vita och har chans att rätta till bilden innan den skickas till kunden. 

Stefan Ohlsson