Kalle Assbring 1975-2017
Kalle Assbring, vår vän och kollega, har gått bort efter en längre tids sjukdom. Kalle blev 42 år.
Kalle var ledamot i Svenska Fotografers Förbunds Fotoförfattarstyrelse mellan åren 2009 – 2015.
Vid sidan om en karriär som frilansfotograf arbetade Kalle med egna projekt. 2007 gav han ut boken Outernational (Dokument Press), i vilken han skildrar reggaekulturen i Stockholm. 2016 kom boken Fadern, sonen och Göran (Dokument Press) där Kalle berättar om sin pappa Göran som dödades på uppdrag i Eritrea samt om pojkar i Eritrea som fått namnet Yuran efter pappa Göran eftersom han där ses som en frihetshjälte. I boken berättar Kalle även om sin egen sjukdom.
2017 vann boken Fadern, sonen och Göran Svenska Fotobokspriset.
Kalle Assbring vinner Svenska Fotobokspriset 2017, här tillsammans med jurymedlemmen Lotta Antonsson. Foto: Dema
När Kalle blev invald i Fotoförfattarnas styrelse var det första gången jag träffade honom. Det var en period i styrelsearbetet som fungerade väldigt bra, en rolig tid med högt i tak och bra diskussioner. Vi gjorde också stora förändringar i verksamheten och Kalle var en självklar del av detta. Det var en tid när ingen i Fotoförfattarnas styrelse ville avgå, styrelsen var intakt under en 2-3 års period.
I samband med att vi arrangerade Svenska Fotoboksprisutdelningen på Rival tog Kalle hand om bildvisningarna, han var noggrann och ambitiös, kollade format och ljud och arrangerade så att övergångarna skulle gå smidigt. Jag vet att han var nervös för att det inte skulle klaffa, men han hade koll, det kände jag som stod på scenen de åren.
Parallellt med arbetet i styrelsen och frilansuppdragen arbetade han med sin bok. Sakta men säkert förde han samman historien. Han berättade om osannolika möten i Eritrea och Sverige, som sen skulle komma att återberättas i boken. Det var alltid lika spännande att höra honom berätta.
Men så kom sjukdomen, en dag dök han inte upp på styrelsemötet. Vi ringde, men inget svar. Dagen efter kom ett mail i vilket han berättade att migränen han pratat om var värre än bara migrän.
Kalle stannade kvar i styrelsen ett år till, han ville gärna vara kvar längre, men vi var överens om att det var bättre att han koncentrerade sig på boken och på att bli frisk än att låta protokoll och dagordningar störa koncentrationen. Vi sa ”du kan alltid komma tillbaka in i styrelsen senare, när du har tid och kraft igen”. Nu blir det inte så.
I somras träffade jag Kalle på en resa i Skåne. Tillsammans med Thomas Wågström fikade vi med Kalles familj i trädgården i Råå och tog en promenad längs stranden, pratade och satte oss i en glassbar. Han var lite tärd, tagen av sjukdomen kände vi, men livslusten fanns kvar. Vi satt där, åt glass, pratade och fotograferade varandra innan vi vandrade tillbaka längs havet.
Kalle, sommaren 2017. Foto: Magnus Westerborn.
Nu är han borta, en vän och en kollega, saknaden är stor och våra tankar går till Kalle, till Linda och deras barn Ralf och Rut samt till Kalles mamma och syskon.
Magnus Westerborn, ordförande Fotoförfattarna
Svenska Fotografers Förbund