Oskäliga avtal räddar inte mediebranschen
DEBATT. Att anlita frilansare är att ingå ett affärsavtal. Sådana måste ingås med respekt, skriver SFF tillsammans med tre andra förbund som organiserar frilansare.
Strukturomvandlingen i mediebranschen kräver nya lösningar. En sådan är att medieföretag i allt högre utsträckning använder sig av frilansare – egenföretagare som utför arbete i stället för anställda. Problemet är att villkoren för frilansarna försämrats avsevärt.
Våra fyra organisationer organiserar frilansande reportrar, fotografer och illustratörer. Utvecklingen att anlita allt fler frilansare förpliktigar för medieföretagen. Att anlita en frilansare är att ingå ett affärsavtal och sådana måste ingås med respekt. Moderna affärsavtal kan inte bygga på att den starkare parten försöker påtvinga den svagare oskäliga villkor.
Vad medieföretagen allt oftare gör är attförsöka förmå sina frilansande medarbetare att sälja bort sin upphovsrätt för all framtid. Inte sällan genomdrivs dessa oskäliga villkor genom att företagaren hotas med att denne inte få fler uppdrag om inte avtalet accepteras.
Det handlar om avtal som ska ersätta alla tidigare ingångna avtal mellan parterna och som innebär att frilansarens arbete kan återpubliceras obegränsade gånger i alla mediekanaler koncernen förfogar över och även upplåtas till externa företag. Aller Media, LRF Media och Bonnier Tidskrifter är exempel på medieföretag som den senaste tiden lanserat olika varianter på dessa avtal.
Den enskilde företagaren har sällan eller aldrig möjlighet att själv förhandla fram villkor som avviker från standardavtalen.
Trenden är tydlig. Medieföretagen vill ha den frihet som det innebär att anlita frilansare, särskilt i jämförelse med att anställa personal, men vill samtidigt begränsa frilansarnas möjlighet att som självständiga näringsidkare tjäna pengar på sitt material. De vill ha flexibilitet och kontroll. Med andra ord: medieföretagen vill både ha kakan kvar och äta den.
Lägg till detta att frilansarnas grundarvoden inom stora delar av mediebranschen stått still under många år, eller de facto sänkts. Vi frågar oss hur medieföretagen tänker sig att någon ska kunna försörja sig på att förse dem med kvalificerat material.
Utvecklingen är inte bara ett problem för den enskilde företagarens möjlighet att klara sitt uppehälle. De oskäliga avtalen innebär också en ökad osäkerhet för privata eller offentliga personer som ställer upp för exempelvis en intervju eller ett reportage i någon av medieföretagens titlar. Kanske handlar det om en person som ställt upp tack vare en lång och förtroendefull relation med en viss frilansare och en viss tidning. Det kan nu inte garanteras att de fotograferade, avtecknade eller intervjuade personerna inte dyker upp i andra titlar inom samma koncern– eller för all del i något helt annat sammanhang.
Medieföretagens oskäliga avtal raserar relationer – både med de egna frilansmedarbetarna och med personer som företagens tidskrifter berättar om.
Detta är inte rimligt. Vi måste sätta en ny standard för hur avtal skrivs mellan medieföretag och frilansare – en standard som möjliggör affärsutveckling både för medieföretagen och deras frilansande medarbetare. Hur materialet får användas måste vara noga specificerat och tidsmässigt avgränsat. Den upphovsrättsliga upplåtelsen ska vara prissatt. Arvodena måste vara rimliga i förhållande till kostnaderna för det nedlagda arbetet och till den spridning materialet får.
Upphovsrätten borde vara en gemensam fråga för våra organisationer och för medieföretagen. Att värna upphovsrätten och beivra upphovsrättsintrång ligger naturligtvis även i medieföretagens intresse. Men det är svårt att se hur någon gemensam kamp i denna fråga skulle kunna vara möjlig så länge företagen envisas med att lägga fram avtalsförslag där värdet av den upphovsrättsliga upplåtelsen uppgår till ingenting.
Vad gäller arvodena finns fortfarande en utbredd okunskap bland branschens uppdragsgivare om egenföretagandets villkor. Ett verktyg som kan hjälpa företagen att sätta rätt arvode är Journalistförbundets frilanskalkylator, där ett arvode kan räknas fram utifrån en tänkt ingångslön med hänsyn till alla kostnader som ingår i att driva en egen rörelse. Vi tror vidare att modellen med kollektiva avtal för egenföretagare, framförhandlade av frilansarnas och medieföretagens respektive organisationer, är en möjlig väg för att framöver skapa ordning och bättre balans mellan parterna i mediebranschen.
Våra fyra organisationer arbetar envetet, tillsammans och var för sig, för att förbättra villkoren för mediebranschens frilansare – genom prislistor och arvodesrekommendationer, genom kollektiva avtal och individuellt juridiskt stöd, samt genom opinionsbildning och direktkontakter med företagen. Att vi befinner oss i ett kraftigt förändrat medielandskap är minst lika tydligt för oss och våra medlemmar som för medieföretagen. Men ett modernt medielandskap kräver också moderna avtalsrelationer – inte gammalmodiga maktanspråk.
Anki Almqvist, ordförande, Svenska Fotografers Förbund
Karin Ahlin, ordförande Svenska Tecknare
Lars Modie, ordförande Bildleverantörernas Förening
Jonas Nordling, ordförande Journalistförbundet