"Lyxigt att kunna lägga mycket tid på mitt projekt"

– Tack! Det känns helt fantastiskt. Jag har sökt flera andra stipendier förut, men aldrig fått något. Och den här gången hade jag helt glömt bort att jag hade sökt, så jag förstod först ingenting av vad som stod i mejlet. Men när jag väl insett att det faktiskt var jag som fått ett stipendium gick jag omkring som på små moln i flera dagar.

Hur ser kommande år ut för dig?
– Jag tänker fortsätta att göra alla uppdrag jag har, men sluta sälja in egna jobb. Tiden ska jag i stället lägga på ett projekt där jag undersöker hur människor och natur i norra Sverige påverkas av skogsbruk, gruvor, vind- och vattenkraft. Jag vill sätta in det i den koloniala historia som finns i området, och undersöka om norra Sverige fortfarande kan betraktas som en koloni. Det här är ett ämne som jag har burit med mig i över 15 år men som jag under lång tid inte riktigt såg hur jag skulle kunna berätta om. När vi flyttade tillbaka till Umeå för fyra år sen hamnade jag närmare historien igen. Och då kom jag också på ett sätt som jag tror ska funka att berätta om det i bild. Sen dess har jag jobbat med projektet lite vid sidan av, men det har gått väldigt långsamt framåt. Därför känns det otroligt lyxigt att kunna lägga ordentligt med tid på det i ett helt år.

Erik Abel jobbar som frilansande fotograf i Umeå. Han jobbar framförallt för en massa olika tidningar, och ser sig lika mycket som journalist som fotograf. Vid sidan av de rena uppdragen har han alltid sålt in jobb, oftast tillsammans med några olika reportrar. För drygt fem år sen var Erik tillsammans med sin skrivande kollega Anna Liljemalm på Svalbard. Där dök de på en story om global matsäkerhet som var så spännande att de valde att jobba vidare med den. Under tre års tid åkte de runt och träffade odlare, växtförädlare och forskare i fem olika länder, och för ett år sedan kom boken Frö – På jakt efter framtidens mat.