Utgångspunkten för föreläsningen var de frågor han oftast får från fotografer som börjar filma: vilka inställningar ska man egentligen välja i kameran, och vad spelar störst roll för slutresultatet?

En första fråga gäller upplösningen. I dag är 4K (3840 × 2160 pixlar) i praktiken standard, även om mycket material fortfarande levereras i full HD. Att spela in i högre upplösning än slutleveransen kan ge en fördel i efterbearbetningen.

– Om du till exempel ska leverera i full HD kan det vara klokt att filma i 4K. Men när jag ska leverera i 4K så föredrar jag att filma i 6K, för då får jag marginaler för beskärning och vissa justeringar i efterhand, förklarade Mats Andrén.

Vissa kameror erbjuder även så kallad Open Gate, där hela sensorn används. Det gör det möjligt att beskära materialet till både liggande och stående format i efterhand, något som inte minst kan vara praktiskt om samma inspelning ska användas på flera plattformar.

Bildfrekvens och slutartid

En annan central inställning är bilder per sekund (fps). I Europa, som använder det så kallade PAL-systemet, är 25 eller 50 bilder per sekund vanligast. Det hänger ihop med elnätets frekvens och minskar risken för flimmer från belysning.

I exempelvis USA är det vanligare med 30 eller 60 bilder per sekund.

– Jag vet att många söker information på exempelvis YouTube och online och då är det bra att vara medveten om den här skillnaden, för det är ju mycket information som kommer från just USA.

När bildfrekvensen är vald bör slutartiden anpassas efter den så kallade 180-gradersregeln: slutartiden bör vara ungefär dubbelt så kort som bildfrekvensen. Filmar du i 25 bilder per sekund innebär det alltså 1/50 sekund.

Om du följer den här regeln så får varje enskild ruta en rörelseoskärpa som upplevs som naturlig för film.

Rätt komprimering

Ytterligare val handlar om vilken container (till exempel MOV eller MP4) och vilken codec du ska ha.

Valet av codec påverkar både filstorlek och hur lätt materialet är att arbeta vidare med. ProRes ger hög kvalitet och är vanligt i professionella produktioner, men kräver betydligt mer lagringsutrymme. H.264 och H.265 ger mindre filer och räcker ofta bra när materialet ska levereras direkt.

Några andra tekniska parametrar som är intressanta är bland annat färgkomprimering (till exempel 4:2:2 eller 4:2:0) och bit-djup. För dig som vill färgkorrigera materialet mer avancerat rekommenderade Mats Andréh 10-bitars inspelning i stället för 8-bitars.

Mer information med log

Många moderna kameror erbjuder även så kallade log-profiler. De sparar mer information i högdagrar och skuggor genom en logaritmisk tonkurva.

Resultatet ser ofta platt och kontrastlöst ut direkt ur kameran, men ger betydligt större möjligheter vid färgkorrigering i efterhand. För att få full nytta av log-material krävs dock i regel minst 10-bitars inspelning.

Från inspelning till färdig film

Efter inspelningen följer redigeringen. Det finns flera etablerade program för videoredigering, bland annat Adobe Premiere Pro, Final Cut Pro, Avid och DaVinci Resolve.

– Ska man börja från början skulle jag rekommendera DaVinci Resolve. Det är inte det enklaste att lära sig, men man kan göra nästan allt i samma program – klippning, färg, ljud och leverans. Dessutom finns en kraftfull gratisversion, sade Mats Andrén.

Oavsett program betonade han vikten av ett strukturerat arbetsflöde. Innan redigeringen börjar är det klokt att organisera materialet i tydliga mappar – till exempel för olika kameror, ljud, grafik och stillbilder – och att som vanligt vara noga med att ha backup på filerna.

När filmen är färdig exporteras den i ett leveransformat som passar plattformen. För webbpublicering används ofta H.264 eller H.265, medan ProRes kan vara ett bra alternativ om materialet ska bearbetas vidare i andra produktioner.

Vill du lära dig mer om film och redigering?
Följ Mats Andréns kanal på Youtube: Resolve på svenska!