Miljonprogrammets höghus som växte upp på 1960-70 talet. I denna bildsamling är de ett återkommande tema. Men bokens första bild föreställer en undulat på sin pinne. Vi leds runt i ett landskap med obegripliga eller misshandlade vägskyltar, missmodiga skogsplanteringar, bränder och söndertrasade träbyggnader.

Det är en värld med dödfödda djurfoster och en tomt stirrande kossa. Och så de där höghusen som av någon anledning alltid är vita. Hoppet står till barnen som skrattar när de hänger uppochner. Med de skall bli vuxna och kanske bli sårade som mannen på sidan tio som ha fått en smäll i pannan.

Bokens sista bild är föreställer en pressad, torkad växt. Jag tror inte man skall se denna bok som en berättelse, mer som ett tillstånd, något som kanske också den avslutande dikten skriven av Matilda Södergran anknyter till. ”…Inte skall väl jag få vara ifred, när jag kan fyllas av bilder…”

Fotografi: Rikard Laving
Text: Matilda Södergran
Formgivning: Johan Melbi, Rikard Laving
Förlag: Black Book publications, 2024

Läs mer