De ligger där i landskapet och ruvar ofta på en hemlighet. Jag minns när man var barn, det där äcklet man kände när man grävde sin in i en snöhög och överraskades av doften av hundskit.

Som omslagets symbol visar så har högar ofta en distinkt trekantig form. En grushög vid ett bygge, en hög med sockerbetor, Uppsala högar. Här finner vi högar med täckbark, gräsbevuxna högar som på vintern blir pulkabackar. En hög med ris som släpats ut på isen och som man förväntar sig skall sjunka när våren kommer.

I en inledande text beskriver Brian Dillon den stora askhög som fanns i London i mitten av 1800-talet.Den innehöll inte bara aska utan keramik, glas, borttappade checker och många döda katter.

 I bokens andra del ”The reading” diskuteras ordet hög. När upphör en hög att vara en hög? Kan man kalla en hög där man tagit bort så mycket grus att den bara består av ett gruskorn för hög? I bokens tredje del ”The session” bygger bokens skapare egna högar och utför olika experiment med dessa.

Fotografi. Johan Willner, Peo Olsson
Text: Brian Dillon
Formgivning: Sandra Praun & Oscar Guermouche
Förlag: Praun & Guermouche, 2023