En film av Lars Dareberg. Översättning och textning Emily Berry Mennerdahl och Timo Menke.

Jenny Lindhe – Tingen
Förlag: Breadfield Press
Formgivare: Fia Djerf
Textförfattare: Jenny Lindhe, Cecilia Lindhe  

Juryns motivering: Vi bjuds varsamt in till en berättelse om förlust – konsekvent och kongenialt gestaltad. Verket lyfter metodiskt fram gömda minnen som därigenom blir möjliga att betrakta och konfrontera. Frågor om objektens laddning och fotografiets kraft ställs på sin spets, genom ett på samma gång disciplinerat och känslosamt bearbetande.

Jenny Lindhe (1974) arbetar som konstnär, kurator och fotoboksförläggare. Hennes roll som kurator och förläggare innebär stort fokus på andra konstnärers arbeten, medan hennes egen konstnärliga praktik får ta plats när det finns utrymme. Jenny Lindhes arbeten tar nästan uteslutande avstamp i personliga erfarenheter och belyser känsliga ämnen som berör, så även i hennes senaste fotobok Tingen. Den här gången är utgångspunkten de 40 saker som funnits bevarade i 30 år efter hennes syster Cecilias självmord. Gestaltningen av föremålen blir ett personligt och närgånget tidsdokument med en berättelse om tingens betydelse och om skuld.

Foto: Per Englund

Jenny Lindhes syster tog livet av sig endast tre år efter att systrarnas pappa gått bort på samma sätt. I tumultet skulle saker slängas, säljas och bevaras. Det som blev kvar var en enda kartong – märkt Cecilia. Det var först vid en flytt 30 år senare som Jenny Lindhe tittade i lådan. Hon öppnade den och stängde den igen.

– Det föddes en skuld hos mig när jag öppnade lådan. Jag kunde inte förstå att det var allt vi hade kvar från Cecilia. Där låg bland annat en anteckningsbok, lite kläder och några vykort. Det var så mycket ett tidsdokument, men jag kände att jag var tvungen att stänga lådan igen innan jag kunde återvända till den en tid senare. Det blev då också en självklarhet för mig att jag behövde skapa något som bevarade Cecilia, och det behövde vara en bok – något man kan öppna och sen stänga igen, berättar Jenny Lindhe.

För Jenny Lindhe är det en erfarenhet, tanke eller upplevelse som kommer från henne själv som startar en process. Hon är fascinerad av den dubbelhet som kan upplevas av efterlevandes ting, fotografier och berättelser. Saker som bara är just saker, som är tysta men som samtidigt skriker att de har levt. Hon bestämde sig för att fotografera Cecilias saker så som hon fann dem i kartongen, en efter en och alltid exakt på den plats där hon hittade dem. Texterna i boken är anteckningar från Cecilias sista år i livet, texter som kombineras och kompletteras med Jennys enkla beskrivningar av vad hon ser och vad hon har fotograferat. Det direkta språket och de tydliga beskrivningarna är Jenny Lindhes sätt att få tag på något som är omöjligt att greppa.

Foto: Per Englund