Fotoförfattarna | 10 Nov 2011 | SFF

Lyckad dag för Fotobokspriset

Mod, uthållighet, och en förmåga att fylla sina visioner med liv och blod – där har ni formeln för fotoboken. Fast här finns också en inte oväsentlig tidsfaktor och ett fantastiskt tålamod.

Lyckad dag för Fotobokspriset De fem nominerade samlade på bild: Mikael Olsson, Catharina Gotby, Maria Miesenberger, Nils Petter Lövstedt och Hendrik Zeitel

Det där framstod som de viktigaste ingredienserna för att lyckas fullfölja sitt fotoboksprojekt när årets fotobokspris anordnades den första november på Rival vid Mariatorget i Stockholm. I år var första gången som prisceremonin brutits loss från Bokmässan i Göteborg och blivit en egen storhet. Synd om du missade den. Den här formen fungerar fantastiskt bra genom en större fokusering på fotoboken som genre. Repris nästa år tack!

Med ett ambitiöst program var dagen helt ägnad fotoboken både som företeelse och en genre som gärna får ta mer plats i svensk kultur. De som bevistade dagen fick exempel på årets rika utgivning av böcker och höra författare/fotografer själva berätta om sina projekt och arbetet bakom.

Det mest slående var just den hängivenhet och uthållighet som de flesta genomfört sina fotoprojekt med, från Donald Boströms maratonlopp genom 22 länder med två och en halv dag i varje land för att ge en bild av HIV-situationen i världen, över Hannah Modighs just modiga närvaro i bakvattnet av kolgruvekrisen i Appalacherna och närmandet till en tuff sårad manlighet i en region av massarbetslöshet och missbruk, till Vince Reichardts lätt inåtvända ljusabstraktioner framexperimenterade med en järnvilja att verkligen nå sin vision av att förmedla värld och ting. Det var förövrigt Hannah Modighs bok “Hillbilly Heroin, Honey” som vann fotobokspriset förra året.

Överhuvudtaget gav de korta introduktionerna under hela eftermiddagspasset av fotoprojekt väldigt mycket . Katinka Ahlbom från Kungliga Biblioteket gav en perspektivrik och smått roande bild av vart och hur långt definitionen av en fotobok kan föra. En Artist book handlar inte om konst utan är konst i sig själv, den handlar egentligen kanske inte om något annat än sig själv, kan se ut precis hur som helst och har därför en osäker status, har ett socialt liv som utlåningsobjekt och kanske är det så att digitala medier har befriat boken från att vara meningsbärande i hypertextens universum.

Jacob Felländer berättade om sitt fotoprojekt ”I want to live close to you” som visades på Fotografiska i somras och som blivit en bok på Max Ströms. En idé om att fånga hela världen i en bild. Resultatet är komplexa motiv med kanske 50-60 exponeringar i en enda negativruta. Hans berättelse om hur han släpade runt på 25 billiga och tejpade plastkameror under en jorden runt-resa var dråplig. Inte minst genom alla de diskussioner han tvingades föra för att på flygplatsen ta sig in i respektive land med en väska full av kameror som lika mycket såg ut som apterade sprängladdningar som kameror av usel kvalitet – och dessutom be om att få slippa röntgenpassagen…


Exempelsamlingen på podiet över fotoböcker genom åren var minst sagt imponerande i bredd och kvalitet. Bild: Miriam Klyvare

Sarah Cooper förmedlade sin och kollegan Nina Gorfer senaste projekt “My Quiet of Gold” med bilder och berättelser från Kirgizistan. De båda uppmärksammades mycket för sitt första projekt från Island och vars metod av konglomeratbilder är sagoliknande narrativa verk där fakta och fiktion tillsammans når en ny kvalitet med ett fascinerande uttryck. Just tidsaspekten och den omfattande researchen är imponerande i just uthållighet och att lyckas hålla kvar sitt konstnärliga fokus.

Ja så där flöt Fotoboksdagen på och mot slutet presenterade de fem nominerade sina verk i korta informativa anföranden.

 
Jessika Gedin grillade de fem nominerade inför offentliggörandet av priset. Här Maria Miesenberger. Bild: Miriam Klyvare

Vid kvällspasset fördjupades de fems presentationer genom Jessica Gedins soffsamtal inför en riktigt lyssnande publik. Hon öppnade också genom sina frågor för en personligare ingång till varje författare/fotograf och deras bevekelsegrunder för de arbeten de nominerats för.

Sedan blev det då offentligt att Maria Miesenberger fick priset. Det väckte varma applåder som om de flesta tyckte att visst var de alla fem värda utmärkelsen, men att just hennes bok har många väntat länge på. Som någon sa: vad kul men jag trodde faktiskt att hon gett ut en bok med sina numera ikoniska familjealbumsbilder för länge sedan.

Lyckat med andra ord.

STEFAN NILSON