Reserapport från Kavalla: Christina Ottosson Öygarden

Trevliga Elisabeth Gullberg möter upp mig i det kvällstysta vackra stenhuset. Alla sover tänker jag. Vi talar tyst med varandra. Hon visar mig runt. Hon berättar att själva huset, som numera är ett kulturminnesmärke, byggdes år 1936 av Svenska Tobaksmonopolet som bostad åt dess disponent och personal i Kavalla i en stil som inspirerats av Bauhaus-skolan. Det omges av en stor trädgård med örtagård, vinodling och olivlund och har utsikt över staden och Egeiska havet. Tänker att det ska bli fint att se allt imorgon, nu är det becksvart ute. Jag går in på mitt rum och stänger den tunga vita trädörren. 

På morgonen vaknar jag av grekiska kvinnoröster i korridoren utanför, det dammsugs och pysslas. Känner mig som ett barn som hör mamma stöka i lägenheten en trygghet och värme tar plats inom mig. Det här blir bra känner jag. Första dagarna stannar jag på mitt rum. Går bara utanför dörren till toaletten gör nödvändiga besök på snabbköpet i den branta backen. Märker att jag har otroligt dålig kondition när jag skall släpa med yoghurt, olivolja och juice uppför på väg hem igen. Efter ett par långa arbetspass vid laptopen, bestämmer mig för att våga mig ut i det gemensamma arbetsrummet. Riggar till mig vid det bord jag provsuttit och som ger bäst utsikt över havet mot Thassos. Funderar på om det kommer att bli för varmt att sitta där. Men, slår ifrån mig tanken lika fort. Nu kommer någon in i rummet. Han presenterar sig. En av de andra gästerna. Trevligt. Jag fortsätter mitt arbete med att gå igenom mitt bildmaterial. Efter en liten stund på min balkong går jag i säng och somnar. Så flyter dagarna på.

Jag hänger på när jag blir tillfrågad ifall jag vill följa med de andra ut och äta en bit mat. De visar mig hur man går den närmsta vägen till centrum, var de bästa slaktarbutikerna finns, kaffehandeln och så vidare. Jag blir varse att det är fisk det går på här. Sardiner, Bläckfisk, makrill…Nu vågar jag mig på lite längre promenader. Börjar ta med mig kameran och går timvis. Backe upp och backe ner. Börjar prata med folk på gatorna. Känner mig faktiskt hemma här nu. Huset kände jag mig hemma i från första stund. Det var skönt att huset automatiskt inbjöd till arbete och att man kunde välja när man ville ha sällskap. Det föll sig helt naturligt. Jag badade bara en gång. En av de soliga dagarna. Det var ju i slutet av november och jag är ingen vinterbadare. Har aldrig varit i Grekland på hösten. Passar ju bra när man vill jobba. Och jobba gjorde jag med avgränsade pauser för mat och umgänge med de intressanta gästerna som delade vistelsen med mig i huset. 

Ett dygn utslagen av magsjuka gjorde att jag gick miste om ett inbokat föredrag på Arkeologiska Museét. Dock var jag med på det mysiga knytkalaset som Elisabeth arrangerade hos oss. Eftersom säsongen var över kunde jag inte besöka Tobaksmuséet, ön Thassos och planerad båttur. Däremot fick jag med mig ett par gemytliga konserter med lokala musiker, Mohammed Ali’s House, Kamares – Akvedukt och en shoppingrunda på den stora lördagsmarknaden. Köpte en påse med de största bifftomaterna jag någonsin sett, oliver till kvällsmaten och kamouflage t-shirts från den Grekiska armén inhandlades till sönerna. En stjärnklar sista kväll tillsammans med de andra gästerna uppe på taket. En stilla konversation över ett par glas Tsiporo. Vi räknade stjärntecken och förberedde oss på att lämna vårt nya hem. Hoppas vi ses igen.

Tack till SFF/Fotoförfattarna som gav mig möjlighet att arbeta i Kavalla!

Christina Ottosson Öygarden, Stipendiat från Svenska Fotografers Förbund 2023