Vädret var ungefär som i Sverige temperaturmässigt, men det kändes ändå varmare i Grekland och regnen som föll var snällare, mer kortvariga och uppfriskande än  de som jag är van vid kring Järntorget i Göteborg.

Svenska Institutets byggnad ligger fint utplacerat med utsikt över stan och havet. En fantastisk och välskött trädgård omger huset, terrasser skapar rum och möjliggör vistelse för olika syften. Staden utgår från vattnet och letar sig uppför de omgivande bergen, bra skor är ett måste i trapporna och uppförsbackarna.

Av någon konstig anledning inbjöd huset till arbete, antagligen beroende på en mängd faktorer: husets utformning, vädret, avståndet till hemma, personerna som bodde där och liksom jag var där för att få något gjort. En brokig skara med universitetsfolk med inriktning på alltifrån det spatiala i religiösa rum, det groteskas lyrik, hantering av katastrofhjälp, förlossningsdepressioner till skönlitterärt skapande och ikonmåleri. En lördagskväll samlades vi alla i biblioteket med mat och dryck och presenterade oss själva och vad vi höll på med här och en vad vi gjort tidigare. Många hade varit i huset och arbetat flera gånger tidigare och återkom alltså gång på gång. Fullt förståeligt. Klockan 22 ska det vara tyst och släckt, men ofta var det redan vid halv tio helt lugnt när vi släntrade in efter ett restaurangbesök. Vid sjutiden på morgnarna var det dock fullt liv i köket med frukostätande och kaffekokande inför dagens arbetspass.

Min tillvaro i Kavalla var planerat enahanda, avbrott för en kaffe, promenad eller nöjesläsning på takterrassen när vädret tillät. Annars var det överraskande enkelt att sitta koncentrerat framför datorn och arbeta. I mitt fall så gick jag igenom ett stort antal bilder för ett projekt om staden och om stadsplanering med utgångspunkt i Göteborg. Jag har fotograferat under några år och följt stadsomvandlingen som nu sker i staden, jag tror att den till omfånget är historiskt omfångsrik och kommer givetvis att förändra både stadsbilden och upplevelsen av den. Däremot så är mina bilder inte dokumenterande i den aspekten att det går att utläsa var bilderna är tagna. Tanken är att projektet mynnar ut i en bok och kanske även utställning. Till min hjälp har jag Göran Dahlberg som skriver fina texter. 

Staden Kavalla (som var större än vad jag trodde) saknade både lyftkranar och nya byggprojekt, det närmaste jag kom var en cementblandare som stod på en gata nära huset samt omläggning av en gata i centrala delarna. Kontrasten till Göteborgs kaotiska byggrusch var slående. Här får hus stå och förfalla, oklara ägarförhållanden och arvstvister, flytt utomlands etc gör att det finns relativt många övergivna hus i Kavalla. Staden förändras inte just nu.

Förutom att tacka Svenska fotografers Förbund för stipendiet och vistelsen och möjligheten att arbeta och träffa alla fina människor, så vill jag även uppmärksamma det fantastiska i att det i ett samhälle (fortfarande ) finns upplåtna platser för människor att träffas och syssla med forskning, konstnärligt arbete och ägna sig åt olika former av kultur och bildning. Det känns viktigt nu och alltid.