Under åren 1977 – 1983 gjorde vi cirka ett hundra utställningar i de två våningsplanen i Gamla Stan. Pärmar med brev och dokument från tiden finns kvar – allt på papper, långt innan email fanns. Två veckor i mars har jag fått bo i en av Svenska Institutets fina lägenheter i Paris för att skriva om tiden med galleriet. Tio av våra utställningar kom från Paris. På den första dagen såg jag Paul Strands stora retrospektiva utställning på Henri Cartier Bresson stiftelsens museum som låg runt hörnet från Svenska Institutet. En del av den välbesökta utställningen var fotogravyrer i ”Mexican Portfolio” som även vi visade på Camera Obscura 1980. Det var Robert Delpire som arrangerade så att vi kunde visa dessa. Delpire som var förläggare, formgivare och gallerist i Paris gjorde det även möjligt för oss att visa Josef Koudelkas och Jaques Henri Lartigues. Idag finns delpire&co kvar på samma adress med en bokshop och förlag.

Maison Européenne de la Photographie har ett väldigt fint bibliotek med böcker om bland andra John Batho, Albert Giordan, Franco Fontana som vi ställde ut. Zabriskie Gallery som på 1980-talet fanns i Paris föreslog utställningen med John Batho. Vi samarbetade mycket med Michéle Chomette som hade ett galleri på Rue Beaubourg. En utställning med Philippe Blache kom från Chomette och vi skickade Otmar Thormanns bilder till henne. Dessa visades senare på Centre Pompidou. Vår utställning med Edouard Boubat arrangerade bildagenturen Rapho.

Idag finns ett nytt Galleri Camera Obscura i Paris. Det drivs av Didier Brousse sedan 1993. Vi talades vid på vernissagen av Bernard Descamps – Essentiel, som visar svart vita analoga fotografier – vilket är det vanliga formatet på galleriet. Innan 1993 hade Didier Brousse ett labb och ramverkstad där han ställde ut Paolo Roversi, Sarah Moon med flera. Vi pratade även om platina bilder, en process som han kände väl till.

Runt hörnet från galleriet i Montparnasse ligger rue Daguerre och några kvarter bort finns en skylt på ett hus; – Här bodde Eugene Atget 1898-1927. På samma gata bodde även Man Ray. Historisk mark.

I närheten av Svenska Institutet i Marais ligger de fina gallerierna Karsten Greve och Thadeus Ropac. Robert Polidori visade bilder i en ny del av Karsten Greve och på Ropac såg jag bilder från Andy Warhols Factory. Irving Penn ställer ut på Thadeus Ropac med jämna mellanrum.

Pineault Collection i Bourse de Commerce är nytt och imponerande, särkilt de enorma video dukarna på nedre plan tyckte jag vid detta tillfället. Ett djupt dovt ljud som bakgrund till konsten kunde man höra på nya Lafayette Anticipations – i Marais. Ett imponerande museum ritat av Rem Koolhaas med 5 våningar mitt inne i Marais. Flera ställen hade intressanta ljud installationer. Det finns verkligen mycket konst att se i Paris.

Jeu de Paume visade en väldigt fin utställning av Tomas Demand. Vid en snabb blick tror man att man tittar på bild av en interiör, men inser snart att det är illusion. Motiven är tillverkade med stor precision i kartong som återskapar en interiör, ibland från en tidningsbild.

Även på Svenska Institutet fanns en väl genomarbetad utställning ”Stilla Liv” av Lars Norén och Bobo Ericzén. Den hade visats på National museum i Stockholm.

Nära Institutet finns Musée Carnavalet som i början av seklet köpte in bilder av Eugène Atget. Museet var en av hans uppdragsgivare när han dokumenterade Paris byggnader i början av 1900-talet. Några av bilderna finns bland utställningarna om staden.

Det var inspirerande att bo på Svenska Institutet där flera verksamma i huset kände till galleriet som jag håller på att skriva om. Det blev tydligt under min vistelse i Paris att de bilder vi visade på Camera Obscura nu mest finns att se på museer. I Versailles visas under våren 2023 Kertész och Lartigue på museet Espace Richaud.

Det var fint att kunna varva skrivandet med promenader i Paris och fortsätta med mina bilder av stadslandskapet och bilder från kyrkogården Père Lachaise.

/ Lennart Durehed