När jag först kom till huset var jag väldigt sjuk. Min resväska hade kommit bort på vägen och i den låg all min medicin. Med hjälp av en vänligt sinnad apotekare och en doktorand i huset som studerade medicin kom jag på benen efter några dagar om än omskakad av hur utelämnad jag känt mig.

Huset påminner om en annan värld som jag minns från min barndom hos min gammelmormor i Höganäs. Allt arbete som utförs av husmor och hennes dotter och av trädgårdsmästaren görs med stor noggrannhet och respekt. Ingenting är för oviktigt att inte utföras ordentligt och på bästa sätt.

Det svenska huset. Det påminner om en svunnen tid och ett svunnet förhållningssätt. Hela staden andas historia. Krigen är ständigt närvarande som det var hemma hos min gammelmormor och i hennes berättelser. De nedlagda industrierna och det som har varit. De som har rest bort för att arbeta och kommit tillbaka med ett nytt språk. Jag märker att man tar sig bättre fram på tyskan än på engelskan.

Uppe vid borgen finns några turister. De talar en mjuk form av serbokroatiska som jag tror är makedonska. Borgen står på ett berg med utsikt åt alla håll och vida över havet. Vid bergets fot ligger stans enda turistaffär. Utanför affären har en grupp turkiska turister samlats. Ägarinnan släpper bara in fem turkiska turister i sin butik samtidigt.

Det är fruktansvärt varmt. Eftersom husmor tycker om mig har jag fått en av husets åtråvärda fläktar att ha i mitt vackra rum. Det är för hett för att tänka och all antibiotika jag tvingas ta gör mig trött. Jag beslutar mig för att sluta kämpa emot och sluta försöka vara effektiv.

Luften dallrar av hetta. Jag klättrar ut på klipporna vid havet och ligger i timmar och ser på pojkarna som som kastar sig ut för stupen ner i vattnet. Det är tidlöst. De kommer alltid att fortsätta att kasta sig ut för dessa klippor. Min son hade älskat att göra det och jag hade legat där och varit livrädd. Deras vackra kroppar slår ner så nära klipporna under vattenytan.

På vägen hem tänder jag ett ljus för dem jag älskar i en av de små kyrkorna. Jag köper en bit kött att ge till någon av de utsvultna katterna som sitter i de branta trapporna som leder upp till huset. När jag kommer fram har de strävsamma doktoranderna gett upp och begett sig ut i staden. Jag går in det välsorterade biblioteket och lånar en bok. Klättrar upp på taket och läser mig in i solnedgången tills det blir för mörkt. Det är så vackert. Det är som att bo i ett vykort.