PLÖTSLIGT TRÄNGDE vatten in i ett av Nordiska museets bildarkiv. En kommunal vattenledning utanför byggnaden hade brustit. Vattnet steg flera decimeter i museets källarplan och dränkte närmare 100 000 negativ. När länspumparna sänkt vattennivån undersökte arkivpersonalen förödelsen. Det handlade om en totalskada.

   En del av negativen var instabil nitratfilm vilket vållade viss oro. Det är känt att materialet är eldfarligt men möjligen kunde det också utveckla skadliga gaser. Osäker på om luften innehöll nitrösa gaser bar personalen ansiktsmask och vadade fram i stövlar.

   Museets ledning stod inför en krävande uppgift och det på flera plan. De vattendränkta negativen utgör visserligen en mindre del av museets mycket stora bildsamling – uppskattningsvis sex miljoner fotografier – men i det skadade materialet ingår flera betydelsefulla fotografer, exempelvis KW Gullers, Gunnar Lundh, Sten-Didrik Bellander och pionjären inom svensk flygfotografi, Oscar Bladh.    

I FÖRSTA HAND skulle ansvarsfrågan lösas. Till skillnad mot statliga museer har Nordiska museet – som är en stiftelse – försäkringar som kan täcka olika typer av skador. Efter diskussioner med försäkringsbolaget fastställdes kostnaderna för att säkerställa negativmaterialet till drygt åtta miljoner kronor. En överenskommelse slöts.

   Med säkrad finansiering inleddes planeringen. Det handlade om allt från lokaler, arbetsmetoder, utrustning och personal. Arbetsgången skulle också fastställas liksom de olika delmoment som krävdes. Principen blev att allt material först placerades i frysar för att sedan gradvis tinas upp, lufttorkas och efterbehandlas innan slutförvar. 

   -Vi skulle ju på relativt kort tid hantera stora volymer negativ, konstaterar projektledaren Sara Ellenius idag. Det var naturligtvis viktigt att materialet hanterades på ett rationellt och säkert sätt. Totalt kom arbetsflödet att omfatta ett dussin moment som kräver olika typer av kunskap.

Foto: Björn Axel Johansson

Konservator Edith Steen förbereder lufttorkning av bladfilm i stort format. Det är repronegativ från Allhems förlag tagna på 1940/50-talet. Längst till höger ligger en plastinsvept packe med fler negativ. Den har tagits ut från ett kylskåp där materialet har tinat efter att ha varit nedfryst.

Översvämningen inträffade i januari 2021. Ett drygt år senare började kvalificerad personal att rekryteras och sedan i höstas består arbetsgruppen av en projektledare med biträdande kollega, tre konservatorer med tre assisterande medarbetare, en arkivarie och två fotografer.

   Gruppen svarar för de två huvudmomenten vård – det vill säga den fysiska hanteringen – och digitalisering av bildmaterialet. Enligt planen ska den del som omfattar vården vara avslutad redan i maj i år medan digitaliseringen av materialet väntas bli färdig i september.

-VI KALLAR vårt pilotprojekt ”100 000 Bildminnen”, säger Sara Ellenius. Inom dess ram utvecklar vi metoder för upptining, separering och torkning av filmnegativ. Deras tillstånd varierar bland annat beroende på materiatyp och hur de varit förpackade. Samtidigt säkerställer vi överföringen av den arkivinformation som redan finns.

   -Vi har valt att fotografera och inte skanna materialet, påpekar hon. Negativen är ömtåliga och när de är färdigbehandlade fotograferas de på ett ljusbord med digitalkamera. Med några knapptryck förvandlas de omedelbart till positiva bilder.

   Projektets digitala bildverktyg underlättar i hög grad arbetsflödet. Digitalbilderna ingår både som en del i det interna registreringsarbetet och även i museets publika utbud. Redan från början kopplades också arbetsresultatet till externa presentationer på nätet. Ett samarbete har inletts med Wikimedia och delar av bildarkivet blir också åtkomliga på DigitaltMuseum. 

   Överföringen av analog fotografi till en digital form har delvis förändrat synen på arkivering av fotografiskt material. Men kunskap om hantering och vård av originalen förblir lika viktig som tidigare, en förutsättning för all konservering.

Foto: Björn Axel Johansson

I en avskärmad del av lokalen digitaliseras negativen innan arkivering. Fotograferna Jens Östman och Tanja Obradovic ansvarar för detta arbetsmoment. Här går Ingrid Åberg igenom rapporterad data. 

   Fram till sen tid har fotografi alltid handlat om kemiska processer och skiftande bildunderlag. Allt sedan daguerreotypins dagar på 1840-talet har exempelvis bildbasen förändrats från kopparplåt, bleckplåt och glas till nitrat- och acetatfilm, polyester och andra varianter. Det ljuskänsliga skiktet har också haft olika sammansättning liksom att kemikalierna för framkallning har skiftat.

   -Vårt material består i huvudsak av svartvita nitrat- och acetatnegativ i form av blad- och rullfilm i olika dimensioner, konstaterar dock Sara Ellenius. Till en del handlar det även om negativ färgfilm liksom diapositiv.

NORDISKA MUSEET har allt sedan slutet av 1800-talet använt fotografi både för vetenskapliga och publika ändamål. Museet intresserade sig också tidigt för en fördjupad kunskap om förvaltning och skötsel av sina stora samlingar med påsiktsoriginal, det vill säga pappersbilder, och negativ.

   Främst uppmärksammades de inbyggda kemiska processer som med tiden ofta bryter ned fotografiskt material. Föregångare på området var bland andra professor Helmer Bäckström på Kungliga Tekniska Högskolan liksom hans kollega, docent John Hertzberg.

   I slutet på 1970-talet gav så Nordiska museet ut ett uppföljande och idag klassiskt arbete, ”Bilden räddas / Tillvaratagande och restaurering av äldre fotomaterial”. Författare var Irene Mattson, fotografdotter född 1915 och verksam i Malung. Generöst, kunnigt och pedagogiskt delade hon med sig av sina erfarenheter.

   I en andra och utökad upplaga 1985 vidgade hon innehållet till bland annat problemen med sönderfallande nitratnegativ och metoder för att säkra fotografier inför framtiden. Hon pekade också på vikten av lämplig förvaring, till exempel mörkt, svalt och torrt.

  FEMTIO ÅR senare har dagens konservatorer naturligtvis fördjupad kunskap och tillgång till en rad nya verktyg och metoder. Men den totalskada som översvämningen i Nordiska museets arkiv orsakade ställde ändå saker och ting på sin spets. Efter diskussioner och konsultationer med expertis både inom och utom landet beslutades om en lämplig logistisk arbetsgång.

Foto: Björn Axel Johansson

Sara Ellenius placerar preparerade negativ i en hög ställning med ett tjugotal hyllplan. De lufttorkas under natten inför följande arbetsmoment. I bakgrunden de två avskärmade stationerna för digitalisering. Ovanpå den mittersta dataskärmen skymtar gruppens lilla grå maskot. Den är döpt till ”Gullers” . 

  I ett första moment placeras materialet i frysboxar inneslutna i plastförpackningar. I nästa fas förs negativen över till kylskåp för att långsamt börja tina. Därefter tas de ut, förpackningarna bryts och negativen får lufttorka. Registrering sker och uppgifterna förs in i ett dataregister, negativen fotograferas på ljusbord, identifikation och bild förs samman. I ett slutligt skede läggs negativen i syrafria kuvert inför placering i arkivet.

   -Förutom vattenskador får vi också ta hänsyn den åldersbestämda nedbrytningen av materialet, påpekar Sara Ellenius. Samtidigt innebär ju digitaliseringen att vi framöver kan se bilderna i just det skick de är idag.

UNDER ARBETETS gång har olika skadetyper liksom allmänna erfarenheter dokumenterats. Avsikten är att ställa samman en ”Skadeatlas” där gruppens nyvunna kunskaper redovisas. Museet vill delge andra museer och institutioner den kunskap som projektet har resulterat i.    

  Samarbetet med Wikimedia innebär också att projektet även på andra sätt når utanför museet. Planen är att inrätta ”skrivarstugor” runt om i landet där bildmaterialet kan studeras. Förhoppningen är att få hjälp med identifiering av fotografier med oklart innehåll eller bakgrund.

   -Vi har också uppmärksammats utomlands, berättar Sara Ellenius som i vår deltar i en konferens i Florida. Arrangör är AIC (American Institute of Conservation) och ett tema är hur vi skyddar och bevarar samlingar i samband med klimatförändringen, exempelvis vid översvämningar. Och det har vi ju numera en del erfarenhet av. 

/ Björn Axel Johansson

____________________________________________________________________   

Läs mer: Irene Mattsson: ”Bilden räddas”/Andra utökade upplagan

[Nordiska museet, 1985]

____________________________________________________________________

 FOTOGRAFISKA TIDSKLIPP

Artikelserie av Björn Axel Johansson om teknikskiften, händelser och personer med betydelse för utvecklingen av svensk fotografi. Läs mer. 

____________________________________________________________________