Två lätta, ljusa dagar på Paris Photo innan terrorn slog till. Dagarna efteråt var desto tyngre. I mitt facebook-flöde såg jag hur flera bekanta som hade kommit till stan för att inspireras av den internationella fotoscenen och se andras bilder istället fick egna uppdrag och började rapportera från en stad i sorg och chock.

Innan attackerna hann jag i alla fall besöka flera gallerier, lyssna på flera (både tänkvärda och mindre tänkvärda) föreläsare och se en uppslupen Dawid signera sin nya bok på Grundemark-Nilsson Gallery. Le Bal visade en utställning som utgick från ett enda fotografi signerat Man Ray och Marcel Duchamp, 1920. Hela fotohistorien berättad utifrån begreppet damm.  Ett ambitiöst och annorlunda sätt att skriva en fotohistorisk berättelse.

Väl hemma igen skymtade jag en annan historisk berättelse i bokhyllan på jobbet. Eftersom förbundet fyller 120 år i år letade jag efter en inspirerande bild till sista sidan och bläddrade i gamla nummer av Fotografisk Tidskrift. (Hittade en fin bild, se sidan 50.)  Men jag fullkomligen baxnar över hur tidens vingslag fladdrar genom sidorna och hur rik fotohistorien är på både bilder och berättelser. Många av tankarna kring yrket är samma då som nu och en bra bild står sig över tid. Och det är rätt häftigt att upptäcka att jag har ungefär samma vision om Fotografisk Tidskrifts första redaktör Albin Rooswall hade redan 1888.

Precis som han vill jag att F ska bredda och fördjupa diskussionen om fotografi. Akademiker som har läst Bourdieu brukar använda ordet fält för att beskriva ett område eller nisch. Och om fotografin är ett fält är F en filt där det ska finnas plats att diskutera fotografi på alla möjliga tekniska, etiska, juridiska och konstnärliga vis. I  tidigare nummer har vi uppmärksammat kitsch, bilder av nakna barn och bilder av människor med makt.  I det här numret tar vi oss an döden och frågat fotografer, forskare och andra vad bilder av döda betyder i olika sammanhang och vad de gör med oss som ser dem.

Tidigare i höstas intervjuades jag i radio om bilders makt. Då försökte jag förklara hur riktigt bra kommersiell fotografi har en förmåga att gå rakt förbi intellektet och väcka starka begär. Bilder som är smaskiga, krispiga, skarpa och där fotografen har tagit en massa små beslut som syns i varje detalj.  Det känns extra roligt att visa upp ett sådana exempel på nära håll med en portfolio signerad SFF-medlemmen Magnus Cramer.

Men det här numret innehåller mer än död, terror och smink. Vi visar fantastiska landskapsbilder signerade fotografen Kacper Kowalsky och visar ett spännande projekt om undersköterskor signerat Martin Nordström. Författaren Maja Lundgren skriver om paparazzi-fotografi, Stefan Ohlsson om ett makro för skärpning,  och vi har intervjuat agenturer om hur du som proffs ska göra för att få en agent. 

Trevlig läsning och god jul

Nummer 4 2015 kan du läsa här