Det finns en tidsepok före #metoo och en tid efter. Vi som har varit och är verksamma inom fotografi kan nog märka en stor skillnad kring vad som anses vara visuellt ok och inte under dessa två olika epoker. Vi kan också se en förändring från att fotografi har varit ett mansdominerat yrke till ett yrke där kvinnor tar plats.

På sistone har samtalet om den manliga blicken inom fotografi lyfts på många sätt i bland annat sociala medier. Jag välkomnar den här ”nya” debatten och jag är helt säkert på att vi är många som har berättelser från tiden före #metoo som fortfarande skaver. Berättelser som vi kanske valt att hålla för oss själva. Som förbund ska vi finnas till för hela yrkeskåren och vi kan ta ansvar i denna fråga på ett större övergripande plan. Vi kan lyfta frågan från individnivå och i stället prata om strukturer och bjuda in till samtal.

Jag var förstås en av de som skrev #metoo på min Facebook-status hösten 2017. Flera grupper och uppror för kvinnor inom kommunikation och även en specifik för fotografer (#exponerad) startade. Jag drog själv i gång ett projekt, där jag djupintervjuade och porträtterade kvinnor, som resulterade i utställningen Cross the line – om modet att berätta. 

Jag utbildade mig för snart 30 år sedan, och min årskull på Fotoskolan i Gamleby var den första med 90 procent kvinnor och 10 procent män, i stället för tvärtom i klassen över oss och flera dessförinnan. Trots att det i mitten av 90-talet tydligt vände och blev allt fler kvinnor i yrket, var det fortfarande halvnakna tjejer i utmanande poser som fyllde fototidningarna. I samhället i stort möttes vi av reklam med kvinnor i opassande miljöer där höga klackar och bikini inte hör hemma. Som till exempel på motorhuven till en sportbil. Det var helt normalt. Ingen höjde det minsta på ögonbrynen. I dag skulle man inte publicera det som då fyllde uppslag efter uppslag. Vi lever i en ny tid och kontext och det som sedan hände hösten 2017 förändrade oss och världen ännu mer. 

Helmut Newton livnärde sig på att fotografera nakna unga tjejer och var en hyllad provokatör inom modebranschen. Sexistiskt eller feministiskt? I hans bilder framstår kvinnan ofta som en dominant, stark superhjälte. Vad kvinnorna egentligen kände och upplevde har jag ingen aning om. Precis som jag kan se på fotografi, både inom konsten och reklamen, vet jag inte om eller för vad kvinnorna kan ha blivit utsatta. Jag kan bara uttala mig om det estetiska och hur det påverkar mig. Positivt eller negativt. Gränsen mellan vackert naket och rått och sexistiskt kan vara hårfin. Vi har alla olika upplevelser med oss i livet och det visuella påverkar oss olika. Det allra viktigaste är att vi inte fortsätter med tystnadskulturen kring vad vi själva har blivit utsatta för. Gräv fram skammen som skaver och lämna över den till förövaren där den faktiskt hör hemma.