Förslag till ändrade regler för ateljéstöd

Svenska fotografers förbund (SFF) har anmodats att avge yttrande över rubricerat förslag.

Vi uppskattar förslaget att konstnärligt arbetande fotografer äntligen får rätt till ateljéstöd. Fotografi är ett av många val av teknik som konstnärer gör. I samtidskonsten har den fotografiskt baserade bildkonsten en framträdande plats. Vi förutsätter att granskningsgruppen förstärks med kompetens relevant för fotografi eftersom utställningslokaler och publiceringstillfällen delvis är andra än gängse konsthallar men därför inte mindre betydelsefulla.

Vi ser det även som positivt att stockholmskonstnärerna kan få hyressubventioner även i grannkommunerna.

Att något görs för att förbättra för nyexaminerade konstnärer är positivt men innebär också komplikationer. Den nyutexaminerade konstnären behöver förstås tillgång till ateljé direkt efter avslutad utbildning. Men eftersom det kan vara svårt att veta vilka som faktiskt kommer att arbeta som konstnärer kunde man istället utveckla en mellanform med några ”övergångsateljéer” för nyuteaminerade som under begränsad tidsperiod får möjlighet att utveckla sitt konstnärsskap och därefter ansöker om ateljéstöd på samma sätt som övriga. Vi saknar för övrigt underlag för hur förvaltningen kalkylerat med antalet nyutexaminerade? Handlar det om 15 per år? 30? 50?

Vi samtycker däremot inte till förslag om nedskärning av antalet bidragsberättigade samt åldersvillkorade stöd.

Det måste vara kulturpolitiskt eftersträvansvärt med en bredd i konstlivet där konstnärskollektivet består av olika åldrar och har olika bakgrunder och referenser. Det ger avtryck i ett diversifierat konstliv med både bredd och elit; vilket slutligen kommer kommuninvånarna tillgodo.

Kostnaderna för ateljéer har för konstnärerna ökat samtidigt som intäkterna minskat. I det nya pensionssystemet förlorar konstnärerna ekonomiskt. I trygghetssystemen, som skall omfatta alla medborgare, är många konstnärer ställda utanför på grund av regelverkens utformningar och tillämpningar. Att i detta läge föreslå att subventionsberättigade konstnärer skall minska från 700 till 500 ser vi som att det motverkar syftet med att förbättra arbetsvillkoren för yrkesaktiva konstnärer samt att det även motverkar en konstpolitik som har till syfte att främja ett dynamiskt konstliv i Stockholm. Vi ställer oss frågande till hur förvaltningen kommit fram till denna siffra?

Det är inte så att den konstnärliga perioden infinner sig mellan det man är nyexaminerad och tills det man fyllt 60 år. En konstnär kan ha olika bakgrund och olika åldrar. För många konstnärer börjar den mest aktivt skapande perioden först efter många år av lärande, prövande och utforskande. En del gör sin debut efter att ha fyllt 60 år och har därefter många år av aktivt skapande framför sig. Att åldersdiskriminera i regelverket för ateljéstöd ser vi som mycket olyckligt.

Oftast krävs många års arbete för de stora konstnärliga prestationerna och man kan inte sätta någon åldersgräns för pension i traditionell mening. Vissa arbetar under många år fram mot en större utställning medan andra publicerar sig oftare men i mindre format. Förutsättningarna ser olika ut för olika konstnärer. Vi ställer oss frågande till argument som”Många konstnärer beviljas ateljébidrag år efter år medan andra har svårt att komma in i systemet.” och förslag på”…skärpta krav på yrkesverksamhet…”. Att under många år uppbära ateljébidrag kan inte vara fel. Det vore önskvärt med en diskussion om förutsättningar som tar hänsyn till de skilda villkor som finns för konstnärernas yrkesverksamhet.

Vi är i princip inte emot förändringar i systemen, eftersom de har brister, men de måste övertyga om att de leder fram till något bättre. I stället för att kulturpolitiskt argumentera för bättre villkor för konstnärer, argumenterar förvaltningen för sämre villkor.

Att stödformernas effekt urholkas då allt fler konstnärer har behov av stöd talar istället för att det totala stödet måste ökas. En kanske möjlig väg, att utreda, vore att dessutom inkomstrelatera stöden. Vi anser att många av de nu föreslagna förändringarna i regelverket måste omprövas samt att konsekvenserna av de föreslagna förändringarna bättre kartlägges. Vi saknar analys och kulturpolitska argument, samt en konsekvensbeskrivning av vad förslagen leder till.

SVENSKA FOTOGRAFERS FÖRBUND
Lars Ekenborn och Marie Nilsson
genom Birgitta Karlsson, förbundssekreterare