De bilder som Kent Klich tog i Gaza 2000-2002 kritiserades av palestinier för att visa stereotyper; arga, unga män med vapen och gråtande kvinnor.
- Kritiken var riktig. Jag var utanför och ville hitta ett nytt sätt att närma mig ämnet och människorna.
Genom kontakt med människorättsorganisationer kunde han vistas i Gaza i tre veckor, hela tiden boende hos familjer, alldeles efter de israeliska attacker som resulterade i 1415 döda. Och ett stort antal mer eller mindre detroniserade hem - och det är rum i dessa hem, utan människor, som Kent Klich har valt att fotografera.
Det är paradoxalt nog vackert, trots den tragik som finns bakom varje bild. Från kul- och granathål strilar ljus in över krutstänkta väggar, bruna galonfåtöljer, sängar...
- För en gångs skull hade jag ett nyhetsmaterial - jag var ju först på plats och kunde dokumentera de israeliska attackerna före det att israeliska, hemvändande soldater började beskriva vad de sett.
Men ingen ville ha det. Vare sig New York Times, Sydsvenskan eller GP. Eller snarare: bildchefer ville men tidningsledningen ville inte.
- Värdet på bilder sjunker hela tiden, konstaterar Kent Klich. Journalister går på kurser för att ta bilder och när de anställs frågar tidningen "kan du ta bilder?" I det här läget måste vi röra oss åt ett annat håll.
Ja, frågan är bara hur många som kommer att härda ut i den ekonomiska snålblåsten. Till slut har Kent Klich i alla fall funnit en köpare till sina Gazabilder: Dagens Arbete där bildchefen Göran Widerberg mer och mer framstår som den dokumentära fotografins godhjärtade mecenat.
Och i morgon, i samband med årsmötet, får Torbjörn Larsson, som en av två stipendiater, SFF:s rese- och utbildningsstipendium för ett mångårigt och engagerat arbete om konsekvenserna av konflikterna i och kring Gaza- remsan.
"Ett projekt där Torbjörn med hjärta följer den lilla människan i konflikternas skugga kombinerat med en lust och nyfikenhet till att utveckla det fotografiska berättandet och i synnerhet den dokumentära genren"

Från still- till rörliga bilder

För Ola Nilsson på Sydsvenskan så tog livet som fotograf en omtumlande vändning år 2005. Från att ha varit 100 procent säker på sitt jobb blev han nu, som videofotograf och/eller videoreporter 100 procent osäker.
- Det var tufft att själv ha ansvar för allt, jag kunde inte längre skylla på någon, berättade Ola Nilsson på SFF:s inspirationsdag i Marievik idag.
2008 började foto-revolutionen på Sydsvenskan att ta fart på allvar. Då skickades en reporter på jobb för första gången utan stillbildsfotograf. Istället klipptes frames från videofilmen. Och Ola Nilsson tillhör definitivt denna revolutions avant-garde.
- Jag kände att jag inte längre kunde låta mig styras av "pappersfolket". Så fort de lägger sig i så dalar ett uppdrag direkt... Och nu har jag kämpar mig bort från de kvävande morgonmötena.
Ola Nilsson poängterade hur viktigt det är att som videoreporter vara först. Snabbt hem och klippa och sen lägga ut det på nätet.
De filmer som han visar är rätt ruffa ögonblicksskildringar; kameran på, speaker - ibland saknas fler intervjuer. Några exempel:
• Rulltrappor på plats i station Triangeln
• Sydsvenskans webb-TV
- Webben har ökat med 800 procent på ett år. De unga köper inte Sydsvenskan, de väljer bredband istället. Prenumeration på pdf-er i veckorna och så en rejäl packe helgläsning kan vara en modell, så att det finns papper när kakelugnen ska tändas.
På den film på Sydsvenskans webb som har visats mest är en meteorit motivet och filmaren är en övervakningskamera.

Risk att arbeta för mycket

- Det tar lång tid att klippa film, konstaterade Torbjörn Bergkvist från Sundsvall som har börjat arbeta med film.
- Risken är att man sitter och filar i tre veckor när man bara har fått betalat för en vecka.
Som stillbildsfotograf var Torbjörn Bergkvist van att göra det mesta själv. När han filmar så måste han samarbeta med flera, anlita andra, t ex en som kan köra kranen.
Han började med film för att kunder har efterfrågat det.
- Och det var kul! Därför har vi fortsatt.
Moderatorn Pelle Wichmann berättade att SFF dels har en samtalslista om rörliga bilder för medlemmar. Och samtal har förts mellan SFF och OFF, Oberoende Filmares Förening, om samarbete. Kanske blir det ett samgående framöver...

Som att skriva i sand

Guldbaggebelönade f d stillbildsfotografen, numera dokumentärfilmaren Maud Nycander betonade det allt mindre utrymme som stillbilden tilldelas i dagens medieklimat.
- Därför är Kent Klichs arbete så beundransvärt. Att han orkar kämpa vidare.
För Maud Nycander var det frustrationen över hur mycket det var som inte gick att berätta med stillbilder som gjorde att hon började arbeta med film. Som filmare kunde hon använda människornas berättelser - och musik.
- Idag har jag helt lämnat stillbildsfotografin. Jag tackar nej till stillbildsuppdrag. Och i källaren ligger travar av mina osålda fotoböcker.
Jämfört med stillbilden så anser hon att filmandet öppnar möjligheter att få en budget för ett projekt. Pengarna erhålls från olika källor.
- Även om en miljon människor har sett min film "Nunnan" så är det ändå som att skriva i sand - den visas på TV en gång. Sen är den borta.

Från laserskrivare till offset

Farewell Books primus motor Mårten Lange, ovan tillsammans med Magnus Westerborn och Ewa Andinsson, berättade under programpunkten om fotoböcker om hur han började publicera fotoböcker med en laserskrivare. Tre böcker med upplagor på 100 ex vardera sålde slut, gav vinst och Lange kunde börja trycka i offset.
- En riktad mailinglista till personer som jag vet är intresserade är min marknadsföring.
Breaket för Farewell Books kom med Trinidad Carillos "Naini and the Sea of the Wolves" som vann Svenska Fotobokspriset 2008. "När världen är så jävlig att man knappt orkar med den, så ligger Trinidad Carillos bilder i Naini and the Sea of the Wolves fint i sinnet" skrev Agnets Klingspor här på webben.
Karolina Henke började sin fotografkarriär med att plåta hundar i Liljansskogen. Hon passade på mellan 12 och 13 när hundägarna var ute och rastade sina älsklingar. Hon tog 25 kr för bilderna. Sen har det gått fort och det är typiskt för henne att det var i New York det började - världens snabbaste stad. För Karolina Henke kör i 180, hon gjorde det för tio år sedan och hon gör det idag. Karolina Henke inspirerade oss alla, till att våga - även sånt som vi inte alls har trott oss om att kunna.

Missa inte morgondagens frukostseminarium: "Därför anlitar vi fotografer - hör direkt från bildköparna vad de vill ha av dig" 10.00 i Marievik.

En eloge till alla leverantörer som är med och stödjer SFF-arrangemanget.

PS: • Resumé rapporterar: Svensk fotograf vann strid mot utländsk tidning
• Nordic Light International Festival of Photography 2009 i Kristiansund i Norge genomförs 28 april-3 maj
•...och igår gästade SEEK, Göteborgsfotograferna Sarah Cooper och Nina Gorfer, Världskulturmuséet i staden för en inspirationsafton med styrelsekvinnor.com

VIMMELBILDER FRÅN DAG 1: klicka på länken nedan. Foto: Neil Wigardt
1: Mys i solen
2: Tommy Arvidsson och redaktör Wigardt
3: Anette Palm-Wigardt, Helena Bergengren, Anna Gerdén, Miriam Klyvare
4: Kjell Johansson, Victor Brott, Lars Åke Holst
5: Ester Sorri, Anette Andersson
6: Göran Moberg på Molanders
7: Göran Moberg på Molanders
8: Profotos monter
9: Jostein Skeidsvall, Torbjörn Bergqvist, Classe Palm
10: Gefverts monter
11: Lena Wilhemsson, Anne-Grethe Holt
12: Jan Olov Wedin, Sven Gedda, Kristina Holm
13: Julian Birbrajer, Pelle Wichman, Sayed Khatib
14: Se ovan
15: Thomas Johansson, Anita Campbell, Åke Sandström, Jan Nordén
16: Mårten Lange, Magnus Westerborn, Ewa Andinsson
17: Redaktör Wigardt och Emillia Bergmark-Jiménez

http://www.sfoto.se/inspiration2009B