Det blev en bok, utan en början eller ett slut, resultatet är istället ett tidsdokument mellan juli 1996 och de sista dagarna innan millenniumskiftet.
Det hela började ganska oskyldigt i slutet av 1995 när jag började tröttna på hur olika tidningar lånade lite väl mycket av mina uppslag. Visst hade jag flera gånger själv lånat från andras projekt, oftast från någon obskur utländsk publikation eller något oväntat möte, för det fanns en tid innan internet, när man var tvungen att resa för att finna.

Vill göra det svårt

Det blev Sex, men det kunde lika gärna blivit om Islam, den avgörande faktorn var att jag ville göra det svårt för mig och svårare för andra som ville följa efter. Nu var det den iranskfödde Magnumfotografen Abbas som hann före med en fantastisk dokumentering av Islam i världen. Jag tror det var hösten 1995 som jag hittade hans bok ”Allah O Akbar”, som skulle bli svår att slå. Flera år senare, i januari 2007, jobbade vi ihop med ett projekt (9 Days in the Kingdom) i Thailand och då beskyllde jag honom skämtsamt för att jag hade hamnat i sexträsket. Jag tror också att mitt val låg klart mycket närmare min natur, även om jag förstod att islam skulle bli nästa stora mediefokusering. För efter kommunismens fall 1989, var det mycket uppenbart att vissa ledare i väst behövde en ny yttre fiende.
Så hur börjar man och vad vill man ha sagt med en bok? En boktanke som föddes först efter flera år, även om jag från första stund hade haft den som ett argument när jag försökte ta mig fram och få stillstånd att dokumentera.

Sex och prostitution laddade ord

Sex och prostitution är mycket laddade ord oavsett hur man ser på dem och jag kommer inte gå in på de olika tolkningarna för de är inte som en bild, som i bästa fall säger mer än tusen ord, utan ofattbart mer komplicerat. Politiker världen över, i synnerhet i Sverige, använder moraliska tolkningar över en verklighet som kan både vara ljus som mörk.
Som så många andra fotografer hade jag under några år fallit för en Leica M6 som jag laddat med Neopan 1600, men ganska snart bytte jag till en Nikon FM2 och TMZ 3200, då jag fann att de passade bättre för mina behov.
Första resan begav sig till Manila, då jag hade en kontakt som lovade mig att fixa in mig på en bordell. Nu blev det inte så, istället famlade jag mig fram i över tre veckor, tills kassan nästan sinat och hoppet dalat. Slumpen som är en av mina bästa vänner, då den är den full av överraskningar. För efter ett telefonsamtal från Tallin till Manila en fredagseftermiddag, så hamnade jag följande måndag morgon i ett litet sparsamt möblerat rum på 15e våningen i ett hyreshus, där satt en man som förde mig till en lunch med en polischef, som skickade mig vidare till en jeep som hittade vägen till Einstein. Einstein är inget geni utan en liten bakgata i Makati som saknade det mesta av vad vi kallar naturlig charm. En stålport öppnades och min chaufför, tillika poliskapten, ledde mig in till ett större rum som var fullt av kvinnor och några yngre män.

Tålamod och väntan

Jag stannade kvar på Einstein i 3 dagar, första dagen satt jag mest och iakttog. Bordellen hade ca 50 kvinnor mellan 17-40 år gamla, de flesta var mödrar från olika provinser runtom Filippinerna. Kunderna var utlänningar, främst asiater och från mellanöstern. De togs emot i en lobby, där de valde ut nattens objekt. Scenen som spelades upp var oftast tragikomisk i sin natur, tyvärr kunde jag inte dokumentera allt, som när en malaysisk man gick från kvinna till kvinna och kollade deras tänder.
Tålamod, väntan i timmar, dagar, månader. Man vet att ett ögonblick bara blir till och försvinner lika snabbt. När skall man plocka fram sin kamera, ibland med livet som insatts, och när skall man sitta still och i bästa fall få en minnesbild för livet? Min samling av otagna bilder är ofantlig och väldigt inspirerande, synd bara att den är så svår att visa upp. Den första miljonen sägs vara den svåraste att tjäna ihop, detsamma gällde med mitt projekt, men när jag väl kunde visa upp bilder så fick jag lättare access till nästa bordell eller klubb. En osynlig barriär hade raserats och jag hade visat att jag hade en respekt för dem och deras arbete.

Smugglad med ukrainska prostituerade

Jag hade sällan någon sponsor för mina sexprojekt utan vanligtvis så jobbade jag med rese- eller företagsbilder. Först när det fanns tid över eller att jag sprang på något intressant, som när någon tipsade mig om ett sexkollektiv i Frankrike eller en enorm orgie i Amazonas djungler. Nu visade det sig att det första stämde medan den andra var något överdriven.
Under senvåren 2000 skulle jag göra det sista projektet för boken, med att dokumentera kvinnohandel mellan Östeuropa och EU. Jag stannade fem månader i Bulgarien, där jag hade lärt känna några kriminella element som sysslade olika form av smuggling. Genom dem fick jag kontakt med människosmugglare. Det hela såg mycket hoppfullt ut och kanske så fick jag för stort självförtroende. Jag betalade 1000 dollar i avgift för att smugglas med en grupp på tre ukrainska prostituerade, som hade enligt mina kontakter sålts till den thessalonikiska maffian i Grekland. Jag dödade tiden med att vänta på olika kaféer och barer i Sofia, dagarna blev till månader. Fyra gånger var jag nere vid gränsen, men smugglingen blev inställd av olika anledningar. Enorma skogsbränder härjade vid gränsområdet, då en värmebölja rådde hela sommaren. Det var för många militärer och frivilliga med i släckningsarbetet längs vandringsrutten, som skulle ta oss till en grekisk bergsby.

Boktanken kom tillbaka

Till slut gav jag upp och jag tog det hela som ett totalt misslyckande, för jag begravde tanken om boken och flyttade tillbaka till Asien. Först under förra hösten när jag förberedde en utställning på FCC (Foreign Correspondent Club) i Hong Kong och skulle trycka upp en katalog, började boktanken komma tillbaka. Jag hade under 1999 försökt med ett antal förlag i Sverige, Tyskland, England och Japan, men de flesta valde att inte svara. Jag satte samman en 60-sidig pdf med olika reportage, där jag blandade fängelse och yogabilder med mitt sexprojekt. Jag visade den för Jim Nachtwey and David Allan Harvey när vi fikade i Bangkok. De styckade min idé och bombadderade mig med uppslag, som alla fokuserade på sexboken. Jag blev laddad av deras engagemang så när jag var tillbaka i HK veckan efter satte jag igång på nytt. Jag lärde mig det enklaste om design av fotografen Carl Rytterfalk som satt vid sin dator i Göteborg. Vi använder båda Mac och han gick in i min dator genom iChat. Så med lite ny teknologi och gamla svartvita negativ, som jag trumscannat, blev ”first deadly sin” till slut en bok som jag känner mig ganska nöjd med.

Gerhard Jörén

Not:
Boken kommer inom kort att recenseras här på webben.
En längre intervju med Gerhard Jörén med bilder från hans sexprojekt publicerades i Fotografisk Tidskrift 1999.

http://www.gerhardjoren.com