Till att börja med vill jag poängtera att det inte varit min avsikt att diskutera Christian Rehns fotografier från en stripteaseklubb. Jag brukar inte offentligt kommentera andras arbeten utan att vara inbjuden. Var och en ger i sitt arbete uttryck för sina kunskaper och erfarenheter. Christian Rhen och Maria Petronella får naturligtvis tycka vad de vill.
Jag förstår av Maria Pantomellas svar att hon inte känner till mitt arbete om klubbverksamhet,
publicerat som radiodokumentären "Sex, hat och lögner", i DN och som boken "Med kroppen som slagfält". Jag har varken "skrivit stripporna på näsan" eller undvikit den komplexitet med sexuella fantasier, som jag tycker striptease bland annat handlar om, eller de inre och bakomliggande orsakerna till fenomenet, i mitt arbete. För det finns naturligtvis ett antal skäl till sexklubbarnas verksamhet.
Vad jag ifrågasätter är att Christian Wigardt, ansvarig för SFF´s webbsida, okritiskt publicerat den text som bifogas Rehns bilder och som jag uppfattar som aningslös.
Jag anser att konstens och kulturens uppgift är att reflektera, ifrågasätta och spegla mänskliga villkor. Det innebär att gestalta upplevelser och känslor, det som inte går att formulera i ord. I det arbetet är det viktigt att vara så djupgående och så specifik som möjligt. Att förytliga är att göra samma sak som på stripklubben; att exploatera mänskliga behov.
Självfallet ingår det i en redaktörs arbete att ta ställning till de texter som han eller hon publicerar.
Om Christina Wigardt inte har något att anmärka på texten får det stå för honom.

Catharina Gotby

Övriga artiklar som rör denna debatt:

"Vi vet att strippor ofta lever under dåliga förhållanden"

"Märkligt att SFF är okritiska om stripklubbar"

Christian Rhens rapport från strippklubben Maxim i Karlstad