- Mitt intresse för Östeuropa är en gammal kärlekshistoria med rötter tillbaka till 1984 då jag liftade genom Polen, Tjeckoslovakien, Ungern och Rumänien. Jag var 20 år och hade länge velat se med egna ögon vad som gömde sig bakom järnridån.
Det berättar fotografen Jens Olof Lasthein, som är aktuell med utställningen "White Sea Black Sea".
I morgon onsdag möter han Dorothea Flodin från Fotografins Hus i ett samtal på Kulturhuset, där även utställningen visas.
Sedan jungfruturen har Jens Olof Lasthein, som så många andra "östfreaks", ständigt återkommit till de länderna.

Opålitliga mediebilder

Några särskilt pålitliga mediebilder av det vanliga livet i Östeuropa kunde inte Jens Olof Lasthein finna. Bland annat därför gjorde han efter Sovjets kollaps en reportageresa till Sankt Petersburg 1993, och i boken/utställningen "White Sea Black Sea" finns några bilder med från den resan. De flesta bilderna har han tagit under de resor som han genomfört under åren 2001-2007. Jens Olof Lasthein berättar vidare:
- Mellan 1994-99 var jag helt upptagen av krigen på Balkan, och hade ingen tanke på att fortsätta resa i Ryssland. Men efter det att jag publicerade min balkanbok "Moments in between" (Journal 2000) började jag återfå intresset för det forna Sovjet. Så jag gjorde ett par resor och satte ganska snart ett mål att försöka besöka områden längs det som man redan då visste skulle bli EU:s nya östra gräns; från Vita Havet i norr till Svarta havet i söder. Lämpligt nog blev det då en ganska poetisk titel...

Vad gör oss mänskliga?

Jens Olof Lasthein har gjort nedslag på båda sidor om denna gräns, men varit mest intresserad av de forna Sovjetstaterna. Således är de flesta bilder från Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Moldavien och Transnistrien.
- Den samhällsmässiga utgångspunkten för projektet har att göra med min indignation över att vi i väst skryter om det utvidgade EU, men fortfarande med all önskvärd tydlighet fortfarande nöjer oss med att vända blicken mot väst. Halva det geografiska Europa befinner sig ju fortfarande utanför det som vi genomgående betraktar som det riktiga Europa.
Men den viktigaste delen av hans arbete handlar nog mera, påpekar han, om den eviga (existentiella) frågan om vad det är som gör oss mänskliga.

Värme & kyla, närhet & ensamhet

- Jag tycker mig av nån anledning komma närmare det österut än här. Vad beror det på? Har en föreställning om att en avgörande anledning kan vara att vi här lever ett så säkert och materiellt gott liv att vi inte behöver vara nyfikna på andra människor, medan man i det forna Sovjet, trots, eller kanske just på grund av, kapitalismens uppblomstring, inte har det så jävla fett, och därför fortfarande har öga för den verkliga meningen med livet, nämligen de mänskliga relationerna. Vet inte... Eller oxå handlar det bara om det omvittnat stora ryska hjärtat. Fan vet!
Jens Olof Lasthein anser det vara viktigt att "White Sea Black Sea" inte upplevs som en objektivt dokumentär historia om människorna öster om EU, utan om en personlig resa i gränslandet mellan öst och väst i Europa - med hans egna förutsättningar och inre gränser.
- Jag hoppas att inte bilderna upplevs som alltför endimensionella. Vill gärna att det både ska finnas värme och kyla, närhet och ensamhet, avslutar Jens Olof Lasthein.

På onsdag i nästa vecka, alltså, 18-20 på Kulturhuset, samtal om öst mellan Jens Olof Lasthein och Dorothea Flodin, Fotografins Hus.

Läs mer om utställningen.

http://www.kulturhuset.stockholm.se