Nyheter | 28 Maj 2008

Rapport från samtida Fotofestival i Brooklyn

Med det kaxiga utropet The future of Contemporary Photography och med tillägget att man vill bli ett amerikanskt Arles och ett New Yorks Perpignan avhölls den första New York Photo Festival den 14-18 Maj. Man höll till DUMBO området, down under Manhattan and Brooklyn Bridge, ett gammalt lagerhus område. Arrangörerna, Frank Evers från VII Photo Agency och Daniel Power från powerHouse Books, hade vänt sig till fyra stycken curatorer som fritt fick utforma var sin del av utställningarna. Ur svensk synvinkel var det naturligtvis roligt att återse en del av Lars Tunbjörks Vinterutställning. Han var en av curatorn Cathy Ryans val. Det skriver Tommy Arvidsson i denna rapport från New York.

Ryan som till vardags är bildredaktör på The New York Times Magazine hade också valt ut, bland andra, Roger Ballen och Stephen Gill och Katherine Wolkoff.
Engelsmannen Gill höll en bejublad bildvisning med mycket engelsk humor. Hans bilder som visar vardagliga företelser ur en ovanlig synvinkel är ett bra exempel på en annorlunda typ av dokumentär fotografi.
I en bildserie hade han samlat upp bortkastade vadslagningskvitton, De var fotograferade mot grå bakgrund och i stor förstoring. En del var brutalt hopknölade, andra konstfärdigt vikta och vridna, en del sönderrivna. Under varje bild var noggrant angivet hur mycket som satsats och vad oddsen hade varit.
Gill hade också en kreativ lösning på den för alla fotografer kontroversiella frågan, skall jag fråga, eller inte.

Bilder från mörkrum

I en serie bilder med tågpassagerare hade han gått igenom vagnen, frågat samtliga passagerare om han fick ta en bild på dem där de uppförde sig som de hade gjort innan han ställde frågan till dem. Efter ett par minuter hade han återvänt till de passagerare som hade samtyckt och som då hunnit ordna sina anletsdrag. Gills arbeten handlar mycket om att göra fotografi som egentligen inte inte går att göra. Till exempel porträtt på människor som lyssnar på musik i hörlurar. Under bilden anges vad personen lyssnar på och vi betraktare får en aha upplevelse utan att höra musiken. Eller bilderna på affichtavlor fotograferade från den ofta överaskande baksidan men med affichens textbudskap angivet under bilden.
Den kanadensiske fotografen Michel Campeau visade bilder från mörkrum, blixtbelysta detaljbilder som formligen doftade av gammalt ingrott fix. Han har ägnat några år åt att dokumentera kollegors mörkrum i olika delar av världen. Mörkrummen i Havanna är fuktiga och de i Afrika är sandiga fick vi veta.
Bilderna fick mig att bli lite sorgsen och sakna det hantverk som inte bara innebar att man rent fysiskt hanterade papper och kemikalier utan också att man ofta spikade, tejpade och skruvade ihop hela sitt mörkrum. En bild visade tomma filmrullar med ett gem inkilat i ena sidan. Det tog en stund innan jag förstod att det var en ersättning för filmtyngder. Man hängde helt enkelt filmrullen med gemet i perforeringen på filmen när den skulle torkas. När fixade du med ett gem i din dator senast?

Samlar in andras bilder

En stark tendens i dagens fotografi är att man samlar in och sorterar och sammanställer andras bilder.
I tidningen Useful Photography samlas bilder från mäklarannonser, auktionsidor på internet och annan fotografi som bara används för att enkelt beskriva något.
Jag fick mig ett gott skratt vid bläddring i bokserien Arkiv Peter Piller. En av böckerna innehöll enbart dagstidningsbilder på pekande gubbar!
Det är en konstnär från Hamburg som samlar bilder ur ett 80 tal tyska lokaltidningar. Bokserien innehåller titlar som 'Murder Houses', 'Constructions Sites (yet empty lofts)', 'Reflectors on Uniforms', 'People touching cars', 'People pointing on something', 'People in front of holes', 'Tristesse', 'Site Visits', 'Stein des Anstoßes', 'Credit Card Robbers' etc …
NYPF återkommer nästa år lovar arrangörerna . I år var festivalen fyra dagar lång, nästa år utlovar arrangörerna tio späckade festivaldagar.
Be there!!!

Tommy Arvidson