Roy De Carava skildrade Harlem, människorna, vardagen, kulturen, jazzen. John Coltrane, Louis Armstrong, Thelonious Monk, Billie Holiday, Count Basie och Duke Ellington fotograferades alla av Roy De Carava. Han har influerat generationer av fotografer.

I tisdags somnade Roy DeCarava in, vid 89 års ålder, rapporterar flera amerikanska medier.

Många känner till honom för hans samarbete med Langston Hughes och boken "The Sweet Flypaper of Life". eller hans bilder av jazzens stora, som John Coltrane med ilsket slutna ögon eller trummisen Roy Haynes i profil, med trumpinnarna i hand men tankarna långt borta.

Egentligen ville han bli målande konstnär. Men han köpte en kamera för att kunna utgå från bilder i sina målningar och snart blev fotograferande viktigare än målandet, skriver New York Times. Dessutom, lär han ha sagt, var det enklare för en svart man i 1900-talets USA att ta bilder av sin omgivning, än att försöka ta sig in på konstgallerierna - "där man måste tänka som en vit".

Roy DeCarava släpptes inte in på gallerierna med detsamma, men kom med tiden att ses som grundaren av den afro-amerikanska fotoskola - som bröt med tidens normer inom dokumentärfotografin.

Han var en idog människorättskämpe, och menade att hans bilder/budskap skulle få större genomslag om de inte strävade efter den "överdrivna humanismen" hos mentorer som Edward Steichen.

“I do not want a documentary or sociological statement,” ska han ha skrivit i sin ansökan till Guggenheim Fellowship - som han som förste svarta fick 1952, enligt New York Times. Det Roy DeCarava strävade efter var en slags "kreativt uttalande, en genomträngande insikt och förståelse för de svarta" - något som han menade att bara en svart fotograf kunde tolka. Han opponerade sig mot de stereotypa, fördumsfulla bilder som ofta förekom av svarta, och tog på sig att skapa en sannare bild.

Läs mer om Roy DeCarava på New York Times.