Här är SFFs synpunkter och förslag i sammandrag:
• att återgivning av konstverk i fotografiska verk ska omfattas av inskränkningen i 20a§ på samma sätt som film och television

• att inskränkningen i 24§ begränsas till att inte gälla huvudmotiv och när nyttjandet sker i förvärvssyfte

• att inskränkningen i 24§ utformas så att den medger digitala nyttjanden

• att det måste klargöras att det utvidgade skyddet för utövande konstnärer avseende exemplarframställning och tillgängliggörande till allmänheten endast ska komma att gälla i förhållande till upptagningar av de aktuella rättighetshavarnas prestationer

• att 3§ och 11§ omformuleras i enlighet med direktivets ”om inte detta visar sig omöjligt”

• att i 11§ göra tillägget att upphovsmannen ska anges

• att 42b§ Framställning av exemplar inom företag, organisationer m.fl. utvidgas till att gälla även digitala exemplar

• att kravet på anknytning till texten tas bort i 42b§

• att 12§ tredje styckets 1p ges utformningen ”framställa exemplar av musikaliska verk, filmverk eller fotografiska verk”. En hänvisning tas in i 49a§

• samt att effekten av kravet på lovlig förlaga vid exemplarframställning för privat bruk blir föremål för ytterligare utredning och analys.

Här är yttrandet i sin helhet:
Allmänt
Svenska Fotografers Förbund är intresseorganisation för Sveriges professionella fotografer. Förbundet har 1 954 medlemmar verksamma inom alla fotografiska inriktningar såsom reportage, reklam, konst, industri, dokumentation, porträtt etc.

Utgångspunkten i vårt yttrande är fotografens vardag och den inverkan en förändrad lagstiftning får för honom/henne. I den analysen kan vi inte se något som direkt förbättrar fotografens förutsättningar i hans/hennes yrke.

I ett mer generellt perspektiv utgör den utökade avtalslicensbestämmelsen en möjlighet till kompensation för fotografens prestationer. Samtidigt kan vi på flera punkter se hur fotografens möjlighet till gestaltning, illustrerande och förmedling inskränks och i vissa fall omöjliggörs genom betänkandets förslag till förstärkt ensamrätt för konstnärer och utövare. Detta får allvarliga konsekvenser inte bara för fotografens rätt att fotografera, dvs. rätt och möjlighet att uttrycka och få ersättning för sina prestationer utan påverkar även förutsättningarna för kommunikation i samhället. Vi ser det därför som ytterst angeläget att framhålla inte bara fotografens upphovsrättsliga, ekonomiska och ideella intressen utan även bildens och i synnerhet fotografiets betydelse för uttryck och kommunikation i vårt samhälle. Rätten att fritt få fotografera utgör ett fundament i svensk yttrandefrihet.

Återgivning av konstverk i fotografi
I betänkandets i och för sig positiva förslag görs klart att upphovsmannens ensamrätt omfattar exemplarframställning oavsett i vilken form eller med vilken metod och oavsett om det sker helt eller delvis. I sin nuvarande utformning skulle förslaget innebära att det inte längre skulle vara möjligt att fotografera ett motiv där konstverk endast utgör en oväsentlig del i bilden. Detta skulle få omfattande konsekvenser inte bara för fotografens möjlighet till gestaltning utan i realiteten innebära en omöjlighet att återge verkligheten annat än i begränsade delar och ur begränsade perspektiv. Att i varje fotografering där ett konstverk, helt eller delvis, ingår som en oväsentlig del av bilden reglera rättigheter står utanför varje rimlig möjlighet. Vi kan se en klar parallell till återgivning i film och television där ensamrätten inskränks genom 20a§ och förordar att även konstverk återgivet i fotografi omfattas av inskränkningen. Det är den lösning man valt i övriga nordiska länder.
Analogt med detta anser vi att det är rimligt att inskränkningen i 24§ första stycket begränsas så att den inte omfattar återgivning där konstverket utgör huvudmotiv och nyttjandet sker i förvärvssyfte.

Återge eller avbilda
I 24§ anges inskränkningen som en rätt att avbilda, dvs. reproducera i planet, konstverk och byggnader. Begreppet avbildning skulle därmed begränsa återgivningen till analoga nyttjanden/medier. Det är befogat att inskränkningen inte omfattar tredimensionell återgivning men däremot är det helt orimligt att den inte skulle medge digitala nyttjanden.

Det utvidgade skyddet för utövande konstnärer
Förslaget till utvidgat skydd för utövande konstnärer kan i sin utformning tolkas som att en form av personrättsligt skydd införs. En utövande konstnär skulle därmed generellt på upphovsrättslig grund inte kunna avfotograferas vid framförandet utan tillstånd av konstnären. En sådan tolkning skulle högst väsentlig begränsa fotografens möjligheter att gestalta och återge verkligheten.

Vi förordar att det samtidigt som utövande konstnärers ensamrätt stärks klargörs att det utvidgade skyddet avseende exemplarframställning endast ska komma att gälla i förhållande till upptagningar av de aktuella rättighetshavarnas prestationer. Något skydd mot att t.ex. en utövande konstnärs framförande avfotograferas och tillgängliggörs allmänheten gäller inte enligt direktivet och bör heller inte införas av andra skäl. Detta i analogi med betänkandets resonemang på sid. 308.

Namn och källangivelse
Vår uppfattning och erfarenhet av den goda sed som utvecklats i Sverige, vad gäller skyldigheten att ange upphovsmannen, är att den fått en alltmer urvattnad innebörd. I reklamsammanhang har den goda seden i princip inneburit att upphovsmannen inte anges. I en genomgång av två stora kvällstidningar under en månadsperiod låg angivelsen under 50% samtidigt som angivelsen i många fall begränsades till bildbyråns namn. För fotografer skapar detta stora problem inte bara utifrån den ideella rätten utan begränsar även möjligheten till identifiering. I Danmark där individuell ersättning utgår för kopiering inom undervisning lyckas man identifiera 20% av fotograferna medan man identifierar uppemot 80-90% av andra kategorier. Förhållandena är högst otillfredsställande och vi kan inte på något sätt instämma i betänkandets slutsatser. Tvärtom är det väsentligt att skyldigheten att ange upphovsmannen ges en starkare innebörd så att upphovsmannen t.ex. kan tillgodogöra sig ersättning för sekundära nyttjanden som annars riskerar att hamna i producentled. Denna förstärkning bör omfatta både 3§ och 11§ samt formuleras i enlighet med direktivet så att en ny praxis kan utvecklas. Paragraf 11 är, vilket inte uppmärksammats i betänkandet, helt oförenlig med direktivet eftersom den inte föreskriver att upphovsmannen ska anges utan endast källan. Vi utgår från att även denna omständighet rättas till i ett nytt lagförslag.

[10b] Avtalslicenser
Vi instämmer i betänkandets slutsatser att det finns starka skäl för en utvidgning av områdena för avtalslicenser. Samtidigt finns det minst lika starka skäl för att den föreslagna avtalslicensen företag, organisationer och myndigheter även kan omfatta framställning av exemplar genom digitala förfaranden. Det finns från användarna en stor efterfrågan av digital exemplarframställning. De licensieringar som idag sker genom Bonus Presskopia betraktas som gammalmodiga. Det är knappast i linje med informationsteknologisk utveckling att inte kunna svara mot denna efterfrågan. Det motstånd som idag finns från utgivarhåll bygger på en föreställning om att det skulle föreligga en kommersiell potential. Det gör det i och för sig men det förutsätter i så fall att utgivarna hanterar alla rättigheter. Det gör man inte idag och det torde knappast vara önskvärt att upphovsmännens position vid upplåtelser ytterligare försvagas. Detta skulle bli effekten av ett ensidigt stöd för utgivares och producenters kommersialisering av digital exemplarframställningar. Upphovsmännen skulle bli hänvisade till utgivarnas och producenternas klareringssystem och mer eller mindre tvingas överlåta alla rättigheter redan vid primäröverlåtelsen. En avtalslicens skulle däremot svara mot uttalade behov från användarna och ge upphovsmännen möjlighet att förvalta sina egna rättigheter.

För övrigt kan vi inte, varken själva eller i betänkandet, se några skäl för att begränsa licensieringen till konstverk i anslutning till text. Varför skulle det inte kunna vara möjligt att kopiera enskilda bilder ur t.ex. en fotobok. Separat bild är en stor kategori vid kopiering inom undervisningsväsendet.

Porträtt och exemplarframställning för privat bruk
Det förfång som exemplarframställning för privat bruk innebär för porträttfotografer har varit föremål för utredning tidigare. Utredningen föreslog inga åtgärder utan hänvisade frågan till den översyn av upphovsrättslagen vi är inne i nu. Trots detta har frågan inte berörts i betänkandet. Skadan är kanske inte så stor i relation till musik- och filmindustrins stipulerade förfång men ställt i relation till porträttfotografernas omsättning är den mycket kännbar. Vi föreslår därför att utöver musikaliska verk och filmverk, fotografiska verk tas in i 12§ begränsning av inskränkningen för framställning av exemplar för privat bruk.

Lovlig förlaga vid exemplarframställning för privat bruk
Att förlagan ska vara lovligt framställd eller tillgängliggjord kan i förstone verka rimligt. Ändå kan vi inte undgå att känna en viss osäkerhet inför effekterna av en sådan precisering. Införandet av kravet ger intryck av att det tidigare varit möjligt att kopiera förbehållslöst. Så har inte varit fallet. Uttrycks egentligen inte något som alltid gällt fast det kanske givits mer utrymme för koppling till verkskategori, omfattning och andra omständigheter, något som i princip blir omöjligt nu. Därför blir det också nödvändigt att avkriminalisera framställning från olovlig kopia genom att ange att överträdelsen måste ske uppsåtligen eller av oaktsamhet. Vad vinner man egentligen? Samtidigt är det inte alls givet att respekten för upphovsrätten kommer att öka. Det kan mycket väl bli tvärtom när en lag som ligger utanför efterlevandekontroll införs. Dessutom är det för en privatperson i många fall inte bara komplicerat utan rent av omöjligt att avgöra om en förlaga framställts eller gjorts tillgänglig för allmänheten i strid med 2§. Kravet skulle kanske vara mer adekvat i förhållande till film och musikverk. Vi efterlyser en ytterligare utredning och analys.
Åke Sandström
förbundsordförande

Utöver detta svar hänvisar SFF till KLYS/Copyswedes yttrande samt ett gemensamt yttrande från Bildorganisationerna.

Den nya lagen förväntas träda i kraft från årsskiftet 2004.