SFF om kulturutredningen: nedmontering av kulturen
Problemet är att Kulturutredningen inte alls behandlar fotografiområdet. Många obesvarade frågor hamnar alltså mellan två bord. Fortfarande vet vi inte vem som har det nationella ansvaret för fotografi. Det skriver Lars Ekenborn, representant för SFF i KLYS, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd.
2006 FICK SVERIGE EN NY REGERING utan någon uttalad kulturpolitisk målsättning. Den nya kulturministern var kulturminister i tio stormiga dagar. Sedan avgick hon.
En ny kulturminister tillsattes. Vi, konstnärsorganisationerna, gjorde uppvaktningar, beskrev våra problem och önskade att den nya kulturministern skulle agera. Till vår förvåning startade kulturministern en kulturutredning. Dess kommitté bestod av tre verkställande direktörer, en generaldirektör samt en mångkulturkonsulent.
DET VAR LÄNGE VÄLDIGT TYST om utredningen. Mycket lite läckte ut om vad den gjorde och om vad som var på gång. När vi fortsatte att uppvakta kulturministern hänvisade hon nu till att vi måste avvakta Kulturutredningen. Det blev en förlamande väntan.
I mitten av 2008 fick vi veta att Kulturutredningen skakades av inre strider. Två av sekreterarna hoppade av efter att ha tappat förtroendet för hur utredningsarbetet leddes. Huvudsekreteraren byttes därefter ut. Bara några veckor innan Kulturutredningen skulle presenteras hoppade ännu en ledamot av. Hon kom från en av utredningens referensgrupper och var mycket kritisk till hur utredningen hade bedrivits. Hon menade att utredarna inte hade brytt sig om referensgruppens synpunkter.
FÖRST I FEBRUARI, något försenad, blev Kulturutredningen äntligen klar. Jag sträckläste de 898 sidorna. Det är ingen vanlig utredning. Den presenteras i tre bokband, benämnda Grundanalys, Förnyelseprogram och Arkitektur.
Det var en märklig läsning. Först verkade det intressant, men sedan upptäckte jag att de olika delarna inte alls hängde ihop. Ju mer jag analyserade och försökte förstå ju mer kändes det som att vistas i en felkonstruerad labyrint. Vad är det för verklighet som beskrivs? Vad är det för berättelse? Det är en fiktiv verklighet bestående av utredningar, organisationsstrukturer och förvaltning. Är det möjligtvis direktörernas i kommittén? Är det deras drömmar? Är det denna fiktion som ska styra den värld jag ska leva och verka i?
UTREDNINGEN GRUNDAR SIG PÅ en konstruerad, okunnig, klichéartad idé om kultur, konst och konstnärers villkor. En konstruktion som har märkligt lite att göra med vår verklighet.
Det finns inte ens en fungerande sammanfattning av utredningen. Det finns ingen riktig analys av vad som behöver göras och det finns ingen konsekvensanalys av förslagen som framförs. Det finns endast en slags förhoppning om att allt ska bli bättre.
Det finns många ord i utredningen som hyllar kulturen, konstnärerna och utövarna. Utredningen pratar om decentralisering, mångfald och mindre styrning. Men samtidigt inför den en omfattande centralisering och styrning av kulturen.
Kulturutredningens modell är en idé om en förenklad förvaltningsstruktur. Men samtidigt, i verkligheten, ställer den till med oöverskådliga problem. Bara att försöka genomföra den kommer att förlama kulturlivet många år framåt. Samtidigt får förändringarna inte kosta något. Var ska pengarna då tas ifrån? Från kulturbudgeten?
Det är en storskalig rivningsvåg på kulturens område som föreslås. Det den ger sig på är en känslig struktur framväxt under många år, långt innan kulturutredningarna, och som ständigt har förändrats genom åren. Utredarna har inte gjort någon inventering av allt som kommer att förstöras. Det behövs alltid förändringar. Men man måste gå varligt fram. Om vi släpper lös krafterna i Kulturutredningen är risken stor att vi under lång tid framåt får öde rivningstomter på kulturens område.
SPRÅKBRUKET I UTREDNINGEN skapar inte klarhet. Det blir ett slags nyspråk. Några exempel på sådana centrala termer är »sfär«, »entreprenör«, »civilsamhälle«.
Så här ser några förslag ut: Nu gällande mål för kulturområdet avskaffas. Regionerna får en »portfölj« med pengar att själva fördela. 24 enskilda myndigheter slås samman till tre myndigheter, så kallade sfärer. De tre sfärerna är Sfären för arkiv bibliotek och språk, Sfären för samtid, historia och livsmiljö samt Sfären för konstarterna. Den sistnämnda sfären ska ta hand om bidragsgivningen till konstnärer. Här ingår Konstnärsnämnden, Bildkonstnärsfonden, Sveriges författarfond, delar av Statens kulturråd och delar av Rikskonserter.
Sfär i det här sammanhanget blir för mig lika med bubbla. Författarfonden, som fördelar författarnas biblioteksersättning och som styrs av författarna, konfiskeras av Sfären för konstarterna. Litteraturstödet med distributionsstöd som i dag ges till enstaka titlar görs om till ett allmänt projektstöd inom hela litteratur- och biblioteksområdet. Fördelningen kommer att göras centralt inom Sfären för konstarterna.
Allt detta tror jag kommer att göra det svårare för den smala och angelägna litteraturen. Till exempel fotografiska verk.
TERMEN ENTREPRENÖR har olika innebörd i olika delar av utredningen. Den kopplas till ett slags företagande, till arbetsmarknad. Utredningen föreslår att konstnärerna ska bli entreprenörer och att det ska inrättas ett nationellt program för kreativa och kulturella näringar.
Entreprenör blir som ett mantra. Som om alla problem löser sig själv bara konstnärerna blir entreprenörer. Det är bara det att konstnärerna redan är entreprenörer. Det stora problemet för dem är att de är verksamma på en marknad med villkor som inte är anpassade till konstnärerna. Detta har utredningen varken analyserat eller någon lösning på.
EN ANNAN PROBLEMATISK TERM i utredningen är civilsamhället. Med det menas exempelvis amatörkulturen, hembygdsrörelsen, arbetslivsmuseer och ideella organisationer. Det vill säga människors frivilliga bidrag i form av arbete, pengar och engagemang utan ekonomiska vinstintressen eller på offentliga påbud. Med termen civilsamhället slår Kulturutredningen in en kil mellan de professionella konstnärerna och amatörerna.
Jag anser att vi alla är del av samma kulturliv och beroende av varandra. Det finns ingen klar gräns mellan konstnärer och amatörer. Konstnärer är inte enbart professionella konstnärer, de har ofta andra inkomstkällor för att bekosta sin konstnärliga verksamhet. De har längre utbildning och lägre inkomster än genomsnittet har. Men konstnärerna är de facto de största kultursponsrarna. Genom att bekosta sitt eget konstnärskap ger de frivilliga bidrag i form av arbete och pengar. Precis som dem som termen civilsamhället används om.
Sponsring och förändringar i inkomstskattelagen ska ge konstnärspolitiken större tyngd, menar utredningen. Men i samma utredning reserverar sig utredningens egen skatteexpert. Han invänder mot bakgrundsbeskrivningen – som han tycker är tendensiös – analysen och bedömningen.
I KULTURUTREDNINGEN FINNS ETT AVSNITT om vikten av att lärarna kulturutbildas, att lärarna ska främja kulturens integration i skolan. Detta positiva i Kulturutredningen undermineras redan av andra utredningar. Från Utbildningsdepartementet har det kommit flera utredningar som skär ner på kulturen i lärarutbildningen och i skolan. Grundskolelärarna ska inte få någon obligatorisk undervisning i estetiska ämnen. På gymnasiet tas kursen Estetisk verksamhet bort som kärnämne och Medieprogrammet läggs ner helt. Detta underminerar elevernas möjlighet att få kunskaper i exempelvis fotografi.
KULTURMINISTERN HÄNVISADE under utredningstiden pågick till Kulturutredningen som skulle ge svar på många av våra frågor. Det visar sig nu att svaren inte finns där.
Det finns en parallell utredning om museisamverkan som sägs ha haft ett nära samarbete med Kulturutredningen. I denna museiutredning finns ett kapitel som beskriver fotografiområdet som komplext och mångfasetterat. Museiutredningen hänskjuter många frågor till den stora Kulturutredningen. Problemet är att Kulturutredningen inte alls behandlar fotografiområdet. Många obesvarade frågor hamnar alltså mellan två bord. Fortfarande vet vi inte vem som har det nationella ansvaret för fotografi.
DEN SFÄR, ELLER BUBBLA, som Kulturutredningen befinner sig i tycks inte komma från samma verklighet som jag lever i och erfar. Den utreder något som inte finns. Något som den konstruerar för att motivera en omfattande nedmontering av rådande kulturpolitik. Denna nedmontering benämner de förnyelseprogram!
LARS EKENBORN
Fotograf
Citat:
»Det är en storskalig rivningsvåg på kulturens område som föreslås … Om vi släpper lös krafterna i Kulturutredningen är risken stor att vi under lång tid framåt får öde rivningstomter på kulturens område.«
Kulturpolitiken tystnar. – Dala-Demokraten
Ett skott i hjärtat. - Aftonbladet
Falsk matematik. - Aftonbladet
Pengar är roten till allt gott. - Sydsvenskan
Begreppet konst undermineras. –Helsingborgs Dagblad
Det ska fan vara samtidskonstnär. – Helsingborgs Dagblad
Högerpolitik- med bolsjevikisk twist. - Aftonbladet
Verkningslös idéskiss. -DN