Nyheter | 13 Maj 2005

Veckans Fotograf Peter Hoelstad: Affärsplanen tydliggör verksamheten

Peter Hoelstad är en av de fotografer som går SFF:s utbildning i bildkommunikation. En del av den är att ta fram en affärsplan. "Det har varit till stor hjälp att få formulera mål med mitt företag och ta reda på hur jag ska ta mig dit" berättar Peter. Peter har bestämt sig för att söka upp större företag och designbyråer och erbjuda sina tjänster. "Jag ska bjuda dem på 6000 luncher de närmaste tre åren" säger han skämtsamt.

Till sin hjälp ska han ha två agenter, Sara och Molly på "Agent Molly & Co" (jo, det är
sant! ) som säljer hans tjänster mot provision.
"Att snickra ihop affärsplanen har fått mig att tydligt se vilka fördelar och nackdelar jag bär på, och hur jag kan fila på min affärsidé" säger Peter som uppmanar alla fotografer att gå kursen.
Men först - vem är han?
Veckans Fotograf Peter Hoelstad, med bas i Stockholm, är 32 år och gift med Malin Hoelstad, fotograf på Svenska Dagbladet. Paret har två barn, Ville 4 och Signe 11 år. Peter har försörjt sig som fotograf sedan 1992.
"Jag började som assistent hos en reklamfotograf i Örebro" berättar Peter. "Sedan var jag kopist på Nerikes Allehanda och fortsatte som anställd på SvD 1994-97 och på Dagens Nyheter 1998-02."
Peter sa upp sig från DN för att börja frilansa.

För mycket resande

Orsaken till att han gick över till att vara frilans var att han kände att han arbetade alldeles för mycket.
"Jag räknade till 200 resdagar på ett år. Och då var ändå inte inrikesresorna medräknade..."
Det var oerhört lärorikt både privat och professionellt att få jobba på dagstidning under några år, tycker Peter.
"Men det är livsfarligt för ditt privatliv. Det var inte alls så att arbetsledningen tvingade mig att resa, men det är svårt att tacka nej till alla intressanta jobb. Och hittar man dessutom på egna reportageidéer så tar det mycket kraft och fritid."

Blev för engagerad
En stor tidning är en väldigt stor och komplex arbetsplats, konstaterar Peter, och fotograferna har kontakt med alla avdelningar.
"Så fort någon avdelning omorganiseras, så påverkas fotograferna. Och eftersom jag aldrig kan hålla tyst, blev jag väldigt engagerad i alla dessa processer, och hamnade i alla slags utredningsgrupper."
Men, hävdar Peter, som fotograf eller bildredaktör har du väldigt lite mandat att förändra något i grunden. De stora frågorna är det cheferna som till slut bestämmer om i alla fall.
"Så antingen fick jag satsa på att bli chef på DN, eller att bli min egen chef. Och det sistnämnda verkade ju roligare och enklare."
Lustigt, inskjuter han, att gräset alltid är grönare på andra sidan. Frilansarna fantiserar om att ha fast lön och betald semester, och de fast anställda suktar efter
den romantiska fria frilanstillvaron...
"Ett fast jobb kommer jag nog aldrig mer att få. Finns det ens några att
söka..?"

Amatörismen

´Amatörismen´, som många ser som ett hot, tror Peter bara är bra för
fotograferna på lång sikt.
"Bara för att alla har en schysst kamera i mobilen, eller ett bildbehandlingsprogram i datorn, försvinner inte vårt yrke."
I så fall skulle, fortsätter Peter, musikerna ha blivit arbetslösa för att synten kom och kockarna ha blivit arbetslösa när micron fanns i var mans skafferi.
"Jag tror att det kommer att höja vår status i längden. Man kan inte berätta en historia bara för att man har en kamera."

Personlig affärsplan

När jag får kontakt med Peter går han SFF:s kurs i "bildkommunikation" med Bo Bergström som primus motor. En av arbetsuppgifterna i kursen är att göra en egen affärsplan. På CDn, som han budar över, kan jag läsa följande brutalt ärliga ´statements´ i tredje person som säkert är tänkvärda för många fotografer - självklara, tycker kanske somliga, men ibland ser man inte skogen för alla träd...
• "Helst vill Peter ta så lite kort som möjligt, och tjäna så många pengar som möjligt, och leka med Ville istället."
• "Stora företag har mycket pengar. Peter ska ta kort åt dem. Varför ska de betala honom en massa pengar då, tänker ni säkert nu... Jo,?Peter kan hjälpa de stora företagen att få ett bildspråk. Hjälpa dem att bygga en identitet som folk känner igen. Hjälpa dem att bygga upp en bildbank. När de behöver fler kort måste de be Peter, eftersom de byggt delar av sin identitet på hans bildspråk… Och då kan Peter ta lite kort, fakturera mycket, och leka med Ville istället…"

http://www.peterhoelstad.com