När jag var ung så brukade jag vara lite trevlig kvinnlig fägring, men sedan dök genusordet upp. Nu är jag ett genusperspektiv. Jag har vänner som är etniska perspektiv. Några är till och med både och.

Ja, jag raljerar. Det är 2012 och oerhört mycket har hänt på trettio år. Ändå är det fortfarande så, att när kulturförvaltningen i en stor svensk kommun uppmärksammas på att deras referensgrupp är ojämlik, blir svaret att de skall »titta på genusfrågan nästa år«. Jag blir så matt. De kunde lika gärna ha uttryckt sig som man gjorde förr …. lilla gumman… och sen något mummel om kompotens, oj förlåt, kompetens.

I dag är det lika många kvinnor som män som antas till våra fotografutbildningar. Dock är det fler män än kvinnor som fullföljer. Varför är det så? Vad är det kvinnorna tappar på vägen? Intresse? Framtidstro? Självförtroende? Lust? Fortfarande har ingen kvinna vunnit »Årets bild« eller Lennart af Peterséns pris. Tre kvinnor och tretton män fick i år fick stipendium från författarfonden. Två kvinnor och sju män fick från konstnärsnämnden. Är det då så att kvinnor inte blir valda? Eller är det så att kvinnor över huvud taget inte söker priser och stipendier? Inte tar för sig helt enkelt? Eller är det så att kvinnor inte får den typen av uppdrag som premieras av jurygrupper?

Jag har ställt dessa frågor i olika sammanhang. Ibland provokativt för att få till en debatt, ibland med akademisk saklighet för att få fram någon slags underlag för att förstå varför. Samtidigt så kommer det rapport efter rapport om att pojkarna halkar efter i skolan. Flickor får högre betyg och tar majoriteten av platserna på attraktiva utbildningar. Så om tio år är det kanske männen som är genusperspektivet. Och så vill vi ju inte heller ha det.

Här skulle jag gärna också skriva någonting om det »etniska perspektivet«, men jag har för lite på fötterna. Jag kan dock konstatera, att i vår bransch klingar nästan alla namn på svenska. Detta är någonting vi i förbundet måste ta en titt på. Och medan vi tittar, så kanske jag ödmjukt kan få be dig att tänka lite på hur det ser ut just runt omkring dig själv. Skicka gärna ett mail om du upptäcker någonting som du tror att vi kan ha nytta och glädje av att känna till.

Sen är det ju faktiskt så att ni valde mig – en kvinna – att leda vårt fina förbund, ett år till ihop med samma sköna gäng, där majoriteten är kvinnor. Tusen tack för ert förtroende! Efter ett år av mycket lärande kan vi nu lova att det skall bli ett år av verkställande. Det skall också bli ett år fyllt av lust. Och framtidstro! Det ligger i vårt intresse att ha medlemmar med självförtroende och tillförsikt.

Men först skall vi ha lite sommarlov. Om du inte har fullt upp kan jag rekommendera att åka på fotofestival. Själv åker jag till Sarajevo och tittar på film. Glad sommar allihop!

// Lotta