Väckarklockan ringer 04:30 och solen lyser in mellan rullgardinen och fönsterkarmen. Jag vaknar trött och lätt uppgiven när vardagliga motgångar av olika slag påverkat mig.

Sista tiden har varit väldigt intensiv med arbetet för förbundet och jag har suttit i timmar dagarna innan för att färdigställa presentationen inför stämman, samtidigt som frilansuppdragen har minskat. Har även lite dåligt samvete då jag inte kunnat ägna så mycket tid med min lilla dotter som jag hade velat.

Årsstämman är årets stora händelse för vår yrkesorganisation. Tillresta medlemmar dyker upp i dörren och skrivs upp i röstlängden för att delta. Kära återseenden och flera nya ansikten. Det är alltid lika härligt att krama kollegor man inte sett på ett tag. Jag är stolt och tacksam över förtroendet att återigen väljas om som ordförande för förbundet.

Det som händer i världen, elpriser och höga räntor har påverkat inflödet av uppdrag, vilket är en stress som frilansare. Uppdragsgivarna drar ner på externa konsulter och enligt min revisor är det många branscher som har upplevt samma sak under starten av 2023. Vid middagen kommer diskussionen upp runt bordet och det visar sig att många med mig också har märkt ett minskande inflöde av uppdrag. Senaste tiden har jag också fått samtal från medlemmar som är besvikna över oskäliga upphandlingar från stat, regioner och kommuner.

”Men värst av allt är ändå våra kollegor som prisdumpar”, säger fotografen närmast mig. Resten av bordet suckar medhållande. Och visst har hon rätt? Hur mycket jag än som ordförande strider för stärkt upphovsrätt och kämpar för skäliga avtal på marknaden, känns det som att allt bara raseras när kollegor inte står upp för sina rättigheter eller tar rimligt betalt för sitt arbete. Själv har jag förlorat en av mina största och viktigaste kunder som jag jobbat löpande med under åtta års tid. Plötsligt avbröts ett långt och fint samarbete med ett ”Vi gick vidare med en annan fotograf den här gången, men tackar stort för din offert och för din tid”-mejl.

Trots jobbiga, men viktiga, samtalsämnen runt bordet blev det en underbar kväll. Vikten av att vi har yrkesförbund blir så tydlig. Som egenföretagare är man ofta ensam, med de kriser man drabbas av. Även om uppgivenheten då och då dyker upp inom mig, finns en ännu starkare kämpaglöd och stridsvilja för vår yrkeskår som alltid vinner.

”Tack för du är en så otrolig bra ledare! Så otrolig proffsig. Du är lyhörd och kunnig! Tack!” Meddelandet från min styrelsekollega dyker upp på skärmen när jag sitter på bussen på väg hem. Läser dessa fina rader och det är då det brister. Ögonen tåras och klumpen i halsen ger sig till känna. Tänk att några få ord kan betyda så mycket. Uppgivenhet och tvivel är långt borta och energin tillbaka på högsta nivå.

Paulina Holmgren, ordförande i SFF