Så tydligt att kunskap om upphovsrätt saknas

Jag har precis landat på flygplatsen i Genève för att vara med på ett möte om inskränkningar i upphovsrätten som arrangeras av FN-organet WIPO (World Intellectual Property Organisation). På samma flyg sitter en man som vänligt hjälper mig till rätt tåg. Han berättar att han är professor i ett vetenskapligt ämne och han undrar vad jag gör i Schweiz.

”Alltså detta med upphovsrätt verkar ju så krångligt. Jag har aldrig riktigt förstått”, säger han när jag berättar om mötet. Jag suckar inombords och försöker hålla mig lugn. Jag må vara ytterst kunnig i ämnet upphovsrätt och vet mer än genomsnittet, men hur illa får det egentligen vara? Vad är acceptabelt hos högutbildade personer och professionella bildköpare? ”Vad är det som är krångligt?” frågar jag mannen. ”Fråga bara den som skapat verket och kom överens. Svårare än så är inte upphovsrätten”, säger jag och försöker byta samtalsämne.

26 mars 2019 firades det ordentligt hos alla upphovspersoner och medlemsorganisationer. EU:s DSM-direktiv för en rättvisare upphovsrätt på den digitala marknaden klubbades igenom. De följande åren blev för mig som ordförande fyllda av mycket hårt arbete, innan vi fick hurra nästa gång för en ny implementerad lagstiftning i Sverige första januari i år.

Den nya, stärkta upphovsrättslagen ska ge rätt till lämplig och proportionell ersättning för det vi skapar, rätt till information om hur våra verk används och rätt till att häva oskäliga avtal och ta tillbaka våra rättigheter. Tvingande i lagen är också att vi har rätt till ytterligare ersättning om den visar sig vara oproportionerligt låg i förhållande till intäkterna för den som förvärvat rättigheterna.

Så här åtta månader efter implementeringen tänker jag på om det har skett några förändringar. Tyvärr är det fortfarande en lika stor kamp att föra samtal med okunniga bildköpare. De stora förlagen och mediehusen håller för ögon och öron och ändrar inte något i sina avtal med frilansare. Att för okända människor predika om hur det fungerar gör jag väldigt ofta. Även om lagen har stärkts saknas fortfarande kunskap och förståelse för upphovspersoner.

”Ni har ett kreativt arbete och tycker ju om att skapa, måste ni verkligen ha betalt också?” verkar den allmänna inställningen vara.

Det räcker inte med en ny lag. Våra politiker måste ta ansvar för kompetens och kunskap inom området. Börja med att se till att alla offentliga upphandlingar från stat, region och kommuner följer lagen. Fortfarande är det oskäliga villkor i så många upphandlingar som går ut till fotografer och kulturskapare runt om i landet. Avsätt pengar som föreslogs i återstartsutredningen så att vi organisationer kan få medel till att utbilda. Kunskap behövs hos upphovspersonerna själva, kedjan av förvärvare och den stora allmänheten. Det är tydligt.

Paulina Holmgren deltar i en panel på Bok& Biblioteksmässan i Göteborg och talar om detta ämne på Litteraturscenen den 28 september 16.00. Läs mer