Det har varit lite av en kamp. Särskilt som man i vissa politikers uttalanden kan ana att de tror/vill att lagen handlar om någonting annat än den faktiskt gör.
Man måste väl ändå säga att makten genom remissförfarande på ett förnämligt sätt fördelas ut till många. Vi får lov att bidra med kunskap och erfarenhet när nya lagar stiftas. I stort sett allt vi påpekade i vårt remissvar till justitiedepartementet har de lyssnat på och arbetat in i det slutliga förslaget.
Titeln är dock fortfarande helt felaktig. Det är en semantisk felsyftning. »Lagen mot kränkande fotografering« föreslås den heta. Fotografering är substantivet och alltså det som blir förbjudet. Testa i stället att göra ordet kränkning till substantivet i meningen. Det kan då bli »Lagen mot kränkning med kamera«. En helt annan sak. En helt annan innebörd. Självklart ska man inte kränka andra människor.
För det är just detta det handlar om. De fall där det inte gick att lagföra någon som allvarligt kränkt någon annan. Fallet med exmannen som monterade in en fjärrstyrd kamera i exfruns sovrum. Fallet med hyresvärden som fotograferade hyresgäster genom ventilationsluckan i badrummet. Det finns en mängd situationer. Ungdomar som tar mobilbilder av kompisar på fyllan, utan kläder, och lägger ut på internet.
Det handlar alltså inte om oss fotografer. Ändå kan man i bland ana mellan raderna i vissa politikers uttalanden att de vill använda denna lag för att komma åt någonting annat. Vi fotografer har ganska stor makt med våra kameror och det är denna som känns hotfull. Risken att hamna på första- sidan i en ogynnsam situation. Jag menar att alla fotografer arbetar med stor respekt för andra. Man visar hänsyn, frågar först, lämnar inte ut olämpliga eller oetiska bilder. Politiker och andra offentliga personer blir behandlade med respekt, nästan alltid och av nästan alla och de gånger det brister finns Pressens opinionsnämnd som granskar.
Vad blir då konsekvenserna för oss med denna nya lag? Juridiskt sett, inga alls. Det kommer inte att gå att döma fotografer till fängelse då de utövat sitt yrke. Däremot finns det en risk att allmänheten tror att det finns ett allmänt fotograferingsförbud. Att var och en har rätt att stoppa en fotograf med hänvisning till att man känner sig kränkt. Risken finns att allmänheten tar sig friheten att hindra oss och hota oss med polisanmälan. Det blir svårt att jobba så. Lagstiftaren har en stor uppgift framför sig att förklara lagen för allmänheten och under tiden ska vi bara fortsätta fotografera som vanligt.