Stick näsan i dem, njut av doften!
Äntligen! Johan och Martin är fria.Välkomna hem och grattis till er och era familjer! Tack till alla som kämpat och bidragit i kampen för deras frigivning.
På flera håll i landet har det ordnats fotografiauktioner och andra insamlingsevenemang. »Det är ett långt och tålmodigt arbete som ligger bakom dagens utveckling« säger vår utrikesminister i ett uttalade. Det stämmer, men några som inte ofta nämns i detta sammanhang, som verkligen kämpat ihärdigt, är Johan Perssons bildbyrå Kontinent. Från den dag Johan och Martin greps gjorde Kontinent allt för att väcka den stora björnen. Och de lyckades. Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om björnen inte vaknat i tid. Tack Kontinent!
Nu till någonting helt annat. Jag var på en kurs i offentlig konst. Alla deltagare fick presentera sig i sedvanlig ordning. En efter en berättade de om betong, glas och andra material de jobbar med. De pratade om rumslighet och ljusprojektioner. Ett sting av avund gick genom mig. En längtan till det taktila och sinnliga, det som uppstår i kontakten med fysiska material med doft och struktur.
Jag är den första att försvara den digitala tiden. Det är roligt, effektivt och praktiskt att jobba nuförtiden. Fördelarna överväger helt klart nackdelarna. Särskilt nu när tekniken hunnit ikapp. Såväl hård- som mjukvara levererar hög kvalitet.
Men det saknas en dimension. Den som fanns i labbet med dess dofter och ljud. Baryt-papper i torken. Vatten som porlar i sköljen. Känslan som uppstår är svår att återskapa framför skannern och bildskärmen. Ibland kan man uppleva något liknande när fotografer besöker butiken i någon konsthall. Ni känner igen scenariot. Man rör sig runt utställningen i lagom tempo. Stannar till vid varje bild. Tittar, läser på skylten, sedan vidare till nästa. Så där ja, nu vill vännerna fika.
– Jag skall bara in i butiken en stund …
Med stillsam värdighet äntrar man bokavdelningen, stryker fingrarna över linnebundna ryggar, tar en bok i sina händer. Den vilar tungt och med pondus. Man öppnar på måfå, någonstans i mitten. Och då, doften av kvalitetspapper och trycksvärta skickar en signal av välbehag genom kroppen.
I en fantastisk liten specialbutik för dokumentärfilm i Berlin köpte jag dokumentären How to Make a Book with Steidl i vilken en av de största förläggarna av fotoböcker. Gerhard Steidl tar oss med till sitt tryckeri och på resor till fotoförfattare runt om i världen. I en scen har han besök av ett tiotal personer på företaget i tyska Göttingen. Han har lagt upp en rad med böcker på ett bord och uppmanar besökarna att sticka näsan i dem och njuta av doften.
Så, alla ni som tänker gå på bokmässa i Göteborg, ta tillfället i akt. Använd inte bara ögat utan ta tillfället i akt att känna och lukta. Vi ses på mässan!
