Tillsammans driver vi förbundet framåt
Ordförande Paulina Holmgren: Jag har saknat frukostar,vernissager med klirrande glas och surr i trånga rum och Norrlandsdagarna som varit en årlig stor firmafest.
Solen skiner i huvudstaden, men det är fortfarande lite kyligt i luften. Fredagen den 6:e maj är dagen för vår årsstämma och för första gången sedan pandemin bröt ut ska vi få ses på riktigt.
Vi träffas på Generator, ett stenkast från Centralstation, nära för de tillresta att bara ta en kort promenad. En efter en dyker ni upp, välkända ansikten, fotografkollegor och medlemmar. Alla bockas av och skriver under dagens röstlängd. Många kramar och kära återseenden.
Två år har gått med digitala årsstämmor på Zoom. Två år då jag har gjort allt jag kunnat för att arbeta för er medlemmar som drabbats på olika sätt under pandemin. Men också två år av tomhet och avsaknad av fysiska möten. Visst har vi träffats digitalt, men det är ju inte alls samma sak som att uppleva mötet med alla sina sinnen. Jag har saknat frukostar, vernissager med klirrande glas och surr i trånga rum och Norrlandsdagarna som varit en årlig stor firmafest för oss alla. När vi möts fysiskt känns även bekräftelsen på att man gör något bra på ett helt annat sätt.
När jag har fått mejl från desperata medlemmar som fått avslag från Konstnärsnämnden eller inte beviljats krisstöd har jag känt mig uppgiven och upplevt att vi jobbar i motvind. Men jag har också fått uppleva medvind och styrka när man insett att vi aldrig tidigare som förbund har fått vara med och möta riksdagspolitiker och berätta om vår situation. Pandemin har möjliggjort att vi har fått gehör för våra frågor.
Under många sena kvällar har jag suttit för att förbereda presentationen till stämman. I ärlighetens namn utarbetad efter en intensiv tid för förbundet på alla plan. Ibland ställer jag mig själv frågan varför jag gör detta. Ska jag orka ett år till? Vill medlemmarna att jag ska fortsätta leda vår yrkesorganisation? Jag har alltid sedan dag ett som ordförande sagt att den dag jag slutar vara nyfiken eller inte känner att jag fortfarande jobbar med utveckling, så ska jag kliva av.
”Du gör en sådant himla bra jobb. Så tacksam att du är vår ordförande.” ”Du får aldrig sluta, visst vill du ändå vara ordförande minst fem år till?” Orden värmer i hjärtat och jag känner mig smått generad. Dagen och kvällen på Generator påminner mig om allt jag har saknat under pandemin och plötsligt vet jag vad som behövs för att fylla tomrummet. Jag har saknat sammanhanget, utan er alla har det ibland känts väldigt ensamt i min roll.
När middagen ligger vilande i magen drar kvällen i gång med karaoke. Delar av styrelsen bidrar med bästa underhållningen på länge (kanske är man extra svältfödd just nu). Det finns inga tveksamheter hos mig. Era ord och ert pepp ger mig så mycket styrka. Just nu står vi inför ett arbete där vi ska forma vår organisation för framtiden. Det blir en spännande resa och jag tänker inte hoppa av. Jag tänker fortsätta att utveckla och driva vårt förbund framåt.
