Var går gränsen för bildstöld?
Som ensam konstnär kan det vara skönt att inte känna sig utsatt utan att få stöd och uppbackning när någon hanterat ens verk på orättvist sätt, skriver Paulina Holmgren, ordförande för Svenska Fotografers Förbund
För några dagar sedan kontaktade en medlem mig. Hon var upprörd efter att ha läst dagens lokala tidning och sett bilder från en konstutställning. Konstnären citerades: ”Målningarna handlar mycket om mitt liv och mina drömmar …” Vår medlem gick raka spåret till utställningen för att kolla närmare. Jodå, mycket riktigt hängde där kopior föreställande verk av både Vee Speers, Cooper & Gorfer och en av våra svenska fotokonstnärer. Konstnären hade inte bara lånat en idé eller inspirerats, alla verken var till färg och minsta detalj en kopia av originalen. Så vems liv och drömmar pratade konstnären om egentligen? Enligt min bedömning hade konstnären inte tillfört verken något eget. Vår gemensamma vän kontaktade konsthallen och den utställande konstnären och det slutade med en överenskommelse och att hela utställningen plockades ner.
Genom tiderna har fotografi agerat förlaga till många andra verk inom bildkonsten. Lagen säger att det krävs tillstånd av upphovspersonen om något verk ska avritas eller överföras till annan konstart. Men var går gränsen för bildstöld egentligen? När gäller upphovsrättslagen och när handlar det snarare om etik och moral och att visa respekt?
Säkert har många av er sett den klassiska bilden på kungen som avslappnat ligger i en stentrappa och njuter i solen när en svan simmar förbi. Bilden är signerad Bruno Ehrs och har ställts ut på Nationalmuseum. En liknande bild, men med okänd kvinna noga placerad på samma geografiska ställe, med samma idé och utförande, dök i våras upp på reklamaffischer för Fortum. Ehrs blev kontaktad av hovet, som undrade om han låg bakom detta. Efter kommunikation med byrån valde de och Fortum att plocka ner alla affischer.
Upphovsrättslagen skyddar ditt verk, men inte din idé. I Bruno Ehrs fall har trots allt en kollega till honom, tillika fotograf, fått i uppdrag att rakt av kopiera hans verk. Vilket ansvar har byrån i detta, som lägger ut jobbet? Hur tänker de? Bruno Ehrs bild var en tydlig förlaga, eftersom man noga valt samma utsnitt och vinkel, för att inte tala om placeringen av svanen. Fotografen som tar sig an uppdraget gör kanske inget olagligt i den bemärkelsen, men var går den moraliska gränsen för ett övertramp och när handlar det om att inspireras av någon och göra en pastisch eller en hyllning? Det är en svår gräns att dra.
Som ensam konstnär kan det vara skönt att inte känna sig utsatt utan att få stöd och uppbackning när någon hanterat ens verk på orättvist sätt. Då finns juridisk hjälp och kollegorna i förbundet. Min önskan är att vi alla ska ta lärdom av detta och kanske själva fundera var vi tycker att gränsen går för bildstöld eller övertramp. Varför inte fråga först? Det känns ju som världens enklaste regel. Men kom ihåg, var inte rädd att låna idéer med finess och inspireras av kollegor. Det är så vi alla kommer framåt och skapar något eget.