67 nya medlemmar från Ystad i söder till Jukkasjärvi i norr. Jag fylls av hopp och framtidstro när jag ser den långa listan med namn, trots att det är lågkonjunktur och att uppdragen är få. Är det så att allt arbete vi gör för alla yrkesverksamma inom fotografi börjar ge resultat? Kan det vara så att alla nya som ansluter sig förstår vilken framgång man kan nå när man gör det tillsammans som kollektiv? Kanske har många skakat av sig den oroliga perioden kring pandemin bakom sig och vågar satsa på en framtid som verksamma inom fotografi. Kanske har man förstått hur mycket mervärde man får för endast 160 kr i månaden.

Det värmer mitt hjärta att så många vill vara en del av förbundet. Själv har jag frilansat med Skellefteå och Västerbotten som utgångspunkt i snart 25 år. När jag blev medlem som student på Fotoskolan i Gamleby 1996, upplevde jag att det var just i Stockholm allt hände och att det var där man skulle vara. Det var dit alla ville flytta när de hade pluggat klart. Någonstans trodde jag också att det var där jobben skulle finnas, men jag har med åren förstått att det är just precis i hela landet som vi behövs för våra uppdragsgivare. Jag har också fått höra att det är i storstadsregionerna som det är störst konkurrens och även vanligast med prisdumpning.

Jag har nu varit förtroendevald ordförande i sex år och jag upplever att vi med tiden blivit ett förbund med allt större spridning geografiskt. Att leva som fotograf är inget storstadsfenomen, tvärtom tror jag att många väljer att jobba utifrån sitt eget hem, där de har familj och vänner. Kanske där de vuxit upp, eller en ny plats de har förälskat sig i. Som fotograf får man ofta resa och utgångspunkten som är ens hem är inte alltid lika viktig ur uppdragets perspektiv.

Vår medlemskår är en härlig och brokig skara med allt från konstnärer, bildjournalister och de som jobbar kommersiellt till porträttfotografer och retuschörer. Vi jobbar med både stillbild och rörligt. Med glädje ser jag också en trend att vår medlemskår föryngras, att vi får in många nya medlemmar som är studenter eller i början av sin karriär. Det känns otroligt tryggt inför framtiden.

En av de viktigaste uppgifterna som förbund är att ha ständig dialog med våra medlemmar och vi är nyfikna på er och hur ni har det. Det har gått 14 år sedan förbundet gjorde en yrkesundersökning och nu har styrelsen precis beslutat om att göra det igen. Hur ser branschen ut nu och 2030?

Det är dags att blicka framåt och ringa in nya utmaningar för vår yrkeskår och vi kommer behöva allas er hjälp med rundabordssamtal och enkäter. Resultatet av era svar ska redovisas på årsstämman 2024. Ni är var och en med era enskilda erfarenheter en viktig pusselbit i allt arbete och jag hoppas på ert fortsatta engagemang och stöd. Utan er – inget förbund.

Paulina Holmgren, ordförande