Foto: Åke Sandström

En Olle Adolfsson-sång från 70-talet dyker upp i huvudet precis när jag lämnat Åke Sandströms fotostudio en kylig och klar decemberdag:
"Hela världen syns från mitt fönster, huvudstan ligger i mitt rum- och i taket gör lyktor mönster, det är dumt men jag är väl dum". 
Jag har nyss sett Sandströms bilder av rum om natten som han planerar att ställa ut och som han nyligen publicerade som bok.

Bilderna hängde i klämmor, mörka av svart pigment, så mätta att rörde man vid dem färgade det svarta av sig. 
-Jag vill förmedla känslan av hur det var att vara barn och ligga vaken på natten och se ljusen speglas på väggarna, sade Åke Sandström.

Foto: Åke Sandström

En timme tidigare har han välkomnat mig till sin studio som döljer sig under en kiosk-likande entre på en innergård på Kungsholmen. Vi dricker te, äter pepparkakor och talar mycket om bilder och Sandströms långa yrkesliv som framgågsrik mode- och reklamfotograf. Han har gjort så mycket men kanske har han aldrig varit mer fotograf än nu när han nästan helt har slutat med uppdragsfotograferingarna. Nu finns äntligen tiden att fokusera på egna projekt. Mörkerbilderna är ett av dem. Jag ber honom berätta mer.

-När jag var barn kunde jag vakna och ligga och titta på hur ljuset föll i rummet, lite läskigt kanske men mest spännande. När jag tagit de här bilderna har jag gått omkring som en tjuv om natten med kameran på stativ och ficklampa i handen. Förmodligen sett mycket mysko ut. När jag tog bilder från stipendiehuset Svenska huset i Kavalla i Grekland fumlade jag i mörkret så att jag tappade ficklampan i golvet. Vilken skräll det blev. Väckte hela huset mitt i natten.

 Jag bläddrar i hans Blurb bok "Många bilder blir det" och slungas återigen tillbaka till min barndom på 70-talet. Då drogs jag som en magnet till min kompis mammas modetidningar: Femina och Damernas värld fulla av Åke Sandströms bilder: kvinnor i pälsar som åker tåg, mor och barn i hemstickade randiga tröjor som vi härmade. Tidstypiska miljöer, fina porträtt, mycket humor och lekfulla bilder. Och titta där Timotej-tjejen! Sandström har en otrolig bredd.

Foto: Åke Sandström

Kommersiella fotografer besitter en viss typ av visdom. Kanske är det för att de är vana med trender och konjunkturer, faktureringar, offerter och omkostnader. Att det inte lönar sig att känna avund eller bli förbannad när det går bra för andra, tvärt om, ta nya tag. Och om de har varit framgångsrika är de nästan alltid ödmjuka, intresserade och vänliga.  Allt detta passar in Åke Sandström som blev professionell redan som tonåring genom ett assistentjobb hos Svante Sjöstedt 1965 på Kamera Bild. Det gick snabbt bra. Som 22-åring hade han egen studio och assistent och gjorde massor av modejobb.
 
Foto: Åke Sandström

- Det var ju roligt men det har sina nackdelar att göra karriär så snabbt- jag ångrar till exempel i dag att jag aldrig kom i väg utomlands, jag blev för etablerad och hade tydligen för mycket att förlora på att flytta från Sverige, säger han.
Åke Sandström var ordförande för Svenska Fotografers Förbund i nio år och otaliga år ordförande för Gruppen Svenska Reklamfotografer.
-Jag tror verkligen att man måste vara hungrig, ha ett kall för att bli en bra fotograf, man måste ha viljan och experimentlusten mer än allt annat säger han.

Och efter intervjun när jag går där längst med Fleminggatan, nynnandes på Adolfssons "Mitt eget land" tänker jag på Åke Sandström som att han fortsätter att vara en ung och hungrig fotograf: han vill saker och han har definitivt ett kall.
 
Foto: Åke Sandström 

Åke Sandström i sin ateljé, bakom Carl von Linné-statyn i gips som han nyss sålt på Blocket. Foto: Jenny Morelli

Åke Sandströms hemsida