Stockholm 14 mars 2013. I Fotografins Hus på Skeppsholmen öppnar Joan Fontcubertas utställning Orogenesis senare i kväll. Namnet betyder läran om hur jordens bergsmassiv skapades och bilderna har Fontcuberta skapat med militär mjukvara. Programmets uppgift är att läsa av topografiska data från en karta och förvandla dessa till en digital bild, ett ”fotografi” av landskapet. Fontcuberta har emellertid matat det med till exempel verk av Jackson Pollock, Mondrian och  tidiga fotografpionjärer som Albert Renger-Patzsch och Timothy H. O'Sullivan. 
 
- Mjukvaran löpte amok i bland när jag ville få det att göra som jag sade och lade in underliga koordinater. De här landskapet finns alltså inte, de har inget minne, ingen har varit i dem, säger Fontcuberta.
 
Han visar runt och berättar upprymt om hur han använt  programmet i sin konst. Fotografins Hus kurator Hans Hedberg frågar om vi vill ha kaffe så vi lämnar de påhittade bergsmassiven och sätter oss i köket.  På diskhon står resterna efter lunch och en tjuvstartad vernissagebaginbox med vitt vin. Jag tar fram anteckningsblocket och börjar anteckna.
 
Joan Fontcuberta är en mycket anlitad föreläsare och under vår timme tillsammans förstår jag varför. Han är van att berätta, kanske inte lika van att bli avbruten med motfrågor. Jag anar hela tiden en skälmaktig glimt under de buskiga brynen.
 
Hur ser du på fotografiet i förhållande till konst?
Konsten är en liten del av fotografi som kan användas till så otroligt mycket mer. Konst är snarast riktningen man har som skapande subjekt. Konst är vad man vill skapa för slags mening med sina bilder. Att vara en kreativ person i dag handlar inte om att skapa bilder. Det handlar snarast om att  preskribera mening. (Fontcuberata använder ordet “prescribe”: påbjuda, göra anspråk på, ordinera). Fotografi är ett språk som vilket språk som helst och ett enskilt fotografi är som ett ord. Det är ett arv från modernismen att en enda bild kan läsas som text. Det tror jag inte alls på, jag tror ett fotografi snarare är ett ord i en större mening. Fotografi är inte längre ett objekt men ett sätt att kommunicera med andra. Kommunikationen är överordnad själva bilden
 
Så vart är fotografikonsten på väg?
All typ av visuell representation är fiktion, precis som mina bilder härinne. Fotografiets funktion som sanningsägare och minnesbärare har försvagats och dessa tidigare funktioner kommer förmodligen övertas av andra medier. Vi bevittnar en sådan enorm massproduktion av bilder. Det är hur lätt att skapa som helst. Det kan vara smärtsamt för fotografer att ta till sig detta, att upphovsmannaskap kanske inte kommer att räknas längre..
 
Men du är ju en upphovsman, vi ser ju dig som ett subjekt, en individ som nyss fått pris?
Jag tvivlar faktiskt på att jag är upphovsman. Jag skapar inte i ett vacuum.  Jag använder befintligt material och tänker vidare kring det. Jag tänker på filmaren Jean Luc Godard som sade att filmer inte tillhör upphovsmannen, de tillhör den som använder dem. Exakt så tänker jag kring fotografiet. Jag gillar tanken på att jag adopterar befintliga bilder för att skapa mening med dem som jag gjorde med mitt Google-bildsök- projekt till exempel. Jag lägger inte beslag på bilder inte, jag adopterar dem. ( I don´t appropriate- I adopt).
 
Man brukar ju säga att dåliga konstnärer lånar och att de duktiga stjäl...
Min poäng är att jag inte tror på dåliga och bra konstnärer, jag tror bara på bra eller dålig användning av bilder.  Vad är ett subjekt i dag? Det är ett begrepp i gungning.  En gång i tiden hade vi magiska grottmålningar. I dag skapas miljarder bilder överallt på jordklotet som ingen har tid att titta på.

Men hur förhåller du dig till denna inflation, tror du ändå på fotografiet?
Ja, jag älskar bilder, de berättar något om vilka vi människor är och vart vi vill vara. Men jag tror vi kommer omdefiniera vad en bild är. I framtiden kanske de enbart finns i våra hjärnor. Som kemiska signaler som skickas mellan olika delar av hjärnan.

Förstår folk i allmänhet vad du gör?
En del, men inte alla.  Jag visade just de här bilderna på Foam Gallery och en besökare frågade mig vad det var för slags landskap. Jag berättade då att de var konstgjorda och mina tankar bakom. Han nickade och såg intresserad ut. När jag var klar frågade han: Har du tagit bilderna med helikopter? Vilken slags kamera använde du? Så visst kan vi alla vara fångna i våra rutiner och vårt konventionella sätt att se.
Fontcuberta ser full i sjutton ut.

Vad arbetar du med nu?
Med sniglar. I brevlådan i Spanien får jag jämt en massa inbjudningar till olika konstevenemang.  Det är typ den enda post jag får så jag tömmer inte lådan så ofta. Men sniglarna upptäckte att det ligger papper i den så de äter på korten som kommer. Jag tar resterna sniglarna lämnat och skannar in och gör bilder av det. Jag är både intresserad av sniglars ämnesomsättning och av denna sista del i en kedja av konstens näringskedja.

Så om vi vill ingå i ditt nästa projekt ska vi skicka inbjudningar till dig!
Exakt!

Och vad för slags konst föredrar sniglarna?
De älskar Jackson Pollock! Allt med färg på. Och när de är klara med sitt jobb fångar jag sniglarna och kokar dem i vitlök och vin. Så fortsätter konsten i sitt kretslopp, säger Fontcuberta. Och ser nöjd ut.

Av Jenny Morelli

Motivering från Hasselblad:
Joan Fontcuberta är en av vår tids mest uppfinningsrika fotografer. Under mer än 30 års tid har han oupphörligen utforskat och ifrågasatt fotografin som medium. Hans fotokonst kännetecknas av originella och lekfulla, konceptuella angreppssätt som vänder ut och in på fotografiska konventioner, uttrycksmedel och sanningsanspråk. Han utmanar våra föreställningar om vetenskap och fiktion i tvärvetenskapliga projekt som når långt bortom gallerirummet. Både som fotograf och som författare, lärare och curator har Joan Fontcuberta blivit en betydande inspirationskälla för den yngre generationen.

NAMN Joan Fontcuberta.
FÖDD 1955.
BOR Barcelona, Spanien och Quebec, Kanada.
AKTUELL med utställning på Fotografins Hus och Hasselbladsstipendiat. 
SKA GÖRA MED PENGARNA “Jag ska köpa en ubåt”.

Utställningen visas på Fotografins Hus

Här kan du läsa fler intervjuer i serien Fotofika